Rapport från en spyhink 19:
Under sextiotalet tillhörde jag ett mopedgäng kallat Blöjknuttarnas Ligistförbund, som bestod av ett tjugotal mer eller mindre galna ungdomar från kommunens alla hörn. Vi brukade roa oss med att trimma mopeder och dricka mellanöl, men framförallt åka runt och ställa till med förtret för kommunens övriga innevånare.
Den här dagen så var vi kanske åtta till tio stycken medlemmar som planlöst irrade omkring på vägarna, när vi av en händelse råkade få syn på en av kyrkans tjänare som också färdades fram på vägen, med moped.
Det var ingen som behövde säga något alla var på något outgrundligt vis plötsligt helt överens om, att "prästen" skulle få ingå i vårat gäng, åtminstone en stund, och känna den berusande känslan av samhörighet i ett så fint gäng som vårat.
Så vi omringade honom helt enkelt fullständigt och tog med honom på en tur runt vår natursköna kommun inte visste vi vart han från början hade ämnat sig men det var iallafall inte där han så småningom hamnade.
Vår lilla kommun ligger på en ö lite norr om huvudstaden och är sålunda begränsad av själva strandlinjen men det gick utmärkt ändå att göra turen till en upplevelse som han inte skulle glömma i första taget.
Så vi tog med honom på den stora ö-turen runt och hamnade slutligen på öns nordöstligaste udde. Som genom ett trollslag upplöstes vi, och försvann i ett moln av damm och lämnade den stackars mannen förvirrad och omtumlad, i sin herres händer.
Och vi. Tja vi åkte väl och pimplade mellanöl och bråkade med nån annan kan jag tro.
Sensmoral:
Om inte barnen kommer till herren får väl herren komma till barnen.
Hesa helsningar från
PD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar