När jag i slutet av sextiotalet, vid sådär femton sexton års ålder, blev tillfrågad av min gode vän pråmskeppare E G om jag kunde medfölja som däcksmatros på hans ägandes motoriserade sandpråm mf A.... kunde jag ju inte gärna säga nej därtill eftersom jag hade sprungit i vägen ombord sen jag var i tio tolvårsåldern. Han skulle även bistå med mat och dryck under färden som skulle gå till stallarholmen i mälaren i närheten av strängnäs så jag anmälde mig frivilligt.
Så en tidig morgon tände vi blåslampan och började värma på. Mf A.... var nämligen motoriserad med en encylindrig tvåtakts diesel, s k tändkulemotor på tjugofem hästkrafter.
När pluggen glödde tog Skepparn ett par tag på hand pumpen till insprutaren och jag tog tag i vev pinnen på svänghjulet och började veva dunk dunk sade june munktell och gick i gång.
När vi så stängt av blåslampan och kollat att kylvattnet gick, var det dags för en liten förfriskning bestående av Renat och Pommac i lika delar. Skepparn köpte aldrig renat i helflaskor, utan alltid två kvartingar i fall han skulle tappa den ena sa han.
När förfriskningarna avnjutits var det dags för avgång ifrån I-viken i L kommun strax norr om Stockholm. Efter att vi hade passerat L-bron och dunkade på mot Hammarby slussen så tog vi en förfriskning till Skepparn var nämligen noga med att fartyget gick med full besättning.
När så slussningen var avklarad tyckte Skepparn att det var dags för en liten till vilken avnjöts i styrhytten medans färden ställdes in i grodhavet, i höjd med kungshatt gick skepparen ned i kabyssen och förberedde vår måltid som senare efter som det var fint väder kunde avnjutas sittandes på lastrums luckan med surrat roder, måltiden bestod av kålsoppa och sköljdes ned med öl och nubbe mycket delikat.
Strax innan vi kom ut på björkfjärden ville Skepparn ta sig två minuter i kajutan och pekade ut ungefärlig kurs men eftersom jag hade varit med förr så viste jag att jag inte skulle se honom före Mariefred men jag skulle nog hitta ändå.
Allt gick väl och strax innan Mariefred kom Skepparn upp med nya förfriskningar.
Väl framme i stallarholmen lade vi till i god ordning drack varsin grogg och ett par pilsner, och efter som Skepparn skulle vara kvar där och jag hade ett jobb att sköta fick jag skjuts till Läggesta för vidare befordran med tåg till Stockholm.
När jag kommit ombord på tåget i en fullsatt kupé utefter järnvägslinjen känner jag att kålsoppan börjar verka. Jag försöker hålla mig, men trycket blir för stort, så jag bestämmer mig för att smyga av en liten fjärt. Det blev ingen liten fjärt men den var tillräckligt tyst för att inte höras men den luktade vidrigt faktiskt så ohyggligt illa så att jag inte stod ut själv.
Vad göra nu var goda råd dyra jag löste det genom att resa mig och stirra på den stackars oskyldige mannen bredvid mig och gick till en annan kupé.
Sensmoral:
Vistas inte i sällskap när du ätit kålsoppa!
/PD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar