Gamle "Trofast" en vän på vägen

Rapport från en Spyhink 69:

Under min tid som vagabond på dom nordiska vägarna så är det speciellt två färdkamrater jag mins med en viss saknad.
En av dom var "Trofast" en lätt bedagad Scania LS 140 Det vill säga en med motorhuv och boggie.


Och eftersom vår bloggarkollega Charlie sig själv oförskyllt påminde mig om den så tänkte jag att berätta en liten anekdot om en resa till Borlänge.
Detta var i början av åttiotalet och jag hade hamnat i Borlänge för att lasta stål på Domnarvets järnverk för vidarebefordran till den finländska verkstadsindustrin.
Efter avslutad lastning var jag på väg mot Stockholm och Stadsgården och jag hade inte hunnit långt när plötsligt det vänstra framdäcket exploderade och jag vart stående vid vägkanten.
Självklart hade jag inget reservhjul med mig ingen telefon i bilen (detta var före den massiva utbredningen av mobiltelefonen) det var sen eftermiddag
och jag kände mig ganska ställd.
På den här tiden var jag medlem av en exklusiv klubb för chaufförer i hela Sverige, Cowboy Club, vilken höll med basstationer utefter vägarna så att man med PR radio skulle kunna meddela sig med omvärlden.
Jag greppade naturligtvis mikrofonen till min radio och försökte anropa nån bas men det var helt dött.
När jag efter en stund hade skrikit mig hes i mitt fåfänga försök att få kontakt med en bas hördes en röst i etern.
Det var en lokalbilsåkare från Maserfrakt som hade hört mitt nödanrop och han hade dessutom sett min belägenhet då han passerat på väg hem men eftersom jag inte fick nån hjälp av nån annan vände han och kom till min undsättning.
Efter att även han konstaterat att jag inte kom vidare i det rådande tillståndet tog han mig med sig hem till sin familj som tog emot mig med öppa armar och bjöd på mat medans chaufförs kollegan ordnade med utryckning av någon lokal gummiverkstad som han hade tumme med.
Visserligen var det väl så det var tänkt att klubben skulle fungera men jag blev iallafall hedrad av det vänliga bemötandet av kollegan och hans trevliga familj.
Gamle Trofast fins inte mer Han har gått till dom sälla autostradorna han tjänade mig väl under den tid som jag hade förmånen att ratta honom.
Han slutade sina dagar efter en liten malör som blockerade en hel kommun men det är en annan historia.

Sensmoral: Du skall göra mot andra vad du vill att dom skall göra mot dig.

Rattens Riddare PD