Flytten från ryssviken "UR ASKAN I ELDEN"

Rapport från en spyhink 24

Ja så kom då dagen D, när själva avflyttningen skulle ske. Den gamla hamnen skulle tömmas på dom sista hyresgästerna, av den gamla stammen.

Vi som enligt MH, levde i en helt annan värld och det kan väl stämma för i hans värld vill då inte jag leva.

Det var fint väder och för årstiden ganska varmt när vi med visst besvär förhalade oss ut ifrån den inträngda platsen vi hade legat på för att kopplas efter BE.s lilla bogserbåt, (jag kallar den för Elias eftersom den har vissa likheter med en annan tevepersonlighet), för vidare transport till nya jaktmarker i mälarens famn.

Själva bogseringen klarades av utan några dramatiska malörer och vi njöt av det fina vädret så det kunde inte ha blivit en bättre start på mitt nya liv.

När vi till slut kommer fram till det lilla varvet centralt beläget i huvudstaden möttes vi av en smått kolerisk herre. Han gapade och skrek otidigheter om mitt stolta fartygs utseende, besättning och vad han kunde komma på. Det var varvets arrendator, så just där och då, började mitt nya elände.

Men det är välan bara som det ska vara, eftersom ”summan av kontentan” sägs vara konstant.

Nåväl vi fick, efter en liten palaver, i land tamparna och kunde lägga till medan arrendatorn muttrande avvek från kajen och vi kunde ägna oss åt roligare saker som att dricka öl och ha trevligt med några vänner som hade anlänt landvägen.

Nästa dag hade arrendatorn ryckt ut elkabeln när jag kom hem ifrån mitt dagliga värv. Där begick han en dödssynd. Man bryter inte strömmen till en båt. Hade den läckt hade den ju kunnat sjunka. Jag vart naturligt vis upprörd eftersom vi faktiskt hade ett muntligt avtal om hyra av kajplats, numera vet jag att den mannen handskas som han vill med sådana, och där skulle också ingå el. Jag påtalade naturligtvis min ståndpunkt och kopplade in mig igen.

Då var väl allt frid och fröjd kunde man tro, men nej då. Arrendatorn, som tydligen tyckte att jag var ful eller nåt, hade bestämt sig jag skulle bort och en dag när jag hade haft några småländska vänner på besök slog han till och gastade om orgier i sprit och knark (det är stadgade familjefäder vi talar om), så nu skulle jag bara bort.

Det går inte att ha det så så jag drog iväg utan nån ny plats att bo på så jag fick ligga på svaj i några månader. När min nya arbetsgivare, som jag hade börjat hos i mellantiden, fick se en arbetskopia av filmen ni vet och förbarmade han sig över mig och ordnade med ett nytt och seriöst förtöjningskontrakt och där bor jag nu med Stockholms bästa utsikt direkt utanför mitt sovrumsfönster.

Sensmoral:
Utan bra kontakter står du dig slätt.

Skepp ohoj!

PD

Jag ber om ursäkt för att denna berättelse saknar humor men jag trodde ni ville ta del i alla fall. Det kommer snart mer av den vanliga rappakaljan så håll ut!

Läs på DN om filmen som sändes första gången kl 20.00 i TV2
Ryssviken - sista andningshålet

Se dokumentärfilmen från TV2 här


'