Rillarens Rapport för en Spyhink 1:
Jag har varit på Mercedesträff hela helgen. Det är ganska intensivt och inte så väldigt mycket spritdrickande. Fast en del blir det ju förståss.
Vi har åkt, sysslingens O dä, fenmerca som han drog i gång efter att den stått still i tolv år! Det är en 230 från -66 som den där ”goddagspilten” fick gratis bara för att hans mormor var så trevlig mot barnen till ende ägaren som alltså haft den alla år i sitt garage på ön L och bara varit inne och suttit i den under senaste decenniet, av ren nostalgi, tills han dog i halvtid ungefär. De sista åren fick den stå i fred för alla. Då äger flyttat till etta med jordvärme på kyrkogården.
I med lite olja och ett par rullbälten o försök att ställa ventilstyrningarna. Så iväg på långtur. Den där sysslingen är ju en riktig pyssling liksom.
Men ibland är han nästen mer våghalsig än PD var i sin ungdom.
När 1½ liter milen och ett Herrans rökmoln. från min utkik i baksätet kunde jag fram till Nyköping vid många tillfällen iakttaga förbipasserandes blickar. Jag kunde rentav läsa deras tankar när de passerade, vissa med tefatsögon, andra med ett flin på läppen, pekande diskuterande och någon gång t o m vinkande.
Fenmerca som ryker som ett ånglok fast det är oljerök och inte lika rent alltså.
Två "zigenare" eller "lituaner" eller vad faan det nu är som sitter i kupén och dessutom en halvfigur av liknande slag.
Dom är ju självklart på stöldturné i södra Sverige. Han som kör är Hulkstor och har en basebollkeps med MB-märke käckt nedtryckt med skärmen pekande snett bakåt. Detta för att dölja att han varit tvungen hjälpa sig själv bli sommarfin i kalufsen med hjälp av rakmaskinen. Han ser ut som helt nyligen utsläppt alltså. (påminner om faktiskt PD förra sommaren eller min Lituanier till hyresgäst - massor av likheter).
Vi tillhör ju inte direkt svensk lantras i släkten heller.(blåögda, grisskära fräkninga, gulhåriga...) Ja det finns ju inblandat det med förstås. Faktiskt från trakter som vi nu passerar på vår väg.
Men vi blir vackert bruna, inte röda och Jag och lille O dy har bruna Ögon vi.
På takräcket ligger två fällbara marknadsbord och ovanpå dessa två däck (fast till betydligt nyare årsmodeller).
Hela bagageutrymmet fyllt med oljefilter och bromsdelar. Vagnen är alltså mycket nedlastad. Dessutom hundrakilosklubbens medlem RL i baksätet.
Nåväl efter pinkpaus och värdelöst käk (som vanligt) på Nyköpingsbro (den där konstiga vägkrogen som hänger över E4 du vet) var det dags för vaktombyte vid ratten.
Jag skulle för första gången världshistorien få ratta fena (eller Heckflosse som tyskarna kallar skapelsen). MB 230 från 66 är ett slags hybridskapelse mellan de tjusigare modellerna och deras enklare kusiner.
I en vanlig så kallad kortnos (samma kaross som 190 med fena alltså) har man lyckats klämma ned en 6-cylindrig uppskrämd 220 motor med volym 2.3 liter.
Det är kräver bland annat att flytta fram kylaren och sätta separat påfyllningskärl till densamma (nästan modernt alltså).
När man öppnar huven och visar inbitna MBKS (Svenska oficiella mercedesklubben) innhållet under denna. Tittar de först förvånat över att det är så fullt. men de flesta förstår inte vad det är för trick. Så småningom oftast efter en förklaring inser de att "det gamla Indiska visdomsordet om Bananen" gäller även här.
Åter till resebeskrivningen då.
Först sporrsträck till Rimforsa i Östergötland (Kisa-trakten) så grillerier och pilsner ost vin merca-snack såklart.
En annan kroknade så småningom antagligen t o m före lille O (halvfiguren). Ungefär vid 23-tiden tror jag.
