Dambesök i ryssviken

Rapport från en spyhink 23:

Denna lilla episod inträffade för så där en fyra fem år sedan jag hade just hemfört min nya farkost som jag hade tänkt att min lille son TD skulle kunna bo ombord på, så att han slapp bo i sin dragiga och allt annat än hygieniska husvagn, som han då bebodde där nere i viken.

På kvällen samma dag så hade jag och en bekant J, en liten sammankomst ombord på den nya båten.
Sonen kunde inte delta i vårat festande, eftersom han tillfälligtvis var inhyst bakom lås och bom på häktet, men vi klarade oss bra ändå.

Efter ett litet tag så ringde det i Js telefon och det var någon av hans bekanta som var ute och åkte båt med ett glatt gäng som undrade vad han gjorde.

Vi sitter här och dricker öl och inviger PDs nya båt, så kom hit och hjälp oss, svarade han då.

Det glada sällskapet anländer och ansluter sig till vår lilla fest som nu tar förnyad fart och fler gäster lockas att deltaga, av dom glada skratten, som då och då hörs i den lilla hamnen.

Det hela blir en mycket lyckad tillställning och vid ett tillfälle så frågar en överförfriskad dam var hon är någonstans "du är i lilla Murmansk" säger jag då, men hon bara tycker att jag snackar en massa skit så hon tänker inte mer på det.

Kvällen flyter på och övergår sedemera mot natt och båtgänget bestämmer sig för att dra vidare. Den vilsna unga damen bestämmer sig dock för att stanna kvar eftersom hon tycker att festens manliga deltagare har börjat att bli lite väl närgångna kanske för att hon endast var iklädd trosor och t skirt efter att tidigare ha ramlat i sjön.

Eftersom man är en äkta gentleman, erbjuder jag genast den nödställda mön mitt beskydd och husrum över natten. Hon skall minsann inte behöva frukta dom andra herrarnas sliskigheter, utan tryggt få sova under mitt beskydd.

Nu vart det inte riktigt så men det talar vi inte om här.

När så morgonen infann sig så tittade den unga damen ut genom en av ventilerna och fick syn på en av dom stora ryska verkstadspontonerna med en skyllt med kyrilliska bokstäver på taket.

"Fan! Jag ÄR i Murmansk", utbrast hon chockerat och började fundera över gårdagskvällen.

Som den gentleman jag är så förklarade jag naturligtvis det hela för henne så att hon vart lugn igen.

En annan gentleman, var ägaren till båten som hon anlänt i. Han kom tillbaka, utan slippriga herrar och hämtade henne framåt dagen.

Hon kom därför hem ordentligt och med torra kläder.

Sensmoral:
Säger jag att du är i Murmansk,
så är du det,
även om det bara är ”lilla”.

Eder ridderlige PD.