Djur jag mött 4: Rocky

Rapport för en Spyhink 96:

Det har ju som läsarna av denna blogg kanske har förstått flyttat in en katt här ombord.
Och det har även jag så sakteliga börjat förstå jag med.
Med anledning av detta så har jag dragit mig till minnes en annan skeppskatt som jag har haft förmånen att dela bostad med.
Rocky som han hette hamnade i min omvårdnad efter ett dödsbo som jag av här ej angivna orsaker var satt att avveckla.
Detta dödsbo innehöll ett flertal djur från ett antal hästar via diverse olika arter ner till kaniner och däribland tre katter.
En av dessa katter var denna i mitt tycke oförglömliga Rocky.

Egentligen borde han ha hetat Trisse eftersom han med tiden blev omåttligt fet på grund av sin fixering av mat och ätande av densamma.
Matfixeringen var av den kalibern att om han var på väg till sin kattlåda och på vägen passerade matskålen var han tvungen att stanna till
för att glupska i sig det som för tillfället fanns däri.
Av praktiska skäl fyllde sagda matskål två gånger om dagen och eftersom det hade blivit två katter över som ingen ville ha och jag således
blivit tvungen att hysa dessa laddade jag skålen för att det skulle räcka till båda två.
Den ena katten blev en smula "asketisk" i sin framtoning medans Rocky bara blev större och större för varje dag.


Denna hans matfixering skulle till slut bli orsaken till hans alldeles förtidiga hädangång.
Jag hade en granne en alkoholiserad äldre finne Ben som jag har nämnt här i bloggen vid något tidigare inlägg.
Denna granne hade även en schäfertik, Birka, som han älskade över allt annat.
Och den man älskar den ger man också bra mat tyckte den gamle finnen så hunden led absolut ingen nöd i det avseendet.
Så ett år i januari månad hade han inhandlat ett större parti julskinka som blivit över till starkt reducerat pris.
Och av detta sitt kap stod han en dag och lagade till skinkstek till hunden.
Rocky hade ju naturligtvis med sitt välutvecklade luktorgan konstaterat att här vankas det godis och begav sig hem till grannen för en liten visit.
Ben, som var en stor djurvän, tyckte att det var självklart att även katten skulle få smaka, så han ställde helt sonika ner en hel skinka på ett fat till dom bägge djuren så att dom gemensamt kunde frossa av hjärtans lust från varsin sida av fatet.
Det är ganska mycket mat på en skinka men hunden och katten lyckades gemensamt sätta i sig allt.
Så mätt och belåten tackar Rocky för sig och beger sig hemåt men en halv skinka lägger ju till en del extra vikt till en redan överviktig katt.
Så nån stans på vägen missbedömer han avståndet för ett hopp mellan båtarna och hamnar i det nollgradiga vattnet.

Tre dagar senare hittade vi honom infrusen i isen det var bara öronen som stack upp.
Vi högg loss honom lindade in honom i en sjörövarflagga viktade med några gamla schackel höll en kort ceremoni och offrade honom slutligen till havet.



Sensmoral:Den som gapar efter mycket...

Er djuriske PD.

Semesternöje

Rapport för en Spyhink 95:

Ja då har den efterlängtade och välbehövliga semestern infunnit sig och eftersom svininfluensan härjar runt om i världen så bestämde jag mig för att roa mig på hemmaplan.

Efter att jag i två veckor gått och svettats på verkstaden i den tropiska värmen som infunnit sig på våra breddgrader vart det då äntligen semester.

Och som vanligt infann sig det mera normala svenska sommarvädret redan på fredagen före semestern.





Men vad fan man är ju inte gjord av socker heller så det var ju bara att masa sig ut på däck och påbörja det som jag hade planerat att jag skulle ägna
min dyrbara fritid åt.

Läcktätning av vattentank stod överst på programmet.
Vattentanken som rymmer så där en två och en halv kubik är inbyggd i en annan större tank som används som barlasttank.

Den läcker den med men eftersom jag inte ämnar använda mitt stolta skepp i någon kommersiell verksamhet behövs inte den så det räcker att täta den inre tanken
Som ju skall förse mig med tvättvatten och i viss mån kaffevatten annars är ju vatten som bekant ett farligt gift.


Nåväl efter att manluckan på vederbörligt sätt avlyfts sänkte jag så ner min smidiga kropp i den rostiga tanken för att påbörja det inte helt renliga arbetet.


Min yngste son TD hade rest upp från dom sydvästra delarna av landet för att hjälpa sin gamle far under en vecka.


Men han var som vanligt bara intresserad av att dricka öl och lata sig så jag fick som vanligt göra hela jobbet själv.


Nåväl efter en vecka med visst uppehåll för dom värsta regnskurarna är nu rosten bortknackad och själva svetsarbetet kan påbörjas.
Men först måste jag komma ihåg vem som har lånat mitt svetsaggregat så det blir nästa veckas bekymmer.

Sensmoral: Själv är bästa drägg eller hur det nu stavas.


Er brune men dock ej solbrynte
PD

Besättningen fulltalig

Rapport för en Spyhink 94:

Jag har efter att jag bytt fartyg saknat en befaren kapten men nu är det problemet avhjälpt.
Låt mig få presentera Kapten Archibald Haddock.




Han är förståss inte medveten om att han heter så för han går omkring och tror att han heter "Dumle" han lystrar också till det föga smickrande namnet "DumDum".
Men vad tusan han är ju en katt så han sätter sig på sedvanligt kattmaner över dylika tillmälen och kommer när man ropar eftersom han vet att då vankas det mat.
Vad det gäller skälva befälsföringen på bryggan



Så har han helt tagit bryggan i besittning och fordrar fullständig uppmärksamhet på sin person och kaptens titel.
Det är bara när man skramlar med matskålen och ropar Dum Dum som han lämnar sin upphöjda post.



Så nu är iallafall besättningen fulltalig med maskinist och kapten så nu har ni bara att se fram emot Kapten Haddocks resor på dom sju haven.

Sensmoral:
Och hur det går?
Det vete katten!

Eder underordnade PD.