Tre män i en bil

Rapport från en spyhink 12:

Denna lilla episod utspelar sig på sjuttiotalet någon gång.
Jag och min gode vän PB hade fått för oss att vi skulle kunna livnära oss på att bygga båtar av det lite mera fortgående slaget.
För dettta ändamål hade vi hyrt in oss i en lada en bit norr om huvudkommunen.
Just denna dag hade vi tillsammans med en tredje vapendragare PC, varit på nämnda ställe för att uträtta något, som jag nu har glömt. Det vart nog i alla fall mest öldrickning, åtminstone för mig och PB. Eftersom PC körde bil kunde han ju inte (eller fick inte ska man kanske säga) göra oss sällskap med den saken.
Framåt aftonen när det var dags att anträda hemfärden, embarkerade vi således PC:s Volvo Duett och startade färden.
När vi så kommer norr ifrån ungefär vid Danderyds kyrka på Norrtäljevägen så kommer det upp en bil från påfarten till höger om oss och genar över alla filerna vi låg i vänsterfilen med ganska god fart och PC insåg att här kommer det att bli trångt.

Håll i er pojkar för nu smäller det säger han till oss och stryker den andra bilens vänstra sida med sin högra.

Det vart inte någon jättesmäll precis men det dunkade till i plåten i alla fall.
Föraren av den andra bilen fick panik och tvärbromsade och stannade på stället mitt i vägen. Tur att det inte var någon bakom.

PC svängde in till den högra vägrenen och stannade.
Dörrarna på duetten öppnades och ut ramlar två stycken överförfriskade ynglingar som skrattar och pekar finger åt det stackars

Chockade paret i den andra bilen som var alldeles ny och fin överallt utom på den vänstra sidan där den hade blivit en smula patinerad.
PC steg ut på sin sida och gick ett varv runt den gamla Duetten. När han konstaterat att den såg ut som vanligt och inget alltför uppseendeväckande hade inträffat, stegade han med bestämda steg bort till den andra bilen och gick ett varv runt den också. Så ställde han sig vid förarsidan och påkallade uppmärksamhet av den andra föraren.

Jag och PB, som nu hade lyckats resa oss upp tog oss också fram till den andra bilen, medan vi fortfarande hade väldigt roligt åt det inträffade och skrattade och skojade och fällde spydiga kommentarer om motpartens intellektuella status.
Nu var det så att den stackars föraren av den andra bilen hade lånat den av sin tilltänkte svärfar. Därför var han naturligtvis väldigt upprörd över det inträffade och undrade vad svärfar skulle ha att säga om saken.

Äsch det var väl inte så farligt sa PC lite bucklor bara - det har jag massor av på min bil.
Och så lossnade den här också, sa han och bröt bort den slokande backspegeln och gav den till den andre, - men den använder du ju inte i alla fall så det gör ju inget.

Skrattande återvände vi till duetten och fortsatte vår färd genom natten och lämnade det stackars omtumlade paret åt sitt öde.
Och har dom inte hämtat sig nu så står dom väl kvar där än.

Sensmoral:
Försök aldrig jag säger ALDRIG trängas med en "dutte"

Eder tillgivne PD