Det som jag nu skall förtälja hände sig i slutet av sjuttiotalet hemma hos min gode vän PB.
Vi hade samlats några vänner och bekanta hemma hos min gode vän PB för att på bästa sätt avfira det gamla året och välkomna det nya.
På dylika tillställningar var det brukligt att vi underlättade umgänget med ansenliga mängder flytande charm av olika slag.
Detta var inget undantag.
Så i gammal god stil hade vi laddat upp med för ändamålet lämpliga drycker av allehanda slag.
Själva kalaset började som vanligt lite trevande för att öka i intensitet vart efter kvällen och natten led.
Med på kalaset var det även ett antal unga damer och för deras trevnads skull hade vi låtit tända ett antal levande ljus.
Jag har alltid varit skeptiskt inställd till dylika dekorationer men damerna skulle ju trivas dom med så lite pyssel fick man väl stå ut med.
När festligheterna hade pågått i några timmar hade PB.s dragiga lilla stuga värmts upp så pass att ytterkläder började bli överflödiga och alla gästerna började skala av sig några lager.
Dom överflödiga klädespersedlarna lades i en hög på ett bord på detta bord stod även en adventsljusstake med tända ljus.
När jag fram på nattkröken rotade efter min jacka i nämnda hög för att leta efter mera cigaretter hade jag inte en tanke på dom kvinnliga dekorationerna utan lyckades lägga en polyesterfylld jacka över ljusen.
Först hände ingenting sen började det ryka så smått sen sa det fump och jackan nästan exploderade.
Det vart en riktigt grandios brasa men ingen av dom närvarande hade tid att beundra den utan ett fasligt virrvarr uppstod.
Efter att den första uppståndelsen hade lagt sig så lyckades dom lite mera vakna deltagarna att släcka brasan som ju faktiskt kunde ha blivit ett riktigt fyrverkeri.
Ja sen fortsatte ju festen som vanligt och undertecknad vart ju i sann demokratisk anda utsatt för diverse gliringar av dom andra deltagarna.
Så kan jag till min förvåning läsa som huvudrubrik på gårdagens DN (hur kan den fortfarande kallas dagen nyheter när den är från igår?) att fru Hamilton (mig veterligen ej gift varken med Karl B, eller Jan Gillliou(tin?)s romanhjälte) vill ha del av (helst 100%) den kaka på 50 miljoner SEK (femma med sju nollor föjt av svenska kronor), som Staten håvat in extra då ett antal ytterligare stollar betalt TV-avgiften (kanske för första gången), under året.
I Ekonomidelen av blaskan finner jag en så en artikel som intervjuar och hyllar en av landets ärkestalininster, Eva Hamilton, chef SVT (skatan som styr StatsTeleVisionen med järnhand alltså). Som illustration ståtar Fu Hamilton i parifärgas röd kappa med sitt flata förnumstiga översittarflin över hela nedre ansiktshalvan. Bilden i sig upptar c:a halva tidningssidan.
I denna framgår hennes irritation över at hon inte med självklarhet får del av det ymnighetshorn som just sköljer sina rikedomar över regeringen.
Att fru Hamilton (ej gift varken med Karl B eller Jan Gillliou(tin)s romanhjälte) vill ha del av den kaka på 50 miljoner SEK (femma med sju nollor åsså kronor efter) som Staten håvat in är väl inget att förvåna sej över. Hon skulle säkert låta oss betala det flesta av våra surt förvärvade slantar till StatsTeleVisionen om hon fick bestämma.
50 tusen tusenlappar som betalts in av nästa 25 tusen personer i landet. (TVskatten ligger på 2032 SEK per år i dagsläget)
Men längre ned i nästa artikel kommer så en del intressant fakta i sammanhanget:
Tv avgiften fördelas på ett antal företag SVT får i dagsläget 3.3 Miljarder SEK per år (två treor följt av åtta nollor så här alltså 3300000000) Om vi roar oss med att se efter hur stor del de 50 miljonerna är av detta, finner vi att det blir 0,015152 vilket ger drygt 1,5 procent.
Av dessa pengar skulle alltså TV kunna anställa 1,5 procent fler slöfockar eller göra ännu fler Björnes magasin för att inte tala om att förlänga ”Aktuellt” med någon minut per dag
Resten av de statsfinansierade mediespektaklen kalasar på ytterligare c: 2.5 Miljarrderr! Även detta räknat i den sjunkande svenska valutan, SEK.
Snacka om understöd till att antal visserligen hårt arbetande medieslavar!
Men frågan är ju inte endast om de arbetar utan fast mer med vad de får tiden att gå?
Som vanligt inom offentligt betald verksamhet har organisationen under ett stort antal år tillåtits svälla över alla sina breddar att antal gånger för att växa ur de tidigare budgetarna och lokalerna.
SVT är ju delvis framsprunget ur Riksradion SR, (från början radiotjänst 1925…osv). Radiotjänst residerade på K8 (Kungsgatan 8 Stockholm). Men på 60 talet växte kolosserna upp ute på fd execercisfältet på Gärdet.
Från början kom radiosändningarna från flera reklamfinansierade kanaler. Men så kunde man naturligtvis inte ha det i ett land som inte ens tillät vuxna männinskor köpa alkohol fritt. Det kunde ju vara farligt med reklam. Alltså täpptes dessa kanaler till och Radiotjänst skapades för att hålla folk med god underhållning och nyheter. I själva verket var detta en produkt av samma anda som Brattsystemet och FRA.
I SVTs barndom fanns ju endast en tvkanal (det kunde gott stannat därvid). Den var ju självklart finansierad vi statsmakten. Så kom TV2 med fördubbling av både sportprogram och nyheter. Detta kallades konkurrens av de styrande Socialdemokraterna och deras hejdukar inom SVT. Men sådan konkurrens hör naturligtvis endast hemma i diktaturer.
Muren mellan öst och västberlin revs visserligen redan 1990. Men det finns naturligtvis fortfarande folk som hyllar den regim med Honnecker i spetsen som skapade den kanske värsta säkerhetspolis som hittills skådats (Möjligen med undantag för den Kinesiska och Israels).
Det är därför föga förvånande att det finns så många som fortfarande hyllar Statstelvisonen och hellre vill se en utbyggnad än en normalisering av den.
Läsaren kan nu själv bedöma hur fri den sk fria telvisonen är.
Ett Stalinistiskt styrt företag som kallar sig oberoende endast för att det är beroende av ett stort antal tilltvingade licensbetalare (f-låt! avgiftsbelagda torksnackar), som framhåller sitt oberoende gentemot den seriösa reklamfinansierade konkurrensen som står för endast c:a hälften det utbud som av tv-tittarna åser per år.
STV (tidigare SVT) kan med rätta kallas statskapitalistiskt styrt med politiskt tillsatt styre.
Det skulle väl förvåna hur detta företag skulle kunna frambringa särskilt objektiva produkter.
Så min fråga är varför TV-skatt i dess nuvarande problemfyllda form?
Nej minska STV (tidigare SVT) till ett minimum om låt säga 10-20 procent av den nuvarande ofantliga budgeten och låta hälften skötas ute i bygderna.
Uppmanas så medborgarna att betala in ytterligare c:a 20% av budgeten 2007 för tidigare SVT till exempelvis Statsmissionen och andra seriösa välgörare. Där skulle pengarna göra verklig nytta i stället för i fickorna på de politruker och stalinistiskt skolade journalister som valsar runt inne i komplexet på Gärdet i Stockholm.
De resterande 60 % kunde tänkas läggas i en fond. Exempelvis för fordonsindustriens bevarande i Sverige. Alternativt en pensionsfond av liknande slag som den i Norge.
Arrangemanget kunde kanske lösas via betalTV eller helt enkelt hamna på samma räkkning asom för interenetabbonnemanget (fast det sistnämnd kan nog uppfattas som ett oliberalt avsteg av invektiv karaktär).
Det finns i alla med säkerhet betydligt bättre hål att stoppa i
– pengarna alltså anser jag.
Bästa nyårshälsningar
Rillarn
Redaktör för Rapport från en Spyhink en Dåres dagbok
PS ur en sida på Wikipedia (som omväxling?!) som handlar om olika länderfinansiering av sina respektiva statstelvisonskanaler, finner jag till min glädje och tillika förvåning följande:
I Kina är den statliga rikssändaren CCTV reklamfinansierad, liksom alla lokal-tv-bolag som även de är statliga.
Idag, eller kanske för vissa i natt, kom jag hem, efter att varit ute och rumlat med den gode Y.Jag slog igång den lilla förargliga mackapären som jag plägar att dels informera mig om vad folk i allmänhet har för åsikter och även för att i viss mån dyvla på er mina åsikter.
Nåväl det var inte detta jag tänkte tala om utan det att jag kom att läsa diverse grannbloggar och där var det en som behandlade ämnet dans ( Consueler pia ) Under rusets inverkan skrev jag en liten kommentar men när jag hade tryckt in den läste jag vad jag hade skrivit och tänkte har jag skrivit detta och i så fall vad menade jag egentligen?Var det så?Jo jag är nog rädd för att det faktiskt var så.Så nu skall jag försöka berätta om vem jag är om inte annat för att ni som har orkat traggla er igenom mina levnadsöden så här långt ska få er en bild av vem som står bakom dessa små alster.Jag föddes nittonhundra femtiotre omständigheterna runt just den händelsen har jag av förståeliga skäl inget minne av men jag kan i alla fall säga att det inte dök upp någon stjärna i öster.Mina första levnadsår var vad jag kan komma ihåg lyckliga även om jag understundom gav min dyra moder några gråa hår enär jag var en sällsynt livlig krabat.Det var väl inte förens jag började i skolan som det märktes att jag utmärkte mig lite mer än dom andra barnen i klassen.Min om jag får säga det fantastiska lärarinna UL kallade det för myror i byxorna numera heter det som jag har förstått damp eller ADHD.Hursomhelst det går inte att vara still om man inte har något stimulerande för händer.Det förstod min lärarinna UL så hon såg alltid till att den lille livlige men vetgirige pojken hade något intressant att syssla med.Småskolan tog slut och den lille pojken hamnade i mellanstadiet och där sprack det.Det fans nu inte längre någon som förstod den lille pojkens behov utan nu vart han bara en besvärlig unge.Detta yttrade sig naturligtvis i att man stack ut en smula.Och ja alla som har gått i skolan vet ju att om man sticker ut så är man genast ett mobbningsoffer.Problemet för mobbarna var bara det att när lille PD upptäckte att han faktiskt var lite större och starkare än sagda mobbare kom han underfund med att det faktiskt gick att slå tillbaka.Ja då var det ju inte så roligt längre att bråka med lille PD så då gav dom sig i sann pennalistisk anda på någon annan liten stackare som inte kunde försvara sig.Det gillade inte lille PD och någon stans där föddes den nye PD.När mobbarna gav sig på något i deras tycke lätt offer då kom PD och frågade om dom inte skulle slå på honom i stället.Oftast räckte det.Dock inte alltid.Grejen är bara den att har man bjudit in till en sådan dans med en som lider av ovan nämnda symptom då har man tagit djävulen i båten.Jag gav mig aldrig.Detta fick mig att få ett som jag tycker oförtjänt ryckte som slagskämpe.Jag slogs bara om det var någon som gav sig på någon som var mindre eller det var flera som gav sig på en ensam.Utom i rent självförsvar vilket inte var helt ovanligt det heller.Men som sagt jag frågade alltid först om dom inte ville ha lite mera jämnt motstånd.Jag har också provat att vända andra kinden till.Det funkade rätt ofta det också fast inte som ni tror att blotta gesten att vända andra kinden till skulle få mobbaren till eftertanke utan helt enkelt det att när han hade fått sitt frislag så stod den lille PD där och sade att nu hade han fått sina två frislag kom det mer kunde han förvänta sig ett visst motstånd.I dag har den lille PD blivit en gammal gubbe och är välan inte längre ens i närheten av sitt forna jag.Men jag kan fortfarande inte tåla orättvisor.
Sensmoral: Du är den du gör dig till - inte den du vill vara.
Idag är det den trettonde december eller Lucia som ju av gammal tradition firas i det här landet med att ett antal spöklika unga damer med eld i håret står och gallhojtar på morgonen så det är lögn att sova för normalt funtade människor. Dock är det ingen som stör mig i min slummer vilket jag uppskattar. Alltnog detta får mig osökt att komma och tänka på våra jultraditioner och vad som där tillhör. Dom flesta i detta kalla nordliga land har nog något som dom av gammal vana år efter år upprepar bara för att det är jul männen gör sin egen mumma och kvinnorna pyntar hemmet. Även jag har en årligt återkommande ovana och det är julbadet vilket jag tänkte redogöra för här nedan. Varje år några dagar före jul utför jag min årligt återkommande ritual och det vare sig det behövs eller inte. Allra först måste jag begiva mig ut i stadens vimmel för att införskaffa ny klädnad vilket i sig är en sådan pärs att jag måste vila i några dagar efteråt. Dagen för själva julbadet inleds med att jag intar något stärkande vilket oftast är i flytande form. Sedan skalar jag av förra årets klädnad och stoppar i en säck som förslutes väl för vidare befordran till lämpligt ställe. Ytterligare lite stärkande intages i väl avvägd dos. Grönsåpa är ett lämpligt medel att använda vid den följande tvagningen som ju inte är annorlundare än alla andras fast det kanske tar lite längre tid.
För att förkorta nämnda tid något har jag börjat ta lite hjälp av tvenne effektiva hjälpmedel nämligen stålborste och tegelsten.
Efter avslutad tvagning intages lite mera stärkande medel medans min lekamen sakta torkar så att jag kan plåstra om dom ömtåligare delarna som inte tålde skrubbningen. Därefter ikläder jag mig det nya årets skepnad och intar en förfriskning.
Det kan ibland vara fan att vara teaterdirektör, som gamle August Blanche sade i slutet av adertonhundratalet.
Det är lika diaboliskt att vara redaktör för en liten blogg på nätet i början av tjugehundratalet asså.
Ibland blir man ju tvungen släppa i väg sånt som kanske borde vila sej en stund till på hårddisken. Ofta blir det tillfälle till rena improvisationer får att tillfredsställa de fåtaliga men befintliga läsarna.
Så kommer det stundom stunder, då redaktören själv tvingas fatta tangentbordet och bestiga Pegasen för att i ett eftertänksamt tillstånd författa ett eget inlägg. Detta har ju hänt tidigare under Hinkens hittills gångna år.
Nu är ett sådant tillfälle.
Jag har tjatat på Hinkens frontfigur (PD) och beordrat honom, bett honom, och bönat att han ska ställa upp för ett Julinspirerat fotografi att lägga in som huvud på sidan. Men den ormen bara slingrar sig. Hans skickar mej förslag på bilder han snott ute på nätet och försöker komma undan. (Han är nog helt enkelt lite lat).
Ett av förslagen ser ut så här:
Varje vän av verklig ordning förstår ju att den inte kan publiceras på en Sekulär Blogg som Hinken.
Just i detta nu medan jag skriver detta dimper det ned ett nytt inlägg från PD.
Och nu har han än en gång lyckats producera ett storverk
Det kommer publiceras snarast och har den intetsägande titeln ”Funderingar på nattkröken”.
Bara så ni vet.
Hur som helstnärmar vi oss ett nytt år med Hinken med sjumilasteg.
Och redaktörn hoppas vi kan klämma iväg minst lika många inlägg till under detta nya år.
Rapport från en Spyhink har producerat över sjuttio (70) inlägg under sitt första år.
(Det är nästa 6 inlägg per månad – inte så illa då många är gamla minnen från ungdomen)
Gratulera oss gärna om så ni ids!
Annars är vi glada om Ni läser och ännu gladare om ni kommenterar oss.
Kommentarer till inlägg: Kräver en registrerad användare exempelvis Google- De måste dock godkännas före publicering.
Med ett musklick kan Du förstora de flesta av inläggens bilder!
TV tax- No thanks!
Hairy Business
Due to a recent abuse from a chinese user we have decided not to allow free comments any more! You can send comments but they have to bee solicited before publishing. /red
Hinkens besöksfrekvens (asså hur många som kvistar hit och när)
Totalt (sedan start):
Denna månad:
Denna vecka:
I dag:
On line:
Radio för Sjöbussar
Radio för Sjöbussar
Kollegor i bloggosfären
Leta i den här bloggen
Kolla kopplingen till Hinken
Det går illa för Gorillan
Apropos Vrak!
Köp Din drömbåt eller bil eller...
Vanliga läsare och andra dårar som följer denna blogg offentligt
