Vinterbad - en inte alltid helt behaglig upplevelse

Rapport från en Spyhink 74:

Det jag nu skall berätta om inträffade när jag var i tio tolv års åldern och umgicks en hel del med bröderna T. O och O.
Det var på den tiden som vi fortfarande hade vintrar i det här landet ni vet med snö och is.
Dom båda bröderna T. och jag var ute och inspekterade vår vackra kommuns kuster och hade hamnat i dom nordvästra delarna av kommunen.
Där i ett sund i mellan L-ön och B-holmarna låg det ett gammalt vrak av någonsorts fraktskonare eller nå’t.
Eftersom riggen var borta gick det inte att avgöra om det hade varit en skonare eller galeas men tvåmastat hade det i alla fall varit.
Pojkar i den åldern är av naturen nyfikna och vi utgjorde inte något undantag från den regeln så lockelsen att utforska det gamla vraket blev ju av naturliga skäl väldigt stark.
Så vi tog oss ombord för att inspektera fartyget och samtidigt tillfredsställa vår nyfikenhet.
Det var nu inte så mycket som stack upp över ytan men däcket var i allafall isfritt och vattenståndet hade tydligen varit lägre när det frös till för nivån på isen i lastrummet var lägre än isen utanför.

Därför kunde man alltså klättra ner i lastrummet och utforska det också.
Och det är ju klart att jag gjorde det.
Där nere i lastrummet såg jag att en del av skottet som avskilde mot maskinrummet fattades på styrbords sida (alltså väggen mot motorutrymmet på högra sidan ) fattades och man kunde krypa in där.
Där inne var det mörkt så jag fick treva mig fram plötsligt brast isen och jag sjönk ner i det mörka kalla våta.
När man plötsligt upptäcker att man inte kan andas vill man väldigt gärna upp igen men problemet var bara att jag inte hittade tillbaka till hålet jag kommit ner igenom.
När jag slagit skallen i isen ett antal gånger så minsåg jag att nu är det klippt detta är slutet.
Bröderna T. hade i mellantiden uppfattat min belägenhet och började med knackningar på isen leda mig åt rätt håll och eftersom jag hade slut på luft och dessutom gett upp så smått var det välkommet med lite hjälp.
Det gick bra och jag kom upp ur vaken med Os och Os hjälp.
Jag var blöt det var kallt och det var tre fyra kilometer att gå hem.
Inget vidare kan jag berätta jag frös kläderna stelnade så det knappt gick att gå men hem kom jag på ren envishet.
Det är inget jag rekommenderar er att pröva själva.

Sensmoral: Utan bröderna Ts benägna bistånd hade ni inte fått läsa detta.


Er fortfarande huttrande PD



PS
Bilden föreställer en helt annan båt men eftersom jag har haft en lika dan själv kan det kanske vara av intresse.
DS