Rapport från en spyhink 37:
En solig och varm dag i våras, bestämde jag mig för att en liten visit hos min gode vän Y i F-torp skulle vara på sin plats och följaktligen satte jag mig på mopeden och puttrade ut till Ns kommun för att återse min vän.
Då jag på min färd hem till Y kom att passera Ryssbacken så tyckte jag att ett litet studiebesök i det luxuösa marinstaden skulle vara på sin plats så jag svängde av vid avfarten ned dit. Och se, där på andra sidan av motorvägsbron återser jag min tidigare antagonist MH som är sysselsatt med att hänga upp en stor banderoll med reklam för den ännu ej färdiga marinan.
Tjänare filmstjärnan ropar han hurtigt och jag känner att konvenansen kräver att jag stannar till och talar med honom för att han inte ska bli ledsen och tro att berömmelsen har stigit mig åt huvudet.
Så jag följer givetvis min goda uppfostran och stannar till för en stunds artighetsutbyte i all välmening.
När vi så har stått där en stund och betygat varandra vår aktning så frågar han vad jag skulle göra i dag då.
Blixtsnabbt inser jag att här kan man driva lite gäck och spe med honom som betalt för gammal ost så att säga. Därför säger att jag och Y hade tänkt sätta oss nere i hamnen och dricka öl för att återuppleva gamla minnen.
Han inser ju givetvis att han måste säga att vi är välkomna eftersom även han förstår att jag driver med honom.
Nu är det så att bjuder man in mig så kommer jag. Sagt och gjort. Jag åker skyndsamt hem till Y för att berätta den glada nyheten.
Y tycker att det är ett alldeles lysande förslag så vi embarkerar genast hans ”raggarbjuck” och skyndar till kraft bolaget för att inhandla lämpliga drycker för ändamålet.
Så utrustade åker vi alltså ner till den lilla hamnen och hittar genast vår kära ponton som vi har festat på så många gånger förr och installerar oss raskt därstädes.
Med bilstereon på för fullt och ett antal malthaltiga drycker i magen hittar MH oss en stund senare och är nu inte riktigt lika entusiastisk över vårt val av festplats. Men han inser att har man sagt välkommen får man också stå för det och han håller god min i elakt spel.
Men det är ju klart nå´nting måste han ju knorra över annars vore han ju inte MH så han ondgör sig över den höga musiken och stänger av bandspelaren för oss.
Hur länge tror ni att den fick vara avstängd?
Helt riktigt den hoppade igång igen så fort han hade avlägsnat sig.
Han stängde givetvis av den igen nästa gång han passerade men då hade jag fyllnat till så pass att diplomatin fick fara och flyga så jag upplyste honom om en ganska trolig händelseutveckling om han försökte sig på det knepet igen.
Sen fick vi vara ifred resten av dagen så vi satt och njöt av solen och blev rödare och rödare vartefter innehållet i bagageluckan minskade.
Sensmoral:
Bjuder du mig så kommer jag.
Eder vanligtvis mycket diplomatiske PD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar