En natt i tält

Rapport från en spyhink 2:

Följande händelse utspelar sig en midsommar under sextiotalets andra hälft.

Vi var några kamrater som hade beslutat oss för att fira midsommar i sandhamn under glada umgängesformer.

För att allt skulle fungera så friktionsfritt som möjligt beslöts att vi skulle dela på kostnaderna för mat och dryck. Maten skulle inhandlas hos grossist av kamraten PP medan ölen skulle ombesörjas av dom båda vapendragarna PD och PB.

Sandhamn ligger på ön Sandön i Stockholms skärgård och är mest känd för att det fina folket roar sig där, men på den här tiden kunde även enkelt folk komma ifråga.

För att ta sig till en ö utan broförbindelse fodras någon form av båttransport vilket löstes med PPs segeljolle, PPs mors Petterssonbåt kallad P-son (navigerad av PC), OEs cigarr och PD:s fars roddbåt med antik snurra.

Alla skojade med PD och undrade hur han skulle ta sig ända till sandhamn med det ekipaget. Det går nog bra, svarade han lugnt.

Då nu PD och PB båda var yrkesarbetande skulle dom starta lite senare än alla andra som påbörjade färden, redan på morgonen, dagen före midsommaraftonen.

När PD och PB kom iväg framemot eftermiddagen var den lilla båten djupt nedlastad med mellanöl och manskap. PD i aktern och PB i fören på varsin sida av ett berg med ölbackar.

Eftersom ingen av dom hade varit i sandhamn tidigare och dom inte hade några sjökort så beslöt dom att navigera på gehör och efter tomma ölburkar. Så förberedda startade dom färden i en fart om cirka sex knop.

Till Waxholm tog dom sig problemfritt på fyra öls tid ungefär. Efter Stegesund hade det gått två öl till ( per man alltså ) strax före Grinda låg OE och drev, så det var ju bara att ta honom på släp efter att dom hade konsumerat ytterligare några öl. När dagen lidit mot kväll hade dom kommit fram till Kanholmsfjärden där låg P-son och drev varför även den togs på släp sedan man hade stärkt sig med några öl.

Fram på nattkröken med sandhamn i sikte låg så PP med slaka segel så visst ut med en lina till mera öl och så vidare.

När alla farkosterna framåt natten sökte hamn på en ö bredvid Sandhamn var manskap och skeppare både fulla och trötta. Båtarna förtöjdes nödtorftigt varefter tält och annan utrustning togs iland under det att mera öl intogs. Så när man då satte upp tälten var man inte så noga med var man placerade dom bara man fick ner pinnarna så att säga - så in med så många som fick rum i varje tält.

Morgonen gryr solen stiger så sakteliga på himlavalvet och låter sina värmande strålar skina på ett litet tvåmanstält med fem stycken unga män sovandes efter gårdagens strapatsen. Diverse naturljud hörs då och då i den stilla morgonen.

Det blir förmiddag temperaturen har nu stigit till cirka trettio grader i det lilla tältet när den första innevånaren vacklar ut på vingliga ben och går bakom några buskar där han utstöter diverse underliga läten innan han sätter sig i skuggan med dagens första förfriskning efter en stund kommer näste unge man följandes samma ritual.

På eftermiddagen år det bara PB kvar i tältet, där nu temperaturen håller bastustandard. Dom andra som nu har kryat på sig med hjälp av sjösvala förfriskningar slår vad med varandra om hur länge han skall stå ut. Så plötsligt hörs ett mullrande läte, tältduken fladdrar, ytterligare en hornstöt och han vacklar ut och faller omkull utanför. De andra drar in honom i skuggan och ser till att han får i sig vätska i form av öl.

Efter att tälten flyttats till skuggigare plats så festar våra hjältar vidare veckan ut, innan dom anträder färden hem.

Men det är en helt annan historia.

Sensmoral:
Sov aldrig i samma tält som någon som har ätit ärtsoppa!

/Hinkare PD.