Gömma cykeln - en rolig lek

Rapport från en spyhink 18:

Denna lilla tilldragelse äger rum under sextiotalets andra hälft efter att några sysslolösa ungdomar fått för sig att gå en promenad.

På den tid historien begav sig, umgicks jag ganska regelbundet med ett gäng ungdomar som brukade samlas hemma hos en av flickorna i gänget CH. Detta då hon uppenbarligen hade mycket förstående föräldrar allra helst modern GH som månade mycket om sina busfrön och alltid ställde upp för oss. En stor människa helt enkelt.

Just denna kväll hade vi som vanligt suttit och lyssnat på musik och berusat oss på öl och brass, när någon tyckte att det vart lite trångt och ville att vi skulle gå ut en stund.

Eftersom vi andra inte hade något att invända så begav vi oss sålunda ut i kvällen.

När vi på vår kvällspromenad så hade kommit till K-vikens spårvagnshållplats, som även var ändhållplats på den numera är nedlagda spårvägslinjen, upptäckte vi att många av resenärerna hade lämnat sina cyklar i för ändamålet uppställda cykelställ och där kunde dom ju inte stå och frysa. Dom skulle naturligtvis stå inne i värmen i vänthallen i stället.

När så nästa spårvagn hade avgått och lämnat fältet fritt för våra härjningar så satte vi igång med vårt lilla "practical joke" och började kånka cyklar för glatta livet.

Det är underligt vad lite bus kan ha för effekt på annars slöa och lata ungdomar. Med en iver som bara överträffas av mindre barn som väntar på tomten flöt arbetet på utan knot eller andra friktioner. Samarbetet var exemplariskt och inom kort var vänthallen fylld till bristningsgränsen med cyklar och dom som inte fick plats fick stå på perrongen.

Nu var det bara att gå och gömma sig bakom några kullar och invänta att spårvagnen och därmed reaktionen infann sig.

Spårvagnen kom som förväntat och ett visst missnöje bland dom passagerarna som hade tänkt sig att fortsätta färden cyklande kunde skönjas.

Har ni nån gång tagit en pinne och rört om i en myrstack likheten var slående människor rusade runt och viftade med armarna och utstötte diverse förbannelser samtidigt som dom rev och slet i sina cyklar utan någon som helst samordning så röran i vänthallen vart bara värre och mer kompakt än tidigare.

Någon ringde till polisen som uppenbarade sig i form av två konstaplar i en Chrysler Valiant. De tittade runt lite och lyste bland buskarna med en ficklampa. Hade dom bara varit lite mera på alerten hade dom ju givetvis hittat oss. Men dom tyckte väl att brottets art var ringa så dom konstaterade bara fakta och åkte igen.

Vi var ju tvungna att ligga där bakom kullarna och trycka tills det hade lugnat ner sig och det vart ju ganska kallt och tråkigt efter ett tag så vi gick tillbaka hem till CH och höll oss inne resten av kvällen och fortsatte med det vi gjort innan.

Sensmoral:
Att cyckla kan vara skadligt för hjärtat.

Mvh och på återseende

PD