Vi långväga gäster från ÅB kommun får sova i ett perfekt rum på övervåningen hos Mercagurun MB (han råkar ha de initialerna faktiskt). Gården ligger så pass avskilt att man nästan aldrig hör motorfordon utom om de är på väg uppför grusvägen i ärende till ägarn.
MB har en väldig massa reservdelsdonatorer på marken runt om ladugård och logar. Gården är avstyckad på 3,5 hektar och man ser alltihop men omkring ligger skogen i tre väderstreck.
I väster ser man skogskanten ovanför dalen bortom tillfartsvägen. Mycket vacker plats alltså. Östergötland är bördigt för oss som bor norr om slussen. Själv har jag ju just fått i potatisknölarna och inte stoppat ned löken än.
En del kreatur samsas med bilvraken fast på olika platser. MB hade en åsna förra året när jag var där. Nu har Si fårtt en flickkompis Sa. (förkortrningar används vid namnangivelser för bibehållen "in cogninito"). Vidare finns tre getter en massa höns och en tupp. Samt en mycket trevlig helvit katt P (icke albino dock).
MB är inte bara vän av ”Bullmercor” och ”Kompakter”, han gillar verkligen djur också.
I ett garage står en riktig lyxbil. En MB 300, "Adenauer" kallad efter dåtidens "tyske fürer". Det är ju den som liknar en förvuxen bullmerca, men med massor av lyx från tiden mellan 1953 och 63.
Vansinnigt bekväma limousiner det där. Den står där då två bröder ärvt den av sin far och försöker sälja den till överpris efter att Dr MB har fixat en del grejor på den.
Jag smyger upp i högra framsätet och provsitter. Ser mej omkring, drömmer mej bort och suckar för mej själv; Varför har man inte en extra liten fjuttig miljon eller så. (De kostar faktiskt det – numera.).
Åter till verkligheten. Kl 4 vaknar jag av ett förfärligt oväsen som jag snart kan lokalisera från den hörna av rummet som bebos av O dä. Att det är snarkningar och inte en 40 man stark dragspelsorkester inser jag snart eftersom jag är van vid hustruns sovprocedurer (hon kan ju dessutom stå och sova hon). Efter ett par försök att få tyst på honom genom att ropa hans namn utan resultat går jag går fram till sängen och lyckas förklara att han faktiskt väckt mej med oljudet. "Snarkar jag?" blir det sömndruckna svaret.
Det hör till saken att de flesta människor som snarkar inte har en aning om hur hemskt det låter förrän de blir väckta av sitt egt snarkande. Detta händer faktiskt en del (bevismaterial A: Min fru).
O vänder sig och forstätter snarka lika bra på sidan. Jag ger upp efter en timme och kl halv 6 är jag nere i köket och startar saneringsarbetet. Jag är en uppskattat gäst som verkligen är välkommen tillbaka efter förra årets övningar. Så plockar jag disk och kör diskmaskin, avkalkar t o m kaffebryggaren och när J dyker upp, som nummer två halv 7, har jag hunnit med en hel del. Jag tycker faktiskt det är mysigt med sommarmorgnar. O dä gillar bara sovmorgnar.
Vis av hur segt det är att få fart på sysslingen lyckas jag övertala J att få åka in till Rimforsa med honom och hans fru. J har en båttrailer med en Ockelbo som används för TROLLINGFISKE. Baktill sitter en liten elmotor driven med bilbatteri och så lägger man ut revarna efter båten.
Dagen till ära är den fullastad med stänkskärmar av det i mitt tycke rostigare slaget. De är till (eller snarare från) Bullar och Fenor.
På halva vägen till marknaden måste lille RL stanna och kissa. Jag känner mej nästan förflyttad tillbaka till skoltiden, när jag vid varje skolresa blev åksjuk och bussföraren tvingades stanna under tandagnisslan för att lille Rl skulle få gå ur och kräkas. Numera blir jag visserligen inte lika trängd i den änden men diverse urindrivande tabletter gör sitt till att öka trevnaden. Det kommer alltid mycket hastigt. Jag tror oftast det ska klara sej men det slutar antingen med nödbromsen eller nya kalsonger (1% av fallen).
