Rapport från en spyhink 22:
Detta som jag nu skall berätta om inträffade en afton i mitten av tvåtusentalet, när vi i vanlig ordning satt och konsumerade billig importbira och hade trevligt.
På en av båtarna bodde det några unga representanter för ett grannland på andra sidan viken i det forna sovjetunionen.
Den här fina sommarkvällen hade dom bestämt sig för att ha ett litet party för några av sina landsmän och landskvinnor och eftersom vi redan var i full gång så tyckte vi allihop att vi kunde samordna festligheterna till ett förbrödringskalas grannländer emellan, eller nåt sånt, kort sagt vi festade alla tillsammans.
Det är ju visserligen lite knepigt att ha samkväm med människor som man inte begriper vad dom säger men eftersom det var likadant för dom så började snart en slags ryssviksesperanto ta form så vi iallafall trodde att vi begrep vad som avhandlades.
Nu var det så att dom inte bara talade nån sorts ryska. Dom söp som ryssar också, både pojkar och flickor vilket i sin tur resulterade i att vi svenskar naturligtvis inte ville vara sämre och försökte hålla jämna steg med våra nya vänner.
Att jag överhuvudtaget minns något alls av kvällen beror nog till största delen på att jag inte dricker brännvin utan håller mig till öl, så det är omöjligt att få i sig lika mycket alkohol som en som dricker vodka direkt ur buteljen.
Alltnog, på området fanns det en moped av fabrikatet Puch, som min lille son hade lånat av DL. Eh en av våra glada grannländare tyckte att det skulle vara skojigt att provköra den och det nöjet ville vi ju inte missunna honom så visst fick han prova den.
Nu är det så att i våran ryssviksesperanto ingick inte meningen; ”Den har inga bromsar”, så glad i hågen, ovetandes om denna obetydliga lilla tekniska brist, gav han sig iväg uppför backen.
Backen är mycket brant och slutar i direkt anslutning till vår provisoriska båtslip. Så även om man har bromsar bör en viss försiktighet iakttagas, Men om man har bälgat i sig en försvarlig mängd vodka blir omdömet en smula avtrubbat. Så även för våra grannländare, tydligen.
Farten var hög när han kom stormande nedför backen med tjutande motor. När han i slutet av backen började intressera sig för att dämpa den samma insåg han till sin förtvivlan att det kunde bli lite svårt att reda ut den prekära situationen. Ett förvånat uttryck syntes i hans ansikte när han försvann ut i sjön med ett mäktigt plask.
När dom värsta skrattsalvorna hade ebbat ut, var det nån som insåg, att han ju faktiskt kunde ha gjort sig illa. Vi rusade därför till hans undsättning bara för att få se en dyngsur ung man ståendes till midjan i vattnet krampaktigt hållande i moppen.
Torra kläder plockades fram och kvällen fortsatte som om inget hade hänt.
Det hade det ju egentligen inte heller.
Det var ju bara en helt vanlig afton i ryssviken.
Sensmoral:
Ha alltid badbyxor på dig när du ska gå på fest.
Eder inte helt tillräknelige PD.
Min svävfarkost är full av ålar = Mano laivas ant oro pagalves pilnas unguriu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar