Rapport från en spyhink 39:
Nu närmar vi oss midsommar i konungariket Sverige. Då drar man sig till minnes sin ungdoms sorglösa somrar som förflöt under stoj och glam, oftast på olika platser i vår huvudkommuns skärgård. Här ska en av dessa midsomrar avhandlas.
En av båtklubbarna i vår lilla stad hade en såkallad klubbholme E:skär, belägen inte långt från Ljusterö, i den norra delen av arkipelagen, Där förlade vi ofta våra aktiviteter.
Nu var det midsommar och båtarna samlades vid den lilla holmens bryggor: Där skulle festas i glad gemenskap med andra likasinnade båtmänniskor och även en del notoriska landkrabbor, som också fått följa med.
Själva festligheterna inleddes med att EB, sin vana trogen, trillade i sjön. Den gossen hade en sällsynt förmåga att göra det. I det fall det inte fanns nån sjö att plurra i, hittade han exempelvis ett dike eller nåt annat blött för ändamålet.
KB hade som vanligt suttit i solen hela dagen så han var röd som en kräfta, och lille RO hade , sin vana trogen, hittat något att göra illa sig på, så allt var precis som vanligt.
Som vanligt förtärdes det också diverse alkoholhaltiga drycker, i jämn och hög takt, så att dom som var av naturen lite stela, kunde slappna av och bete sig helt naturligt.
Framåt kvällen när alla hade blivit fulla och började tycka att båtgrannens kärring var riktigt snygg, hördes dunket från en råoljemotor över fjärden. Det var KS som var på ingång med sin lilla kutter "Tuffa". När dom var så där en femhundra meter ifrån land upphov KL sin ljuva stämma; "Ska jag kasta i draggen?" "Nej vänta tills jag säger till!", svarade KS.
När ”nya båtar” anländer till dylika sammankomster, samlas alltid en massa folk på bryggan för att hjälpa till eller bara titta på. Så även nu. Det bildades en självklart en försvarlig folksamling på och omkring bryggan.
När Tuffa hade tjugofem meter kvar till bryggan, beordrade KS att KL skulle lägga i ankaret.
KL var en av landkrabborna jag tidigare nämnde och dessutom full som en kastrull. Han kastade naturligtvis draggen i jollen, utan att lägga märke till det. När så KS beordrade att KL skulle bromsa med ankartampen, blev det ju inget motstånd. Han trillade såklart omkull och höll på att gå i drickat.
Smällen blev kraftig. Hela bryggan skakade. Och EB då? Jo han trillade i sjön en gång till såklart.
Nåväl det hela klarades naturligtvis upp i sedvanlig ordning och vi kunde återgå till att dricka mera alkohol och tafsa på fel kärring som vanligt.
Sensmoral:
Skall du ut med en båt du inte klarar själv
- ta med nån, som åtminstone har lekt med båtar i badkaret.
Eder vittfarne PD
Ovanlig snygg midsommarstång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar