Återuppståndelsen eller Blöjknuttarna gasar igen

Rapport från en spyhink 41:

Det jag nu skall berätta om hände för bara ett litet tag sedan i midsomras nämeligen.

Dom senaste åren så har jag och några likasinnade galningar samlats hemma hos vår vän M för att på hans gubbdagis fira midsommar under angenäma och stundom livliga former

Varje år brukar vi komma på något nytt spektakel som grannarna kan tala om länge - åtminstone till nästa midsommar.

Den här gången skulle jag och min son TD samt hans kusin DN ta oss ut till M åkandes på våra mopeder så jag beslutade att den avsomnade moppeklubben ”Blöjknuttarnas Ligistförbund”, skulle dammas av och återinrättas.

På torsdagskvällen lastade vi sålunda våra mopeder med det allra nödvändigaste (öl) och begav oss iväg mot vår destination en bit ut i skärgården.

Själva resan avlöpte utan intermezzon och vi kom fram i god ordning.

När vi hade anlänt till M:s residens fick vi veta att det nog inte skulle komma flera i år men det betydde ju bara att vi inte behövde ransonera drickat och roa oss det skulle vi nog klara av i alla fall.

Så vi började i sedvanlig stor stil att tulla på dom medhavda varorna alltmedan högtalarna spydde ur sig hårdrock (det är det som spelas där vare sig man står ut med det eller inte).

Sen fortlöpte det som vanligt vi festade och lekte manliga lekar tills vi svimmade bara för att börja om när vi vaknade igen.

Förra året hade vi idkat trädfällning med terrängbil så i år måste vi ju komma på något som möjligen kunde slå det och som av en händelse hade jag ju åkt fyrhjulig moped ut till kalaset så vi beslutade att bergsbestigning med moped var en god idé.

I början var vi en smula försiktiga och kände oss för men vartefter vi klarade av den ena slänten värre än den andra och våra ådror fyllts med flytande mod så trodde vi att vi var oövervinnerliga och värden för tillställningen gjorde en bansajrepa upp för den brantaste delen.

Den gången gick det bra men den andra gången gick det inte lika bra så han och moppen slog sig lite om man säger när dom rullade ner igen.

Men skam den som ger sig. På´n igen! Ny repa och han hade tekniken klar för sig.

Den enda som till sist inte tog sig upp för det brantaste partiet var undertecknad men är man med i klubb hundra plus, är det kanske förståeligt att jag gick på grund redan innan det hela började. Det var nämligen ett litet förargligt dike som skulle hoppas över men moppen vägrade hoppa med mig på utan dök istället.

Ja tillsist så var både ölen och vi slut så det var bara att åka hem och slicka sina sår till nästa år. Men då jävlar.

Nu skulle man ju kunna tycka att det räcker så men.

Jag har vid ett tidigare inlägg ondgjort mig över krogpersonal (se en dag i solen). Det ska jag inte göra nu - tvärt om.

Vid ett tillfälle under midsommarhelgen besökte vi en liten krog (Vindö krog) och om jag skulle vara representant för den (franska) röda guiden (Guide Rouge) så skulle personalen helt klart få minst en stjärna. Vad maten anbelangar så åt vi inget så det kan jag inte uttala mig om men ölen var iallafall god.

Detta kostade naturligtvis pengar men det får det göra på ett sånt ställe jag kan härmed med varm hand rekommendera er att stanna till där för en liten förfriskning.

Sensmoral: Jag är inte fullkomlig - bara full ibland.

Er utfestade PD

PS. Kan det kanske finnas nå´n annan där ute som vill ansluta sig till vår lilla moppeförening. Hör i av dig i så fall. Fast med tanke på ordförandens ålder skulle den nog byta namn till "TENA PANTERS" eller vad tror ni?

DS