Konsten att fylla en skottkärra

Rapport från en spyhink 4:

Denna episod i mitt liv utspelar sig under en skördepermis sommaren nittonhundrasjuttiofyra i en liten stuga vid K-viken i L:ö kommun.

Min gode vän och vapendragare P:B bodde i en liten stuga alldeles intill vattnet där vi hade bestämt oss för att vi skulle tillverka lite gott att dricka.

Min gode vän hade införskaffat en för det ändamålet lämplig apparat av norsk tillverkning enär våra tidigare försök med en galvaniserad fotogen kanna bara gav oss konstiga utslag och en förskräcklig huvudvärk. Den nya apparaten var däremot tillverkad av rostfritt stål.

För att fördriva tiden under själva processen hade vi försett oss med en försvarlig mängd öl och en flaska Kaptenlöjtnant att konsumera i väntan på att dom ädla dropparna skulle bli klara.

Mäsken fylldes på, värmeplattan startades. kylvattnet justerades och öl konsumerades.

När vi så hade suttit och avhandlat världs problemen en stund behövde jag gå ut en stund för att låta mitt vatten och när jag kommer ut på trappan så ser jag att någon så påpassligt har placerat en skottkärra invid den. Aha!, tänker jag, En mobil toalett! Så jag lättar i kärran.

Väl inkommen fortsätter samkvämet med mera öldrickande och diverse manliga aktiviteter, som armbrytning och fingerkrok och mera öldrickande.

Vart efter kvällen och natten lider blir det ganska många vändor ut till nämnda kärra även min kamrat måste ha insett vilken oerhört praktisk anordning detta var eftersom kärran framåt natten började flöda över.

När så själva destillationsprocessen var överstånden, var det ganska sent lidet på natten, så vi lade oss att njuta en välförtjänt nattsömn.

Morgonen gryr och solen låter sina värmande strålar skina på det lilla huset.Dom skiner även på skottkärran med sitt innehåll av nattens lämningar och när vi framåt efter middagen blir abrupt väckta av grannen JT, som vill ha igen sin skottkärra så stinker det om kärran och innehållet.

Grannen var inte helt nöjd med vår förklaring om att en syradoppad kärra blir mycket lättare att skjuta fram utan han sa bara att vi fick nog göra ren den innan vi levererade den.

Att ta hand om gammalt piss när man är en smula däven är ingen rolig historia kan jag berätta men med förenade krafter lyckades vi knuffa den i sjön där vågskvalpet sakta diskade av den medans vi avnjöt dom sista ölen.

Sensmoral:

Pissa aldrig i en skottkärra du har lånat av grannen.

Är det en dum granne, så pissa i hans brevlåda i stället.

PD.