Återuppståndelsen eller Blöjknuttarna gasar igen

Rapport från en spyhink 41:

Det jag nu skall berätta om hände för bara ett litet tag sedan i midsomras nämeligen.

Dom senaste åren så har jag och några likasinnade galningar samlats hemma hos vår vän M för att på hans gubbdagis fira midsommar under angenäma och stundom livliga former

Varje år brukar vi komma på något nytt spektakel som grannarna kan tala om länge - åtminstone till nästa midsommar.

Den här gången skulle jag och min son TD samt hans kusin DN ta oss ut till M åkandes på våra mopeder så jag beslutade att den avsomnade moppeklubben ”Blöjknuttarnas Ligistförbund”, skulle dammas av och återinrättas.

På torsdagskvällen lastade vi sålunda våra mopeder med det allra nödvändigaste (öl) och begav oss iväg mot vår destination en bit ut i skärgården.

Själva resan avlöpte utan intermezzon och vi kom fram i god ordning.

När vi hade anlänt till M:s residens fick vi veta att det nog inte skulle komma flera i år men det betydde ju bara att vi inte behövde ransonera drickat och roa oss det skulle vi nog klara av i alla fall.

Så vi började i sedvanlig stor stil att tulla på dom medhavda varorna alltmedan högtalarna spydde ur sig hårdrock (det är det som spelas där vare sig man står ut med det eller inte).

Sen fortlöpte det som vanligt vi festade och lekte manliga lekar tills vi svimmade bara för att börja om när vi vaknade igen.

Förra året hade vi idkat trädfällning med terrängbil så i år måste vi ju komma på något som möjligen kunde slå det och som av en händelse hade jag ju åkt fyrhjulig moped ut till kalaset så vi beslutade att bergsbestigning med moped var en god idé.

I början var vi en smula försiktiga och kände oss för men vartefter vi klarade av den ena slänten värre än den andra och våra ådror fyllts med flytande mod så trodde vi att vi var oövervinnerliga och värden för tillställningen gjorde en bansajrepa upp för den brantaste delen.

Den gången gick det bra men den andra gången gick det inte lika bra så han och moppen slog sig lite om man säger när dom rullade ner igen.

Men skam den som ger sig. På´n igen! Ny repa och han hade tekniken klar för sig.

Den enda som till sist inte tog sig upp för det brantaste partiet var undertecknad men är man med i klubb hundra plus, är det kanske förståeligt att jag gick på grund redan innan det hela började. Det var nämligen ett litet förargligt dike som skulle hoppas över men moppen vägrade hoppa med mig på utan dök istället.

Ja tillsist så var både ölen och vi slut så det var bara att åka hem och slicka sina sår till nästa år. Men då jävlar.

Nu skulle man ju kunna tycka att det räcker så men.

Jag har vid ett tidigare inlägg ondgjort mig över krogpersonal (se en dag i solen). Det ska jag inte göra nu - tvärt om.

Vid ett tillfälle under midsommarhelgen besökte vi en liten krog (Vindö krog) och om jag skulle vara representant för den (franska) röda guiden (Guide Rouge) så skulle personalen helt klart få minst en stjärna. Vad maten anbelangar så åt vi inget så det kan jag inte uttala mig om men ölen var iallafall god.

Detta kostade naturligtvis pengar men det får det göra på ett sånt ställe jag kan härmed med varm hand rekommendera er att stanna till där för en liten förfriskning.

Sensmoral: Jag är inte fullkomlig - bara full ibland.

Er utfestade PD

PS. Kan det kanske finnas nå´n annan där ute som vill ansluta sig till vår lilla moppeförening. Hör i av dig i så fall. Fast med tanke på ordförandens ålder skulle den nog byta namn till "TENA PANTERS" eller vad tror ni?

DS

En dag i solen - eller vem drog ur proppen?

Rapport från en spyhink 40:

I dag lördag den sjunde juni (2008), har jag tillsammans med mina söner varit och beskådat något så politiskt okorrekt som en motortävling.

Det hela började med att jag för några dagar sedan fick ett telefonsamtal ifrån min gode vän AL som har en son som ägnar sig åt att försöka att med båt ta sig över mållinjen före sina konkurrenter i nåt slags tävling som indelas i olika heat och den som efter tävlingsdagens olika strapatser har den statistiskt bästa placeringen efter sagda heat vinner om inte en massa pengar så åtminstone äran.

Har man sedan under en säsong placerat sig tillräckligt hyggligt i alla dom olika tävlingarna så kan man liksom bli svensk mästare i sin klass.

Förra året blev GL alltså sonen till AL svensk mästare i sin klass dock inte utan en massa tjafs och andra otrevligheter men det var fajt till den allra sista mållinjen så närmsta konkurrenten var jävligt vass han med men tillslut avgick lille GL med segern.

Nu är det nytt år och ny båt med ny motor därav samtalet ifrån AL.

Det går inte lika fort som förra året säger han upphetsat och hoppas att jag skall kunna trolla och uttala nån sorts hokus pokus för att få det att gå bättre.

Till saken hör naturligtvis att jag i all enkelhet pillade lite med pojkens propeller under förra säsongen vilket kanske möjligen bidrog till att han klättrade i statistiken och därmed slutligen lyckades att ta hem mästerskapet men det är många parametrar som skall stämma så det var nog mer ett bra samarbete och en jävligt duktig chaufför som grejade det.

Så jag sa helt sonika att vi får väl se efter första rejset hur han ligger till i tabellen skillnaden var ju inte så stor och jag har aldrig riktigt kunnat med dom här moderna "gps-arna" eftersom dom mäter farten över grund och inte farten genom vattnet det är nämmeligen en viss skillnad där.

Så kom då dagen "D" för säsongens första rejs och jag satte mig på min moped och gasade ut till grisslinge havsbad för att tillsammans med mina söner som åkte med buss åse begivenheterna på plats och under vad vi hoppades angenäma former.

Det började riktigt bra faktiskt.

Vi hade trevligt där på stranden medans vi väntade på att själva huvud aktiviteterna skulle ta sin början och dividerade om ditt och datt kanske lite väl mycket faktiskt skulle det visa sig.

För straxt innan start av det första heatet i lille GLs klass så tyckte GL att han vart väldigt våt om fötterna så han tog beslutet att skyndsamt återvända till depå för att åtgärda problemet.

Det var det klassiska ni vet det där som alla har hört talas om "nån" hade glömt att skruva i dyviken med känt resultat.

Så medans det övriga fältet drog iväg fick lille GL titta på medans vattnet så sakteliga tömdes ur hans egen båt.

OK nästa heat fick han en ganska bra start och hade egentligen inga problem med att hävda sig tills han hoppar lite i några vågor och tekniska problem uppstår med motorupphängningen vilket resulterar i att han ånyo får bryta.

Kloka huvuden slås ihop och vi kommer fram till en trolig orsak som jag av rent team tekniska skäl inte går in på närmare här.

Nästa heat går bättre men det blir "bara" en fjärde placering så nya konferenser inleds och den tidigare riggningen som ställde till problem i det andra heatet återställs dock med vissa modifieringar som även dom är hemliga men helt legala enligt regelboken.

Fjärde heatet ja då vinner han så det där med att båten inte gick så bra det får man väl anse att det bara var en idrottsfarsas värsta mardröm.

Själv tycker jag att pojken gjorde bra ifrån sig utefter dom förhållandena som rådde och defakto vann sitt heat när grejerna höll och funkade som dom skulle så jo vi ska nog samarbeta i år också med lite pill på hans propellrar för det är ju så att kan man få det att gå lite bättre så måste man naturligtvis prova det eller hur.

Och här skulle ju denna lilla anekdot vara slut tycker ni det tycker faktiskt jag också men...

Det kommer nu att finnas en viss risk för att jag kan upplevas som gnällig men det tar jag i sådana fall hör här så förstår ni.

På platsen för detta evenemang finns ett värdshus (dom kallar det så själva) där man tycker att det skulle vara perfekt att uppfylla sina rent kroppsliga behov av mat och dryck allra helst eftersom stället har en uteplats som vetter mot själva anledningen till besöket så att säga.

Det är tur för dom att jag inte är representant för Guide Rouge (tidigare guide Michelin), för nån stjärna hade dom inte fått möjligen bara ett svart hål.

Om man hamnar på ett ställe där ölen håller "Stureplanspriser" så tycker man att man kan förvänta sig en viss nivå på både själva lokaliteten som personalen.

Jag kanske är dum eller bara gammaldags men jag tycker att kostar biran (som dessutom var ynkligt små) femti spänn styck så kan man förvänta sig att även själva lokalen där man gör sig av med restavfallet borde hålla en viss standard.

Fy fan vad snuskigt det låg till och med begagnat dasspapper i korridoren det var faktiskt så jävla vidrigt så att jag föredrog att pissa utanför stället och jag är ändå van vid både ett och annat.

Sen är det så att jag inbillar mig i min enfald att man utan tjafs skall få in det man faktiskt beställer men nej då har kocken plötsligt synpunkter på hur rå en råbiff får vara vafan det hörs ju på namnet eller har jag fel där också.

Genomstekta blodiga biffar är även det en av ställets specialiteter beställer man blodigt så menar man det eller har jag missat nåt nu igen.

Nåväl efter ett visst besvär så kunde våra i mitt tycke rimliga krav effektueras och maten kunde avätas i lugn och ro tills.

Jag ber om notan samtidigt som jag ber om en omgång öl till till mig och mina söner vad tror ni att jag får höra då?

Notan kan ni få men ni får inga mera öl.

Varför då?, frågar jag hövligt.

Om man redan har druckit trettio öl så kan man inte få flera säger då den lilla servitrisen som knappt har slutat skolan näbbigt.

Alltså nu hade vi faktiskt bara druckit tjugosju bira på tre man (dessutom löjligt små sådana) man undrar vi hade inte på något sätt uppträtt störande så min slutsats blir att ska du äta där ät det som serveras och håll käft annars blir personalen purken så det är uppenbarligen bättre att du blir purken.

Jag är alldeles för gammal för att bråka dessutom hade jag ju mina barn med mig så jag pröjsade och gav även rundlig dricks men jag förklarade att nån mera sittning på det stället skulle det inte bli.

Sensmoral:

Man får dra det ena från det andra och glädjas åt det lilla

Eder numera jävligt

uppbrände PD

Tuttifrutti baletti

Rillarens Rapport för en Spyhink 3:




Vem har sagt det måste vara tuttar överallt?

Kan vi inte få ha lite fantasi kvar för oss själva. Måste vi hela tiden överhopas med nakna eller nästa nakna kroppar av Homo sapiens honkön?

Jag tycker om nakna kvinnor!
Och de måste inte nödvändigtvis vara de absolut vackraste heller.
Men varför är tidningar både de som främst vänder sig till män och de som vänder sig till kvinnor, överfyllda med dessa raklambilder och reportage med bilder på sexigga kvinnor i sexiga kläder som sitter, står, ligger och travar kring sexiggt???

Jag börjar faktiskt tröttna, och det är ju inget friskhetstecken direkt!

Jag tror faktiskt inte att det endast är männens fel.
Vad tror Du?

Du kan kommentera direkt om Du har Googlekonto eller
maila



/ Rallyrille

En typisk svensk midsommar

Rapport från en spyhink 39:

Nu närmar vi oss midsommar i konungariket Sverige. Då drar man sig till minnes sin ungdoms sorglösa somrar som förflöt under stoj och glam, oftast på olika platser i vår huvudkommuns skärgård. Här ska en av dessa midsomrar avhandlas.

En av båtklubbarna i vår lilla stad hade en såkallad klubbholme E:skär, belägen inte långt från Ljusterö, i den norra delen av arkipelagen, Där förlade vi ofta våra aktiviteter.

Nu var det midsommar och båtarna samlades vid den lilla holmens bryggor: Där skulle festas i glad gemenskap med andra likasinnade båtmänniskor och även en del notoriska landkrabbor, som också fått följa med.

Själva festligheterna inleddes med att EB, sin vana trogen, trillade i sjön. Den gossen hade en sällsynt förmåga att göra det. I det fall det inte fanns nån sjö att plurra i, hittade han exempelvis ett dike eller nåt annat blött för ändamålet.

KB hade som vanligt suttit i solen hela dagen så han var röd som en kräfta, och lille RO hade , sin vana trogen, hittat något att göra illa sig på, så allt var precis som vanligt.

Som vanligt förtärdes det också diverse alkoholhaltiga drycker, i jämn och hög takt, så att dom som var av naturen lite stela, kunde slappna av och bete sig helt naturligt.

Framåt kvällen när alla hade blivit fulla och började tycka att båtgrannens kärring var riktigt snygg, hördes dunket från en råoljemotor över fjärden. Det var KS som var på ingång med sin lilla kutter "Tuffa". När dom var så där en femhundra meter ifrån land upphov KL sin ljuva stämma; "Ska jag kasta i draggen?" "Nej vänta tills jag säger till!", svarade KS.

När ”nya båtar” anländer till dylika sammankomster, samlas alltid en massa folk på bryggan för att hjälpa till eller bara titta på. Så även nu. Det bildades en självklart en försvarlig folksamling på och omkring bryggan.

När Tuffa hade tjugofem meter kvar till bryggan, beordrade KS att KL skulle lägga i ankaret.

KL var en av landkrabborna jag tidigare nämnde och dessutom full som en kastrull. Han kastade naturligtvis draggen i jollen, utan att lägga märke till det. När så KS beordrade att KL skulle bromsa med ankartampen, blev det ju inget motstånd. Han trillade såklart omkull och höll på att gå i drickat.

Smällen blev kraftig. Hela bryggan skakade. Och EB då? Jo han trillade i sjön en gång till såklart.

Nåväl det hela klarades naturligtvis upp i sedvanlig ordning och vi kunde återgå till att dricka mera alkohol och tafsa på fel kärring som vanligt.

Sensmoral:
Skall du ut med en båt du inte klarar själv
- ta med nån, som åtminstone har lekt med båtar i badkaret.

Eder vittfarne PD

Ovanlig snygg midsommarstång

Upprop till alla mail- och mobilanvändare

Uppror mot FRA-lagen

Rillarens Rapport för en Spyhink 2:

Staten sluter sina klor kring medborgaren!

Regeringen vill låta Riksdagen fatta beslut att låta FRA (Försvarets RadioAnstalt), utan brottsmisstanke, avlyssna både mobiltelefoner och e-post.

DN 2008-06-15 länk med flera dito om FRA-lagen.

Avlyssning i antidemokratins tjänst

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=786771

Det är alltså dags att sjösätta en av de mest omstriddda lagförslagen sedan högertrafikomröstningen 1956.

” Folkomröstningen hölls den 16 oktober 1955 och vänstersidan vann med 82,9 procent medan högersidan endast fick 15,5 procent. Valdeltagandet var dock lågt, 53,2 procent vilket kan jämföras med valdeltagandet i riksdagsvalet 1956, där 79,8 procent deltog.”

De som inte röstar i ett allmänt val eller en folkomröstning får som bekant stå sitt kast.

Det kan visserligen vara svårt skilja pesten fråpn koleran. Vissa överlever dock infektion av vardera.

Högertrafik infördes som bekant i alla fall mot folkets vilja den 3 september 1967. (Själv var jag hjälpsam som skolpolis.)

Det som fick folk att rösta ja till EU-anslutningen för ett par deceniner sedan skulle aldrig hålla efter den prövning vi nu utsgtått som medlem i över 10 år.

Anledningen till att sp många ville in i EU var sannolikt (underbyggt av ett antal forskningsrapporter också) att folk ville bli friare och miondre styrda av den näst inteil Stalinistiska staten Sveriges Regering och dess myndigheter och utövare.

När vi sitter med facit i handen kan vi konstatera:

· Monopolen är kvar på sprit och mediciner

· Vi har fortfarande lika många riksdagsledamöter

· Friheten har snarare minskat än ökat

· Det är lika hopplöst att driva småföretag

Osv

På område efter område tvingas vi konstatera att det bara blir värre…

När Irland nu som enda land låtit medborgarna omrösta om det sk Lissabonfördraget leder det faktiskt till att fördraget faller. Detta eftersom det faktiskt blev nej och EU till skillnad från den socialdemokratiskt uppbyggda svenska pluralistiska staten inte alltid följer den folkvilja som faktiskt står inskriven i dess grundlag.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=1173489&lid=senasteNytt_809191&lpos=rubrik_1173489

Själva Lissabonfördraget var i allt väsentligt ett försök att få igenom det EU-fördrag som spolades efter omröstningar i bl a Belgien 2002.

Det räcker som väl är att ett enda land säger nej för att ett fördrag ska fall ur agendan i EU.

Värre är det som synes i Sverige ( detta trots att våra lagar borde anpassas till Eu).

Det är varje sanning- och frihetssälskande människas skyldighet att protestera mot det som begränsar handlingsutrymmet och sanningen. Påverka Din politiker i frågan!

Sensmoral:
Hellre aktiv idag än frihetsberövad på tisdag!

Den ständigt lika engagerade
Rillerallaren

Så välkomna till nystalinistiska Sverige en provins inom EU!

Adresser till de politiska partierna kan enkelt sökas upp på Internet:

Skicka in dina protester mot lagförslaget

Ny tekniks artikel om lagförlaget:

DN vad Google anser om svenskt lagförslag

PC World om FRA-lagen

Sprit och sex

Rapport från en spyhink 38:

Om man får tro på resultatet av den senaste enkäten så vill mina läsare helst läsa om snusk och förnedring nedsköljt med en försvarlig dos flytande charm.

Problemet är ju bara det att om man har hällt i sig en massa alkohol så är det inte så lätt att minnas vad man har företagit sig under rusets inverkan.

Samtidigt är det ju så att om man till äventyrs minns vad och med vem man har gjort något med så skulle man oftast helst vilja glömma det hela i alla fall av olika anledningar.

Så här följer nu en liten redogörelse över en sådan händelse som egentligen var en upprepning av samma sak vid både tidigare och senare tillfällen.

Under sjuttiotalets första hälft brukade den motoriserade ungdomen från vår lilla kommun frekventera ett ställe som då hette Fokus och låg på smålandsgatan i Stockholm.

Där var det så väl ordnat att på fredags- och lördags kvällar var stället vårt och en del av oss hade till och med eget ölglas med namn och allt och ingen bråkade om nån fyllnade till och mådde illa dom hade faktiskt en egen spyhink som dom kom med om nån skulle behöva.

Vid en del tillfällen kunde det hända att jag var tvungen att transportera mig hem via dom kollektiva samfärdsmedlen efter kvällens festande.

Och här har vi själva problemet.

På den tiden var jag en ung och viril yngling som oftast inte hade några svårigheter att få till ett bra ragg men ibland nappade det sämre och jag fick bege mig hemåt tomhänt.

Det var då hon slog till hon som jag egentligen inte var ett dugg intresserad av men som ändå lyckades nässla sig in i min sängkammare.

Hon brukade sitta och sondera läget och såg hon att fiskelyckan uteblev smet hon ned till tunnelbanan strax före mig och lyckades alltid hamna bredvid mig på tåget.

Ja vad tror ni full och kåt med villigt sällskap det kan bara sluta på ett sätt.

Så vaknar man då på morgonen och konstaterar nej inte nu igen att man aldrig lär sig.

Vid den här tiden bodde jag fortfarande hos mina föräldrar så varje gång var jag tvungen att be min fader att han skulle skjutsa hem henne.

Och så höll det på tills hon äntligen hittade en annan yngling som inte bad henne att åka hem.

Sensmoral:

Nu vet jag vad det är som jag får huvudvärk av.

Er PD

bakis som vanligt

Zigenare i Österled – vikingabygd osäkrad med fenmerca

Rillarens Rapport för en Spyhink 1:

Jag har varit på Mercedesträff hela helgen. Det är ganska intensivt och inte så väldigt mycket spritdrickande. Fast en del blir det ju förståss.

Vi har åkt, sysslingens O dä, fenmerca som han drog i gång efter att den stått still i tolv år! Det är en 230 från -66 som den där ”goddagspilten” fick gratis bara för att hans mormor var så trevlig mot barnen till ende ägaren som alltså haft den alla år i sitt garage på ön L och bara varit inne och suttit i den under senaste decenniet, av ren nostalgi, tills han dog i halvtid ungefär. De sista åren fick den stå i fred för alla. Då äger flyttat till etta med jordvärme på kyrkogården.

I med lite olja och ett par rullbälten o försök att ställa ventilstyrningarna. Så iväg på långtur. Den där sysslingen är ju en riktig pyssling liksom.
Men ibland är han nästen mer våghalsig än PD var i sin ungdom.
När 1½ liter milen och ett Herrans rökmoln. från min utkik i baksätet kunde jag fram till Nyköping vid många tillfällen iakttaga förbipasserandes blickar. Jag kunde rentav läsa deras tankar när de passerade, vissa med tefatsögon, andra med ett flin på läppen, pekande diskuterande och någon gång t o m vinkande.

Men tänk själv.
Fenmerca som ryker som ett ånglok fast det är oljerök och inte lika rent alltså.

Två "zigenare" eller "lituaner" eller vad faan det nu är som sitter i kupén och dessutom en halvfigur av liknande slag.

Dom är ju självklart på stöldturné i södra Sverige. Han som kör är Hulkstor och har en basebollkeps med MB-märke käckt nedtryckt med skärmen pekande snett bakåt. Detta för att dölja att han varit tvungen hjälpa sig själv bli sommarfin i kalufsen med hjälp av rakmaskinen. Han ser ut som helt nyligen utsläppt alltså. (påminner om faktiskt PD förra sommaren eller min Lituanier till hyresgäst - massor av likheter).

Vi tillhör ju inte direkt svensk lantras i släkten heller.(blåögda, grisskära fräkninga, gulhåriga...) Ja det finns ju inblandat det med förstås. Faktiskt från trakter som vi nu passerar på vår väg.
Men vi blir vackert bruna, inte röda och Jag och lille O dy har bruna Ögon vi.
På takräcket ligger två fällbara marknadsbord och ovanpå dessa två däck (fast till betydligt nyare årsmodeller).
Hela bagageutrymmet fyllt med oljefilter och bromsdelar. Vagnen är alltså mycket nedlastad. Dessutom hundrakilosklubbens medlem RL i baksätet.

Nåväl efter pinkpaus och värdelöst käk (som vanligt) på Nyköpingsbro (den där konstiga vägkrogen som hänger över E4 du vet) var det dags för vaktombyte vid ratten.
Jag skulle för första gången världshistorien få ratta fena (eller Heckflosse som tyskarna kallar skapelsen). MB 230 från 66 är ett slags hybridskapelse mellan de tjusigare modellerna och deras enklare kusiner.

I en vanlig så kallad kortnos (samma kaross som 190 med fena alltså) har man lyckats klämma ned en 6-cylindrig uppskrämd 220 motor med volym 2.3 liter.
Det är kräver bland annat att flytta fram kylaren och sätta separat påfyllningskärl till densamma (nästan modernt alltså).

När man öppnar huven och visar inbitna MBKS (Svenska oficiella mercedesklubben) innhållet under denna. Tittar de först förvånat över att det är så fullt. men de flesta förstår inte vad det är för trick. Så småningom oftast efter en förklaring inser de att "det gamla Indiska visdomsordet om Bananen" gäller även här.

Åter till resebeskrivningen då.
Först sporrsträck till Rimforsa i Östergötland (Kisa-trakten) så grillerier och pilsner ost vin merca-snack såklart.
En annan kroknade så småningom antagligen t o m före lille O (halvfiguren). Ungefär vid 23-tiden tror jag.
Vi långväga gäster från ÅB kommun får sova i ett perfekt rum på övervåningen hos Mercagurun MB (han råkar ha de initialerna faktiskt). Gården ligger så pass avskilt att man nästan aldrig hör motorfordon utom om de är på väg uppför grusvägen i ärende till ägarn.
MB har en väldig massa reservdelsdonatorer på marken runt om ladugård och logar. Gården är avstyckad på 3,5 hektar och man ser alltihop men omkring ligger skogen i tre väderstreck.
I väster ser man skogskanten ovanför dalen bortom tillfartsvägen. Mycket vacker plats alltså. Östergötland är bördigt för oss som bor norr om slussen. Själv har jag ju just fått i potatisknölarna och inte stoppat ned löken än.

En del kreatur samsas med bilvraken fast på olika platser. MB hade en åsna förra året när jag var där. Nu har Si fårtt en flickkompis Sa. (förkortrningar används vid namnangivelser för bibehållen "in cogninito"). Vidare finns tre getter en massa höns och en tupp. Samt en mycket trevlig helvit katt P (icke albino dock).
MB är inte bara vän av ”Bullmercor” och ”Kompakter”, han gillar verkligen djur också.

I ett garage står en riktig lyxbil. En MB 300, "Adenauer" kallad efter dåtidens "tyske fürer". Det är ju den som liknar en förvuxen bullmerca, men med massor av lyx från tiden mellan 1953 och 63.
Vansinnigt bekväma limousiner det där. Den står där då två bröder ärvt den av sin far och försöker sälja den till överpris efter att Dr MB har fixat en del grejor på den.
Jag smyger upp i högra framsätet och provsitter. Ser mej omkring, drömmer mej bort och suckar för mej själv; Varför har man inte en extra liten fjuttig miljon eller så. (De kostar faktiskt det – numera.).

Åter till verkligheten. Kl 4 vaknar jag av ett förfärligt oväsen som jag snart kan lokalisera från den hörna av rummet som bebos av O dä. Att det är snarkningar och inte en 40 man stark dragspelsorkester inser jag snart eftersom jag är van vid hustruns sovprocedurer (hon kan ju dessutom stå och sova hon). Efter ett par försök att få tyst på honom genom att ropa hans namn utan resultat går jag går fram till sängen och lyckas förklara att han faktiskt väckt mej med oljudet. "Snarkar jag?" blir det sömndruckna svaret.
Det hör till saken att de flesta människor som snarkar inte har en aning om hur hemskt det låter förrän de blir väckta av sitt egt snarkande. Detta händer faktiskt en del (bevismaterial A: Min fru).
O vänder sig och forstätter snarka lika bra på sidan. Jag ger upp efter en timme och kl halv 6 är jag nere i köket och startar saneringsarbetet. Jag är en uppskattat gäst som verkligen är välkommen tillbaka efter förra årets övningar. Så plockar jag disk och kör diskmaskin, avkalkar t o m kaffebryggaren och när J dyker upp, som nummer två halv 7, har jag hunnit med en hel del. Jag tycker faktiskt det är mysigt med sommarmorgnar. O dä gillar bara sovmorgnar.

Vis av hur segt det är att få fart på sysslingen lyckas jag övertala J att få åka in till Rimforsa med honom och hans fru. J har en båttrailer med en Ockelbo som används för TROLLINGFISKE. Baktill sitter en liten elmotor driven med bilbatteri och så lägger man ut revarna efter båten.

Dagen till ära är den fullastad med stänkskärmar av det i mitt tycke rostigare slaget. De är till (eller snarare från) Bullar och Fenor.
På halva vägen till marknaden måste lille RL stanna och kissa. Jag känner mej nästan förflyttad tillbaka till skoltiden, när jag vid varje skolresa blev åksjuk och bussföraren tvingades stanna under tandagnisslan för att lille Rl skulle få gå ur och kräkas. Numera blir jag visserligen inte lika trängd i den änden men diverse urindrivande tabletter gör sitt till att öka trevnaden. Det kommer alltid mycket hastigt. Jag tror oftast det ska klara sej men det slutar antingen med nödbromsen eller nya kalsonger (1% av fallen).

Till slut anländer vi och J anvisas plats vis säljavdelningen. Rimforsa-träffarna har initierats av MB. De har pågått något tiotal år och är ganska välbesökta ,i varje fall av säljare. Dessa står eller sitter tålmodigt hela dagen med ett säljarflin på läpparna och hoppas att de fåtaliga besökarna ska sluta berätta om sina egna fordon och vilka fina saker de köpt på andra ställen och köpa något av de fina fynden de själva brett ut kring bilen eller på borden. Det hela kulminerar med att de prominentare medlemmarna från för MBKS håller styrelsemöte i restaurangbyggnaden. Under detta har leden oftas glesnat och de tillströmmade "säljarna" turas om med att handla upp de eventuellt intjänade pengarna (och mer därtill) av varandra. O dä brukar vara gaska pank men ha mer grejor med hem än han släpat dit. Fat i år gick det nog lit bättre i varje fall vad gäller antalet pryttlar att packa ned. När jag frågade om det gick ihop svarade han med sitt Monlisaleeende att man får se det som ”ett bra reklamtillfälle”. Fast det är nog inte många fler som vet var hans finns och vad han gör efter han har försett dem med sina halvt anonyma notislappar som där endast firmanamnet och mobiltelefonnumret står.

Hursomhelst!
Lille O eller O dy och hans store fader O dä, fick faktiskt ett dopp till slut. Efter att ha tjatat på sin far i flera timmar och ställt till med lagom mycket förtretligheter (han är snäll men klåfingrig) veknade fadern och tog fram handdukar och badattrialjer, tog sin lille valp i handen och trallade i väg ned till sjön.
Jag skulle alltså vakta marknadsståndet. Jag skulle helt plötsligt kunna svara på all de intrikata frågor om bromsskivor och oljefilter från ATE som låg uppradade till sammans med diverse återanvändningsdetaljer från avsomnade fordon. Passar den här bromscylindern till en 124 Är detta ett skiva till en 111. Alla MB-modeller är definierade med ett s k W nummer. Exempelvis min 170S som är w191. Det är ett chassikombinationsnummer. Tyvärr är den annars så berömda tyska ordningen inte helt genomförd när det gäller dessa nummer. Senare producerade bilar kan ha lägre siffra jämfört med äldre (220-bullar heter faktiskt w180 medan 180-bullar heter w120 eller w121). Alltså rena kaoset för en nybörjare som jag. Jag kastsde ju mej faktiskt in i den här välden för ett och ett halvt år sedan då jag köpte min trevliga MB 170 S, ett årsbarn med mej själv

Efter insikten att det är svårt ha bocken till trädgårdmästare slutade jag försöka sälja och gick över i säljspråmotion-läget. Jag har ju god vana vid monterjobb på mässor och vet ju hur man tar kontakt med folk. Detta är kanske inte i vägen här men heller inte till någon nytta. Mercanördar vill inte har reda på något nytt de vet ju redan allt. Men de är ofta trevliga och tämligen sociala, möjligen med en del undantag. Så jag får lära mej en hel del om var man kan skaffa fina gamla begagnade reservdelar som är nästan som nya till kompakt-mercior som jag aldrig skulle tänka mej att köpa fast det var den en av de få Mercamodeller jag framfört innan jag förra året köpte min först egna bil med stjärna på huven.

