Rapport för en Spyhink 56:
Nu när det börjar dra ihop sig mot allhelgonahelgen eller halloween som dagens morderna människor plägar kalla det kom jag att tänka på en mysko händelse nån gång i slutet av sextiotalet. Det hade varit en helt vanlig dag och ingenting speciellt hade inträffat som möjligen kan förklara min egendomliga upplevelse så konstigt var det. Jag låg och sov ensam i min säng i mitt rum på övervåningen av det gamla huset i kommun L när något plötsligt väckte mig och eftersom jag på den här tiden vanligtvis plägade sova på magen (skulle aldrig funka nu av nån anledning) skulle jag vända mig om för att se vad det var. Då var det någon som grep tag om mina armar bakifrån och pressade ner mig mot sängen samtidigt som min lilla grammofon började spela "Race with the Devil". Greppet var mycket hårt och kraftfullt och jag blev som förlamad och kunde nästan inte röra mig. Det var mycket obehagligt men jag blev inte rädd snarare förbannad och undrade vem fan det var som behagade skämta vid den tiden på dygnet. Så jag tog väl i och lyckades tillslut vända mig då fick jag se nåt som jag aldrig någonsin skådat vare sig tidigare eller efteråt. På min bröstkorg satt det en märklig figur med väldigt suddiga konturer och ett långsmalt trekantigt blått ansikte och andades sin heta andedräkt över mig. Jag satt fortfarande fast i figurens grepp och var alltjämt nästan förlamad men jag kämpade på för att komma loss och så plötsligt när skivan tog slut kom jag loss och den underliga figuren försvann. Först tänkte jag att jag måste ha haft nån sorts mardröm. Det var bara det att grammofonen fortfarande snurrade men det låg ingen skiva på skivtallriken.
Sensmoral:
Jag tror inte på spöken
men förklara detta den som kan.
Eder alltid lika spöklike
PD
28 oktober 2008
Race with the Devil eller en spökhistoria
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar