Djur jag mött 3: "Sigge"

Rapport för en Spyhink 80:

Sigge var en Tax som kom in i mitt liv för bara ett par år sedan och egentligen skulle hans dagar vara ändade redan då.

Tid var redan bokad hos veterinären för den sista resan in i evigheten eftersom han som så många andra taxar som kommit upp i åren hade ont i ryggen och kunde knappt röra sig trots medicinering med antiinflammatorisk antibiotika.

Men så en dag träffade Sigge mig för första gången och började plötsligt att krya på sig så till den grad att han slapp åka till veterinären den gången.

Vi kom att trivas riktigt bra med varandra Sigge och jag Faktiskt så bra att Sigges matte lämnade honom i min omvårdnad när hon skulle resa bort.

Jag tror faktiskt att han tyckte att det var riktigt kul att bo på båt ibland det var väl bara när det gungade som värst som han var en smula konfunderad.

Sigge var ju som sagt var en tax och taxar brukar kunna vara ganska tuffa hundar och Sigge var ju inte precis något undantag från den regeln snarare tvärt om så kunde han vara en riktig tvärvigg ibland.

En gång bet han mig i näven så att blodet skvätte men vafan jag fick ju skylla mig själv som tog ifrån honom ett smaskigt fläskben som han hade hittat i soporna.

Han hade en hundkollega om dagarna en Rotveiler vid namn Lakrits som han regerade över efter eget gottfinnande visserligen var och är Lakrits en av dom absolut snällaste hundarna som jag har träffat men ändå.

Sigge blev bara piggare och en dag fick han för sig att han skulle företaga sig en promenad på egen hand ute på stadens gator om tur var så stötte han på våran brevbärare och han plockade upp Sigge och lät honom följa med på postrundan tills dom kom till oss på firman.

Men så kom då dagen när allt fick ett abrupt slut Sigge var glad och pigg på förmiddagen men kroknade vid lunch tid och på eftermiddagen bestämdes det att han måste till veterinären och där tog det slut.

Det lilla taxhjärtat orkade inte mer och Sigge fick somna in och nu ligger han och gnager på vilka ben han vill, på dom sälla jaktmarkerna.

Sensmoral:

Bara för att man har korta ben behöver det inte betyda att man är liten.

Mannen som talar med hundar

PD

För att eventuella läsare ska kunna följa med i den efterföljande debatteen ser jag mej nödd att helt fräckt saxa ut det stycke från bloggen Area 1056 däe bloggaren höjer "Spyhinken" till skyarna.

/red
_______________ citat __________________

den 19 februari 2009

Det gäller att ha kul

Förutom alla nyhetskanaler så brukar jag göra ett svep igenom olika bloggar här och där och hittar ett och annat guldkorn.
Tycker att hela den här utvecklingen med bloggande och dess avarter är fantastiskt spännande.
Det tar inte lång stund förrän man inser att det dels sitter människor med en ansenlig talang för skrivandets ädla konst, dels att det finns folk som har minst lika skruvad humor som en själv.
Därför händer det att jag rekommenderar privatpersoners sidor/bloggar, som i detta fallet.

Har veckan varit besvärlig? Borde chefen exporteras till Colombia? Har de andra barnen varit dumma mot dig?
Ta då en titt i "Spyhinken"!
Jag sitter alltid och flinar efter att jag varit en tur dit.

Fler rekommendationer kommer...

Mvh*´¨)
¸.•´¸.•*´¨) ¸.•*¨)
(¸.•´ (¸.• 1056

1 kommentarer:

PD sa...

Alltså det är inte utan att man känner sig en smula hedrad.
PD.

_______________slut citat _______________