Till slut anländer vi och J anvisas plats vis säljavdelningen. Rimforsa-träffarna har initierats av MB. De har pågått något tiotal år och är ganska välbesökta ,i varje fall av säljare. Dessa står eller sitter tålmodigt hela dagen med ett säljarflin på läpparna och hoppas att de fåtaliga besökarna ska sluta berätta om sina egna fordon och vilka fina saker de köpt på andra ställen och köpa något av de fina fynden de själva brett ut kring bilen eller på borden. Det hela kulminerar med att de prominentare medlemmarna från för MBKS håller styrelsemöte i restaurangbyggnaden. Under detta har leden oftas glesnat och de tillströmmade "säljarna" turas om med att handla upp de eventuellt intjänade pengarna (och mer därtill) av varandra. O dä brukar vara gaska pank men ha mer grejor med hem än han släpat dit. Fat i år gick det nog lit bättre i varje fall vad gäller antalet pryttlar att packa ned. När jag frågade om det gick ihop svarade han med sitt Monlisaleeende att man får se det som ”ett bra reklamtillfälle”. Fast det är nog inte många fler som vet var hans finns och vad han gör efter han har försett dem med sina halvt anonyma notislappar som där endast firmanamnet och mobiltelefonnumret står.
Hursomhelst!
Lille O eller O dy och hans store fader O dä, fick faktiskt ett dopp till slut. Efter att ha tjatat på sin far i flera timmar och ställt till med lagom mycket förtretligheter (han är snäll men klåfingrig) veknade fadern och tog fram handdukar och badattrialjer, tog sin lille valp i handen och trallade i väg ned till sjön.
Jag skulle alltså vakta marknadsståndet. Jag skulle helt plötsligt kunna svara på all de intrikata frågor om bromsskivor och oljefilter från ATE som låg uppradade till sammans med diverse återanvändningsdetaljer från avsomnade fordon. Passar den här bromscylindern till en 124 Är detta ett skiva till en 111. Alla MB-modeller är definierade med ett s k W nummer. Exempelvis min 170S som är w191. Det är ett chassikombinationsnummer. Tyvärr är den annars så berömda tyska ordningen inte helt genomförd när det gäller dessa nummer. Senare producerade bilar kan ha lägre siffra jämfört med äldre (220-bullar heter faktiskt w180 medan 180-bullar heter w120 eller w121). Alltså rena kaoset för en nybörjare som jag. Jag kastsde ju mej faktiskt in i den här välden för ett och ett halvt år sedan då jag köpte min trevliga MB 170 S, ett årsbarn med mej själv
Efter insikten att det är svårt ha bocken till trädgårdmästare slutade jag försöka sälja och gick över i säljspråmotion-läget. Jag har ju god vana vid monterjobb på mässor och vet ju hur man tar kontakt med folk. Detta är kanske inte i vägen här men heller inte till någon nytta. Mercanördar vill inte har reda på något nytt de vet ju redan allt. Men de är ofta trevliga och tämligen sociala, möjligen med en del undantag. Så jag får lära mej en hel del om var man kan skaffa fina gamla begagnade reservdelar som är nästan som nya till kompakt-mercior som jag aldrig skulle tänka mej att köpa fast det var den en av de få Mercamodeller jag framfört innan jag förra året köpte min först egna bil med stjärna på huven.
Jag började prat om Os dä lilla firma och visade 230:an motorrum istället. Mycket roligare!
När de båda O:na kom åter från doppet och den store drummeln frågade om jag sålt något försökte jag härma hans ”Monalisakopia”.
Så bär packar vi ihop och jag tvingar mej med samma fordon tillbaka som jag trängt mej på i morse.
O dä har ju faktiskt levererat dottern till MB så ”fenan” är fullproppad . Jag får åka tillbaka med samma fina w124-kombi som jag anlände i så det så.
Det slår mej att eftersom jag ju är bättre på växter än bilar och kanske mer intresserad av fruntimmer än w-nummer så passar följande slutsats:
Sensmoral:
Bättre ha trädgårdsdsmästaren som bock än bocken som trädgårdmästare.
(forsättning följer kanske senare om det verkar som om någon orkar läsa detta pekoral)
/Rillar´ n
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar