Följande historia utspelar sig i början av åttiotalet jag var anställd som chaufför på ett litet åkeri beläget vid Eugeniavägen i Stockholm. Adressen existerar inte längre för där har det blivit trafikled.
Emellertid så var jag och Kjelle Mek, på vår fritid sysselsatta med att riva ut pannrum ur fastigheter som skulle anslutas till fjärrvärme.
På Fredagen kom vi överens om att vi skulle mötas och ta en fika, innan vi drog igång på lördagsmorgonen. Men däremellan var det ju en hel fredagskväll som jag hade blivit inbjuden till en god vän och hans moatje, på inflyttningsskiva eftersom jag hade hjälpt till med själva flytten till en nyrenoverad lägenhet i hjorthagen.
Kalaset började vid sjutiden och var ett vanligt ”sitta och supa och snacka” party.
Emellertid kom jag i samspråk med en av värdfolkets kvinnliga grannar och eftersom det var fest och vi var berusade, kom ju samtalet naturligtvis in på sex.
Denna afton var mitt raggningsargument det att jag var impotent, väl medveten om att kvinnor dels är nyfikna och dels skall ändra på allt.
Vartefter aftonen fortskred och promillehalten ökade så gick grannkvinnan och jag mer och mer in i clinch och jag tänkte att det här grejar sig sen är det total lucka ända tills gryningen på morgonen efter.
Tänk er att ni vaknar i ett främmande rum med en osedvanlig baksmälla det gjorde jag.
Man ligger där och försöker minnas vad som har tilldragit sig kvällen innan plötsligt märker jag att jag ligger i en alldeles för liten säng och jag är inte ensam. Bbredvid ligger det, en vad jag kan bedöma, brallis och sover gott.
Jag har ett svagt minne av kvällen innan men detta kommer jag inte ihåg jag antar med visst fog att vi har idkat könsumgänge, men vem hon är och hur hon ser ut, har jag ingen aning om. Det är bäst att göra en strategisk reträtt tänker jag och börjar leta rätt på mina kläder som jag klär på mig så tyst som möjligt.
Väl ute på gatan inser jag att jag är kvar i hjorthagen samtidigt som jag minns mina andra åtaganden den dagen så jag börjar sakta och försiktigt ta mig till ropstens tunnelbanestation det är inte så mycket folk ute och rör på sig men dom som är det stirrar på min uppenbarelse syns det så väl att jag var full igår tänker jag.
När jag har tagit mig till entréhallen, till stationen, är jag helt utmattad och beslutar mig för att ringa till Kjelle Mek och be honom att hämta mig där. Kjelle är en förstående man så han lovar att komma.
Medans jag väntar på transporten besväras jag mer och mer av menlighetens fördömande blickar så när Kjelle äntligen kommer så stiger jag lättad in i bilen och sätter mig.
När det har gått två minuter och bilen fortfarande inte rör sig vänder jag mig till Kjelle och utbrister stirra inte bara kör.
Har du sett dig själv i spegeln idag? Frågar han då.
Nej hur skulle jag ha kunnat det, säger jag irriterat.
Gör det! Säger han.
Så jag drar in spegeln på min sida så att jag kan granska min fysionomi
Då ser jag. Jag har så att säga ätit papaya vid fel tid i månaden och eftersom mitt ansikte pryddes av ett ganska vildvuxet skägg så syntes det på något sätt ändå mer. Jag var tvungen att stiga ut och gå bakom bilen och böja mig ett tag, sen åkte vi och jobbade efter en grundlig sanering av nian och ett par koppar kaffe.
Sensmoral
/PD
HAHAHAHAH! fyfan.. stackare!
SvaraRadera