Avfettningsmedel - Ett lumparminne

Rapport från en spyhink 16:

Denna episod i mitt liv utspelar sig nittonhundrasjuttiofyra, på sommaren under och efter en skörde permis.

Jag gjorde min obligatoriska värnplikt i kungliga flottan som motorman, på bogserbåten Achilles. Det var nästan den bästa tiden i mitt liv, för man fick äta så mycket som man ville och dricka så många lättöl som man orkade med samtidigt som själva tjänstgöringen var, om inte slapp, så åtminstone en smula tillbakalutad så att säga.

Men nu var det inte just det som jag hade tänkt att berätta utan om en helt annan sak nämligen skördepermisen.

Som alla andra värnpliktiga så var även besättningen på HMS Achilles, berättigad till en veckas permission. Jag tror det var i juli.

Mina kamrater som alltid har varit väldigt välvilliga och positivt inställda till min person tyckte att det var så väldigt synd om mig som gjorde lumpen, och inte tjänade några pengar att tala om, bestämde sig som en man att PD han ska då inte behöva vara nykter på sin semester bara för att han så ädelt tjänar kung och fosterland. Nej tvärt om, såg dom till att berusningen hölls på en hög och jämn nivå.

Att i en hel vecka matas med öl vin och PBs Dundermedicin, sätter sina spår, kan jag säga.

Själva ledigheten har försvunnit in i dimman men det var nog ett evigt partajande i dagarna sju och när veckan var slut så var jag ganska darrig minst sagt och våndades för resan till Muskö, där fartyget tillfälligtvis låg förtöjt.

Men min gode vän RL som alltid har varit en väluppfostrad och rättskaffens pojke lovade att ombesörja transporten dit i sin folka.

En annan god vän PS förstod att abstinensen måste ha varit svår så han skickade med en tjugofemlitersdunk med någon sorts rabarbervin som han hade gjort själv och ingen annan ville dricka. Jag var dock tacksam och dessutom begiven på allt med alkohol i så jag tog emot gåvan med öppna armar.

Vi stuvade in oss i bilen RL och jag och anträdde vår resa söder ut.

När vi kom fram till Musköbasen så var det bara att köra ut direkt på kajen och det var ju bra så att jag slapp bära så långt.( men lite slappt vakteri tycker jag nog nu när jag har blivit äldre och förståndigare)

RL satte av mig på kajen och åkte hem och jag tog mig ombord på båten med min dyrbara last.

Naturligtvis stod sekonden (kallad "organet", för att han var hårig på hela kroppen utom på huvet) och rökte utanför däckshuset och såg genast min dunk med vin.

Vad har du i dunken, sporde han. Det är avfettningsmedel svarade jag kronan har ju så jävla dåligt så jag tog med mig lite eget! Det var ju initiativrikt och bra, sa han då.

Senare på kvällen när vi beväringar satt i däcksmanskapets hytt med dunken emellan oss och varsin mugg i nävarna så kom han ju naturligtvis in och avslöjade min lilla kupp stirrade på oss och tvärvände i dörren.

Där satt vi och undrade vad som skulle hända nu. Det visade sig ganska snart när han kom tillbaka med en egen mugg och undrade om han fick smaka på avfettningsmedlet och det kunde vi ju inte gärna neka honom.

Jag kan ju tillägga att efter avslutad tjänstgöring kom han och ville att jag skulle låta värva mig men då var jag ganska less på det militära så jag avstod.

Sensmoral:
Förtroende är bra kontroll är bättre.

Er tillgivne PD.