En vintrig ansiktsbehandling

Rapport från en Spyhink 103:

Det var ett tag sedan jag nedtecknade någon anekdot här på bloggen.
Och jag har länge tyckt att det är dags för en sådan men minnena har inte velat falla på plats riktigt.
Men så av en händelse när jag ägnade mig åt något helt annat trillade polletten ner så här följer nu ett minne från min tid i skolan.

Mitt förhållande till mina lärare har välan aldrig varit det bästa och inte vart det bättre efter detta.
En vintrig frukostrast någon gång i slutet av sextiotalet stod jag och några andra illbattingar på skolgården och hade tråkigt.
Vinter och kallt inbjuder ju inte till några större excesser men något måste man ju hitta på tyckte vi.
Då kommer plötsligt gymnastikläraren gående över skolgården och eftersom jag alltid har varit en spontan gosse som dessutom aldrig har räds utmaningar så tog jag nu upp en näve snö och släntrade fram till den av oss gossar hatade gymnastikläraren.
Mina kamrater som anade att här vankades det något nytt spektakel drog sig närmare och ställde sig i en ring runtomkring oss.
Nu ska jag mula magistern sa jag.
Det törs du inte svarade den atletiske läraren.
Han kunde ha svarat nästan vad som helst för att slippa få snö i fysionomin utom just det.
Säger man till en av skolans busar att dom inte vågar något är det detsamma som att be om det.
Så jag tittade min lärare i ögonen och log sen mulade jag honom grundligt.
I ren reflex gav han mig en högerkrok på mitt vänstra öra och det var ingen liten smäll skall jag gärna erkänna.
Lärare får inte slå små barn det fick dom inte då heller men jag har alltid varit av åsikten att den som ger sig in i leken får leken tåla så vi enades om att vi var kvitt.

Min gymnastiklärare tyckte väl inte bättre om mig efter den händelsen men han behandlade mig alltid med en viss respekt efter detta.

Sensmoral:Vill du inte ha snö i nian ska du säga att du vill ha det.

Er respektable PD.

Fast i vattnets fasta tillstånd - ett Iskallt haveri

Rapport från en Spyhink 102:

Eftersom min redaktör tycker att jag har kommit i dåligt sällskap och hamnat på hal is tänkte jag ta upp ämnet is.
Is är ju som bekant fruset vatten och eftersom båtar ligger i vatten så kan det så här års bli lite knepigt att förflytta sig, allra helst som det har varit hiskeligt kallt dom senaste veckorna också.
I mitten på förra veckan skulle jag åka och fylla på bränsletanken i mitt stolta fartyg det är nämligen så att jag har en oljeeldad panna ombord och när det är så här kallt så känns det tryggt om bränsleförrådet är uppfyllt så att det åtminstone håller sig varmt inombords!.

Men eftersom det en tid har varit ohemult kallt så satt båten fastfrusen i isen.
Men vad fan tänkte jag det är ju ett isgående fartyg så en "ishinna" på 15 cm ska väl inte vara något problem.(Bilden föreställer att annat isbrytande fartyg - men ändå)

Så maskineriet drogs igång och efter en stunds varmkörning lades växeln i.
Det rörde sig inte.

Jaha då får jag väl ta och spola lite vatten med propellern runt båten under isen så lättar det nog, tänkte jag.
Jag fick hålla på i en och en halv timme innan det började hända något och det tog en timma till innan det började röra sig.
Nu var det dags att lossa tamparna och det var inte det lättaste visade det sig.
Kyla kan göra den smidigaste tamp stel som en pinne och mina tampar var styva som rostfritt stål.
Men med lite hamrande och bankande på knoparna så kom jag loss efter ytterligare en halvtimme.
När så färden mot tankpontonen inleddes så upptäckte jag att motortemperaturen hade stigit högst betänkligt men eftersom det bara var femton cm is, så tänkte jag att det går nog att ta sig fram på tomgång då blir ju inte belastningen så hög. Alltså borde det kallna av sig självt efter ett tag.
Det knallade på rätt bra igenom isen. Båten gör tre knop på tomgång och isen hindrade inte nämnvärt.
Väl framme vid tankpontonen var jag tvungen att köra i cirklar och bryta upp isen tillräckligt för att komma intill.
För att svänga snäva svängar i isen fodrades lite mera kraft så jag fick lägga på lite mera gas men då steg värmen igen och nu började överhettningslarmet göra sig påmint.
Jag kunde ju inte stanna mitt i isen så det fick bli några svängar ändå.
Väl intill tankpontonen kunde jag stänga av maskineriet och klättra ner i maskinrummet och ta mig en titt men det såg inte ut som om det hade inträffat något dramatiskt så jag tänkte att det kallnar väl medans jag tankar.
Det gjorde det inte.

Det är inte populärt att inte ligga i vägen vid tankpontonen för länge så det var bara att tuffa på genom isen tillbaka till min kaj och hoppas på det bästa.
Väl tillbaka och tryggt förtöjd vid min plats kunde jag företa en mera ingående granskning av vad det kunde vara som hade inträffat.


Det visade sig att en topplockspackning hade börjat läcka
- så nu blir till att renovera maskineriet.

Sensmoral: Dom säger att soppan är dyr men det här blir ju ännu dyrare.

Er iskalle PD

PD på hal is i bloggosfären

På förekommen anledning kan det meddelas från Hinkens redaktion att PD tydligen är ute på vänsterprassel och verkar mer eller midre ha övergivit sin två år gamla blogg för en betydligt yngre bloggsnärta på endast några dagar.

Sånt är livet vi får väl se om han hittar tillbaka till fandershuset här på Hinken eller om han har så roligt ändå att han helt enkelt stannar där för gott.

Har Du inget annat roligt för dej kan Du ju alltid kolla in Mercafrekens Liv

/red

PS
Har Du inte sett den lilla än så kan du titta här- men det verkar varken finnas otidigheter eller snusk i den så det vill till att Du är filantropiskt intresserad eller folklivsforskare eller nåt...
DS