Rapport från en spyhink 6:
En bekant till mig här kallad SP fast han hette egentligen SJ men alla kallade honom SP i alla fall när han inte hörde.
SP frågade mig alltså en dag om jag ville vara honom behjälplig vid ett inbrott i en kiosk belägen i slutet av den ena spårvagnslinjen som trafikerade vår kommun och eftersom han redan hade rekognoserat själva byggnaden och allt runt omkring så var ju hela planen klar. Det enda jag behövde göra var att hjälpa till med själva inbrytningen och frakta iväg alla tobaksvaror och eventuella pengar som kunde finnas där.
Det lät ju alldeles lysande så jag var med.
Samma natt anlände vi till nämnda kiosk i en för ändamålet nystulen Opel herrgårdsvagn, som vi ämnade lasta med allt vi skulle komma över.
Kiosken var sammanbyggd med en öppen vänthall och därifrån kunde vi ta oss upp på ett loft ovanpå kiosken för att såga oss igenom taket och på det sättet ta oss ner till det hägrande bytet.
Planen var enkel och vi började genast med vårt illegala värv. Det var lätt att ta sig upp på loftet och där var det bara att flytta på lite sågspån för att blottlägga själva innertaket och sedan ta upp ett hål stort nog för att ta sig igenom med bytet.
Vi turades om att ömsom såga och ömsom lyssna efter spårvagnen och eventuella nattvandrare, en gång kom det en spårvagn och eftersom det var en ändhållplats så fick vi sitta tysta och vänta tills den försvann i natten.
Efter ett idogt sågande och brytande hade vi åstadkommit ett tillräckligt stort hål så att vi kunde ta oss ned i lokalen. Där väntade en grym överraskning - kiosken var nedlagd och allt vi fick med oss var två torra mintkakor.
Några veckor senare blev jag kontaktad av SP som undrade om jag ville vara med om en "idiotsäker"stöt han hade gjort allt förarbete med rekognosering och planläggning så det var bara att köra igång.
Av någon anledning hade jag inte tid just då.
Sensmoral:
Om du vandrar den smala vägen slipper du bli svettig för intet.
Hälsningar
PD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar