Rapport för en Spyhink 79:
En kväll i höstas satt den gode Y och jag och pokulerade på sjöpärlan när en yngling påkallade Y.s uppmärksamhet och undrade om Y möjligen kände igen honom.
Det gjorde nu inte Y så den unge mannen B berättade då hur dom kände varandra.
Det var ju några år sedan så av ganska lättförklarliga skäl kunde Y inte känna igen B eftersom B då hade varit en liten pojke.
Nåväl vi kom att svinga några bägare tillsammans med den unge B och hans kamrat medans vi diskuterade både ditt och datt.
Ett antal timmar senare hade jag tydligen sagt något som av B uppfattades som kränkande varför han blev väldigt upprörd och ville göra upp.
Det får i sådana fall ske utanför sade jag eftersom jag inte ville att krögaren skulle drabbas av några nya bekymmer (läs tidigare inlägg).
Väl ute på gatan fortsatte nu den hetsiga diskussionen men eftersom jag numera tycker att det är fånigt att slåss så lyckades jag med verbala medel omvända den unge mannen.
Vi beslöt att försonas över ytterligare en bägare men insåg att det nog fick bli nån annan stans eftersom vi inte ville pröva den gode krögarens tålamod mer den kvällen.
Y åkte hem den andre ynglingen försvann och kvar stod dom två tidigare antagonisterna.
Det blev en bulle till söder och en i mitt tycke anständig krog Judit o Bertil som fick fungera som vatten hål.
Mat och öl beställdes in men eftersom krogen var fullsatt så tog det lite tid och jag fick ånyo lugna ner den hetlevrade ynglingen.
Efter aväten måltid och urdruckna öl drog vi vidare och mellanlandade på ett otal pubar och någon stans kom vi ifrån varandra.
Så då var det bara att vandra hem i höstnatten eftersom jag iallafall tyckte att jag hade fått nog.
Sensmoral:
Tar du jävulen i båten får du ro honom hem eller slänga honom i sjön.
Eder diplomatiske PD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar