Tre män i en bil

Rapport från en spyhink 12:

Denna lilla episod utspelar sig på sjuttiotalet någon gång.
Jag och min gode vän PB hade fått för oss att vi skulle kunna livnära oss på att bygga båtar av det lite mera fortgående slaget.
För dettta ändamål hade vi hyrt in oss i en lada en bit norr om huvudkommunen.
Just denna dag hade vi tillsammans med en tredje vapendragare PC, varit på nämnda ställe för att uträtta något, som jag nu har glömt. Det vart nog i alla fall mest öldrickning, åtminstone för mig och PB. Eftersom PC körde bil kunde han ju inte (eller fick inte ska man kanske säga) göra oss sällskap med den saken.
Framåt aftonen när det var dags att anträda hemfärden, embarkerade vi således PC:s Volvo Duett och startade färden.
När vi så kommer norr ifrån ungefär vid Danderyds kyrka på Norrtäljevägen så kommer det upp en bil från påfarten till höger om oss och genar över alla filerna vi låg i vänsterfilen med ganska god fart och PC insåg att här kommer det att bli trångt.

Håll i er pojkar för nu smäller det säger han till oss och stryker den andra bilens vänstra sida med sin högra.

Det vart inte någon jättesmäll precis men det dunkade till i plåten i alla fall.
Föraren av den andra bilen fick panik och tvärbromsade och stannade på stället mitt i vägen. Tur att det inte var någon bakom.

PC svängde in till den högra vägrenen och stannade.
Dörrarna på duetten öppnades och ut ramlar två stycken överförfriskade ynglingar som skrattar och pekar finger åt det stackars

Chockade paret i den andra bilen som var alldeles ny och fin överallt utom på den vänstra sidan där den hade blivit en smula patinerad.
PC steg ut på sin sida och gick ett varv runt den gamla Duetten. När han konstaterat att den såg ut som vanligt och inget alltför uppseendeväckande hade inträffat, stegade han med bestämda steg bort till den andra bilen och gick ett varv runt den också. Så ställde han sig vid förarsidan och påkallade uppmärksamhet av den andra föraren.

Jag och PB, som nu hade lyckats resa oss upp tog oss också fram till den andra bilen, medan vi fortfarande hade väldigt roligt åt det inträffade och skrattade och skojade och fällde spydiga kommentarer om motpartens intellektuella status.
Nu var det så att den stackars föraren av den andra bilen hade lånat den av sin tilltänkte svärfar. Därför var han naturligtvis väldigt upprörd över det inträffade och undrade vad svärfar skulle ha att säga om saken.

Äsch det var väl inte så farligt sa PC lite bucklor bara - det har jag massor av på min bil.
Och så lossnade den här också, sa han och bröt bort den slokande backspegeln och gav den till den andre, - men den använder du ju inte i alla fall så det gör ju inget.

Skrattande återvände vi till duetten och fortsatte vår färd genom natten och lämnade det stackars omtumlade paret åt sitt öde.
Och har dom inte hämtat sig nu så står dom väl kvar där än.

Sensmoral:
Försök aldrig jag säger ALDRIG trängas med en "dutte"

Eder tillgivne PD

Soldyrkan en omständig procedur

Rapport från en spyhink 11:

Någon gång under tvåtusentalets första årtionde var jag bosatt i ett väldigt pittoreskt hamnområde beläget i N kommun, alldeles utanför huvudstaden.

Vid detta tillfälle hade jag och en bekant Y tillbringat några veckor med att konsumera jästa drycker och föra intelligenta samtal om både världsliga och mera näraliggande ting.

Eftersom vi båda för tillfället tillhörde ledighetskommittén så hade vi tappat begreppet om både tid och rum.

När vi så även denna natt någon gång strax efter midsommar dräpte ett par malt haltiga drycker, drabbades vi av en våldsam leda det måste hända något tyckte vi så att vi inte snöade in totalt.

Faan, vi måste gå och titta på soluppgången, sa jag till Y, det har jag hört att det ska vara storslaget.

Och eftersom det var en molnfri natt, så tyckte även Y att det var ett bra förslag. Därför tänkte jag att även övriga innevånare i vårt lilla samhälle skulle vara intresserade av vår utflykt.

Det visade sig att det var dom inte alls, utan hade istället mage att gräla på oss för att vi väckte dom- tänka sig.

Den ende som vi lyckades intressera för vår expedition var CJ, en excentrisk herre som också hade oregelbundna vanor.

När vi så hade enats om vilka som skulle medfölja på färden, var det dags att välja ut en bra utsiktsplats. Men med områdets topografiska förhållanden fans det bara ett självklart ställe.

Högst uppe på berget naturligtvis.

Så anträdde vi vår klättring upp på berget. Första sträckan var den minst ansträngande enär den gick på själva körvägen upp ifrån hamnen. Tilläggas bör att det är en mycket brant backe.

När vi hade kommit upp för den första etappen av vår klättring var vi tvungna att stärka oss med medhavda förfriskningar. Vi erbjöd även CJ att smaka men han avböjde dock.

När vi så hade morskat upp oss var det dags för den andra etappen av vår klättring och nu var det allvar. Detta var terrängen, skogen och berget. Min vän Y som lider av ett handikapp vilket yttrar sig i att det fattas diverse för klättrandets nödvändiga kroppsdelar var tvungen att ge upp.

Själv stretade jag på, uppbjudande av mina sista krafter, och tog mig upp på toppen.

CJ som är en asketisk människa han bara kutade upp som ingenting.

Väl uppe på toppen satte vi oss att vänta på det storslagna skådespelet CJ som är en orolig natur kunde inte sitta stilla så länge så han började sin vana trogen att vandra fram och tillbaka. Till slut ledsnade han och gick hem.

Där satt jag där, en ensam människa i världsalltet, och väntade på ett underverk och somnade såklart.

När jag vaknade till sans igen så hade solen redan gått upp och jag frös som en hund.

Jag reste mig upp för att traska hem men hade totalt tappat orienteringen och höll på att kliva rätt ut från en klippa som stupade tvärt ned i avgrunden.

Det fick dock till följd att jag piggnade till tillräckligt för att ta mig hem utan ytterligare intermezzon. När jag kom hem var det en ny dag med nya utmaningar som väntade.

Sensmoral:

Om vill Dyrka Solen
- Se en film istället

/PDD

Björnpasta världens bästa handrengöringsmedel!

Rapport från en spyhink 10:

När jag var i femtonårsåldern så umgicks jag ganska mycket med min lille vän RO vars fader hade ett stort garage där vi kunde pilla med våra mopeder.

Där både reparerades och trimmades det av hjärtans lust dagarna i ända jag tror att det konsumerades en och annan mellanöl emellanåt också.

Den här dagen hade vi i vanlig ordning skruvat med våra mopeder varvid en viss svärta kunde skönjas på våra händer efter att vi var klara med mekandet.

Har du något som man kan tvätta sig med frågade jag RO jodå det finns björnpasta sa han björnpasta sa jag vad är det för något ? det är världens bästa handrengöringsmedel - tar bort allt, sa han.

Ta hit lite då så att jag kan vaska av mig sa jag så han tog fram en burk med några vita flingor i. Skare se ut så där? frågade jag. Jodå, ta lite i handen och häll på lite vatten så ska du se att du kommer att bli renare än någonsin, sa han.

Sagt och gjort jag höll fram ena näven och fick lite flingor i den, sen gick jag till vattenkranen och började gnida in händerna med undermedlet.

Plötsligt började det svida något alldeles hårresande och händerna vart alldeles röda presis som om jag skulle ha bränt mig.

Vad fan är det här vrålade jag till RO?

Det är nog bäst att du sköljer ordentligt för det är kaustiksoda! sa han och försvann ut genom dörren och var spårlöst försvunnen innan jag kunde få tag i honom.

Jag var ju tvungen att stå ett bra tag och skölja av händerna tills allt var borta innan jakten kunde börja, så när jag väl kom ut ur garaget så hade han gått upp i rök och jag hittade honom inte förrän långt senare på ungdomsgården och då hade redan mina heta känslor svalnat så allt var lugnt igen.

Sensmoral:

Lita aldrig på att saker är vad de sägs att vara - kontrollera själv.

Hälsningar

/PDD

En ganska oblodig historia

Rapport från en spyhink 9:

Denna lilla händelse tilldrar sig i mitten av sjuttiotalet i Gamla Stan i Stockholm.

Jag och PB, en av mina bästa vänner, satt på Nytorgskällaren och drack öl, dels för att berusa oss men även för att hålla en slags gravöl över min nyss hädangångne fader.

Min fader var en mycket omtyckt och uppskattad människa så det var inte bara för att hålla mig sällskap som PB förtärde denna gudars nektar utan det var för att han också tyckte att det kändes lite murket att en som vare sig rökte eller drack skulle dö i cancer.

När vi så hade hedrat faderns minne till en sådan grad att vi blev ombedda att gå och sörja någon annanstans började vi promenera mot skeppsbron till, för att möjligen hitta en annan lokal för våra fortsatta övningar.

Bäst som vi under för stunden ganska muntra förhållanden kommit in i en av alla dessa gränder som finns i gamla stan, fick vi syn på tre stycken luggslitna figurer. En hane och två honor som satt och rökte en holk på en trappa utanför nån sorts butik.

Eftersom vi var ganska upprymda av jästa drycker och jag ofta har väldigt svårt för att hålla inne med mina åsikter så kunde jag naturligtvis inte hejda mig utan fällde någon nedsättande kommentar om haschrökare i allmänhet och dessa figurer i synnerhet.

Det blev givetvis ordväxling eftersom dom två honorna gick i opposition mot mina uttalanden.

När vi så utbytt åsikter en stund och dom små liven hade hamnat i ett verbalt underläge så upphov hanen sin stämma och lade sig i debatten...."PÅ NORSKA". Jag höll på att krepera (detta var då Norgehistorierna grasserade som värst), så jag sade något i mitt tycke väldigt fyndigt om norrmän.

Men det höll han inte med om - och med en snabbhet som en iller skulle avundas var han på benen, med en kniv som just materialiserat sig i högsta hugg.

Vi vill se blod sade de båda honorna i kör och hanen som kände sig oövervinnerlig avancerade mot mig medan han informerade mig om vad han skulle göra med mig.

Nu är det så att både PB och jag hade varit med förr så jag fortsatte att reta honom så han skulle distraheras och glömma att vi var två .

PB var en ganska reslig ung man med långa armar så han ställde sig bakom antagonisten som gick på med båda armarna höjda så när jag nickade att jag var klar så greppade PB om hans handleder och jag, som på den här tiden var lite vigare än jag är nu, böjde mig ner och tog tag i fötterna varefter jag reste mig.

Så stod vi där med den överrumplade hjälten hängande mellan oss sen svingade vi några gånger innan vi kastade in honom igenom skyltfönstret.

Vill ni se blod flickor titta där inne, så kanske han har skurit sig sa vi och fortsatte vår färd i natten.

Sensmoral:

Ska blodet nödvändigtvis rinna - ser jag helst att det inte är mitt.

/PD

Gruppsex en allvarlig sak

Rapport från en spyhink 8:

Denna lilla episod utspelar sig i slutet av sextiotalet.
Jag hade igenom en bekant SP träffat en sju år äldre dambekant LL som bodde i nu sedan länge rivet kråkslott där det numera ligger en idrottsarena.

Vi hade samlats ett antal hippies, hojåkare och annat löst folk för att supa och röka indisk "tobak".

Partyt var i full gång när någon kom på iden att vi skulle ha lite uppiggande gemensamt könsumgänge så kallat gruppsex eftersom alla hade kommit upp i varv på både det ena och det andra så var det ingen som tvekade allra minst en ständigt kåt sextonåring som jag.

Så vi satte igång från början var det nog tänkt att det skulle ske under lite mer organiserade former men det urartade naturligtvis redan i början och alla tog för sig till höger och vänster.

Det blev naturligtvis ett och annat svartsjukeintermezzo men inte värre än att det gick att hantera. Hur som helst alla knullade med alla utom dom av eget kön förståss där gick gränsen för hur frigjorda vi var.

Framåt natten somnade vi i en enda stor hög av utslagna ungdomar.
Alla tyckte att det hade varit jävligt häftigt ända tills det började kännas konstigt i genitalierna Det visade sig att någon hade haft gonnoré och då följdaktligt, naturligtvis smittat alla andra med sin, som det då ansågs, skamliga sjukdom.

Nåväl, när den värsta ilskan hade lagt sig, var det en av dom kvinnliga deltagarna som tog tag i hela problemet och helt enkelt ordnade en gemensam tid hos hud- och könspolikliniken som den då kallades.

Först fick vi gå in till farbror docktorn. Han pillade in en pinne med lite ludd på i urinröret. Inte en smal och smidig utan en rätt så grov träpinne. Det var väldigt obehagligt kan jag säga. Hur han förfor med våra kvinnliga vänner vet jag inte men om det var en likadan pinne där, så är det väl den gången man önskar att man vore skapt lite annorlunda.

Efter farbror doktorn var det så dags att ha ett litet samtal med tant kuratorn som eftersom denna lilla åkomma sorterar under smittsjyddslagen var tvungen att fråga med vem vi hade kopulerat med och således smittats av.

Som tur kom jag inte först in till henne, utan som femma eller sexa. Då var hon redan ganska luttrad och frågade om jag möjligen också hade haft gruppsex med en outgrundlig min och det var jag ju tvungen att tillstå.

Sen var det inte mer med det, för hon hade nog räknat ut att alla som kom den dagen och sa att dom hade ägnat sig åt det, hörde till samma grupp så

att säga.

Sensmoral:

Läs en bok istället.

/PD