Rapport från en spyhink 37:
Jag har på detta forum ofta nämnt min gode vän PB och även denna gång så tänkte jag berätta en liten anekdot där vederbörande är inblandad.
Någon gång i sjuttiotalets mitt ungefär så drabbades min gode vän PB av en mystisk ögonåkomma som heter irit och yttrar sig så att diverse hinnor i ögat börjar växa ihop och leder tillslut till att man blir blind på det ögat om inte adekvat vård sätts in i tid.
Vännen PB hade varit inlagd på sjukhuset i mer än en vecka och fått ligga alldeles stilla i sin säng medans behandlingen pågick och det tyckte vi hans kamrater att det måste vara dödstråkigt för en annars aktiv yngling.
Så jag PD och PS, PC,MR bestämde oss för att muntra upp honom med ett litet besök i all enkelhet.
En vacker sommardag kommer vi alltså till det sjukhus där vår vän och trätobroder för tillfället är inhyst och för säkerhets skull har vi tagit med oss några kassar öl att förgylla tillvaron för vår vän med.
Efter ett visst lirkande och parlamenterande så får vi lov att ta med oss sjuklingen ut till sjukhusparken eftersom det ju är så fint väder och patienten säkert skulle må bra av lite frisk luft.
En halvtimme tyckte matronan som bestämde på avdelningen skulle nog inte göra någon skada och vi måste lova att återbörda vår vän inom stipulerad tid.
Nu är det så att inte ens vi klarade av att tömma tre välfyllda kassar öl på så kort tid så det fick helt enkelt ta den tid som det tog.
Vi hade mycket att prata om eftersom PB gärna ville bli informerad om vad som tilldrog sig hemmavid.
Framåt kvällskvisten var ölen urdruckna och vi var tämmeligen druckna så vi beslöt att vi fick avbryta sammanträdet och lämna tillbaka vår vän till vårdapparaten för denna gång.
Uppe på avdelningen vart det ju naturligtvis en massa hojtande om det olämpliga i att hälla i deras patienter en massa öl och dessutom vara borta flera timmar istället för en halv.
Gnäll och klagomål hade vi ju hört förr så det rann ju bara av oss förståss och vi tog farväl av vår gamle kamrat och begav oss hem.
Nästa gång som vi kom på besök så hann vi inte ens innanför dörrarna till avdelningen innan vi vart bortmotade under förevändning att vi hade menlig inverkan på patientens tillfrisknande det trodde vi inte alls på dom ville nog bara ha honom för sig själva.
Men väluppfostrade som vi var så åkte vi hem och drack ur våra öl själva medvetna om att dom inte kunde behålla vår kompis i all evighet.
Sensmoral:
Delad bira är dubbel glädje.
Er medkännande PD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar