Rapport från en spyhink 30:
(Trots att detta är en "jakthistoria" - är den likväl sann.)
Det jag nu ska berätta om inträffade under ett av de första åren av tvåtusentalet och jag är inte säker på att det är preskriberat än men jag tror att risken för rättsliga åtgärder är minimal så jag skriver ändå.
Det rådde en förfärlig torka nere i ryssviken så jag kände mig föranledd att sända ut min lille son och en annan spelevink, DL med flakmopeden för att bunkra upp med malthaltiga drycker så att vi skulle kunna svalka oss och även bota den dävna känslan ifrån gårdagens övningar.
Dom båda gossarna brakade iväg i ett dammoln, och försvann uppför backen ivriga att få uppfylla min önskan. Antagligen var dom också törstiga, eftersom dom gav sig iväg, så glada.
Under tiden ägnade jag mig åt att lyfta ut diverse klenoder som jag hade samlat på mig under min tid där i viken ur lastrummet på min pråm Pråmille. Eftersom det hade bestämts att vi inte skulle få bo kvar så länge till och jag var tvungen att minska på mina ägodelar.
Till min hjälp hade jag gamla Bettan, en uttjänt gammal kranbil, som vi haft mycket glädje av där i viken.
Plötsligt hörs glada hojtanden acompagnerade av knattret ifrån mopeden uppifrån backen och de båda furnerarna anländer med öl och en död rådjursget.
"Vad fan har ni nu hittat på" löd, den självklara frågan i från mitt håll. Detta eftersom en viss del av lasten, i mitt tycke, krävde en förklaring.
Förklaringen som jag fick var om dock en smula svårsmält, ändå tillräckligt rimlig, för att jag skulle tro på den. (Ingen av dom har en sådan fantasi att dom skulle ha kunnat fabulera ihop den.)
Dom hade kommit med tämmeligen hög fart genom vägtunneln som går under motorvägen på vår lilla nedfart till viken. Just som dom kom ut på andra sidan damp det ner ett rådjur alldeles framför dom. De kunde inte undvika att köra över det.
Om det redan var dött när det hade landat eller om det dog av själva överkörningen kunde dom inte svara på men dött var det och fortfarande varmt. Dom insåg snart att här fans potential till en redig grillfest. Så dom lastade på och åkte fort som attan.
Jamen vad fan väntar ni på? frågade jag; Häng upp det i bakbenen i kranen så tappar vi det på blod!
Det var antagligen så att det stackars djuret hade haft en tätatät med en bil där uppe på motorvägen och nog vore det slöseri att inte ta hand om köttet.
Ja så fick då gamla Bettan göra tjänst som slakteri också, när vi flådde och tog ur kroppen och sedan lät den hänga i några dar i lastrummet på Pråmille så den skulle bli mör.
Och det som hände sen ja det är en helt annan historia.
Sensmoral:
Titta åt alla håll
- innan du går över vägen.
Hälsningar från
P Slaktarn D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar