En ganska oblodig historia

Rapport från en spyhink 9:

Denna lilla händelse tilldrar sig i mitten av sjuttiotalet i Gamla Stan i Stockholm.

Jag och PB, en av mina bästa vänner, satt på Nytorgskällaren och drack öl, dels för att berusa oss men även för att hålla en slags gravöl över min nyss hädangångne fader.

Min fader var en mycket omtyckt och uppskattad människa så det var inte bara för att hålla mig sällskap som PB förtärde denna gudars nektar utan det var för att han också tyckte att det kändes lite murket att en som vare sig rökte eller drack skulle dö i cancer.

När vi så hade hedrat faderns minne till en sådan grad att vi blev ombedda att gå och sörja någon annanstans började vi promenera mot skeppsbron till, för att möjligen hitta en annan lokal för våra fortsatta övningar.

Bäst som vi under för stunden ganska muntra förhållanden kommit in i en av alla dessa gränder som finns i gamla stan, fick vi syn på tre stycken luggslitna figurer. En hane och två honor som satt och rökte en holk på en trappa utanför nån sorts butik.

Eftersom vi var ganska upprymda av jästa drycker och jag ofta har väldigt svårt för att hålla inne med mina åsikter så kunde jag naturligtvis inte hejda mig utan fällde någon nedsättande kommentar om haschrökare i allmänhet och dessa figurer i synnerhet.

Det blev givetvis ordväxling eftersom dom två honorna gick i opposition mot mina uttalanden.

När vi så utbytt åsikter en stund och dom små liven hade hamnat i ett verbalt underläge så upphov hanen sin stämma och lade sig i debatten...."PÅ NORSKA". Jag höll på att krepera (detta var då Norgehistorierna grasserade som värst), så jag sade något i mitt tycke väldigt fyndigt om norrmän.

Men det höll han inte med om - och med en snabbhet som en iller skulle avundas var han på benen, med en kniv som just materialiserat sig i högsta hugg.

Vi vill se blod sade de båda honorna i kör och hanen som kände sig oövervinnerlig avancerade mot mig medan han informerade mig om vad han skulle göra med mig.

Nu är det så att både PB och jag hade varit med förr så jag fortsatte att reta honom så han skulle distraheras och glömma att vi var två .

PB var en ganska reslig ung man med långa armar så han ställde sig bakom antagonisten som gick på med båda armarna höjda så när jag nickade att jag var klar så greppade PB om hans handleder och jag, som på den här tiden var lite vigare än jag är nu, böjde mig ner och tog tag i fötterna varefter jag reste mig.

Så stod vi där med den överrumplade hjälten hängande mellan oss sen svingade vi några gånger innan vi kastade in honom igenom skyltfönstret.

Vill ni se blod flickor titta där inne, så kanske han har skurit sig sa vi och fortsatte vår färd i natten.

Sensmoral:

Ska blodet nödvändigtvis rinna - ser jag helst att det inte är mitt.

/PD