Jag började prat om Os dä lilla firma och visade 230:an motorrum istället. Mycket roligare!

När de båda O:na kom åter från doppet och den store drummeln frågade om jag sålt något försökte jag härma hans ”Monalisakopia”.

Så bär packar vi ihop och jag tvingar mej med samma fordon tillbaka som jag trängt mej på i morse.

O dä har ju faktiskt levererat dottern till MB så ”fenan” är fullproppad . Jag får åka tillbaka med samma fina w124-kombi som jag anlände i så det så.

Det slår mej att eftersom jag ju är bättre på växter än bilar och kanske mer intresserad av fruntimmer än w-nummer så passar följande slutsats:

Sensmoral:
Bättre ha trädgårdsdsmästaren som bock än bocken som trädgårdmästare.

(forsättning följer kanske senare om det verkar som om någon orkar läsa detta pekoral)

Er bindgalne konfrencier
/Rillar´ n

En nostalgisk tripp eller åter på brottsplatsen

Rapport från en spyhink 37:

En solig och varm dag i våras, bestämde jag mig för att en liten visit hos min gode vän Y i F-torp skulle vara på sin plats och följaktligen satte jag mig på mopeden och puttrade ut till Ns kommun för att återse min vän.

Då jag på min färd hem till Y kom att passera Ryssbacken så tyckte jag att ett litet studiebesök i det luxuösa marinstaden skulle vara på sin plats så jag svängde av vid avfarten ned dit. Och se, där på andra sidan av motorvägsbron återser jag min tidigare antagonist MH som är sysselsatt med att hänga upp en stor banderoll med reklam för den ännu ej färdiga marinan.

Tjänare filmstjärnan ropar han hurtigt och jag känner att konvenansen kräver att jag stannar till och talar med honom för att han inte ska bli ledsen och tro att berömmelsen har stigit mig åt huvudet.

Så jag följer givetvis min goda uppfostran och stannar till för en stunds artighetsutbyte i all välmening.

När vi så har stått där en stund och betygat varandra vår aktning så frågar han vad jag skulle göra i dag då.

Blixtsnabbt inser jag att här kan man driva lite gäck och spe med honom som betalt för gammal ost så att säga. Därför säger att jag och Y hade tänkt sätta oss nere i hamnen och dricka öl för att återuppleva gamla minnen.

Han inser ju givetvis att han måste säga att vi är välkomna eftersom även han förstår att jag driver med honom.

Nu är det så att bjuder man in mig så kommer jag. Sagt och gjort. Jag åker skyndsamt hem till Y för att berätta den glada nyheten.

Y tycker att det är ett alldeles lysande förslag så vi embarkerar genast hans ”raggarbjuck” och skyndar till kraft bolaget för att inhandla lämpliga drycker för ändamålet.

Så utrustade åker vi alltså ner till den lilla hamnen och hittar genast vår kära ponton som vi har festat på så många gånger förr och installerar oss raskt därstädes.

Med bilstereon på för fullt och ett antal malthaltiga drycker i magen hittar MH oss en stund senare och är nu inte riktigt lika entusiastisk över vårt val av festplats. Men han inser att har man sagt välkommen får man också stå för det och han håller god min i elakt spel.

Men det är ju klart nå´nting måste han ju knorra över annars vore han ju inte MH så han ondgör sig över den höga musiken och stänger av bandspelaren för oss.

Hur länge tror ni att den fick vara avstängd?

Helt riktigt den hoppade igång igen så fort han hade avlägsnat sig.

Han stängde givetvis av den igen nästa gång han passerade men då hade jag fyllnat till så pass att diplomatin fick fara och flyga så jag upplyste honom om en ganska trolig händelseutveckling om han försökte sig på det knepet igen.

Sen fick vi vara ifred resten av dagen så vi satt och njöt av solen och blev rödare och rödare vartefter innehållet i bagageluckan minskade.

Sensmoral:
Bjuder du mig så kommer jag.

Eder vanligtvis mycket diplomatiske PD