01 april 2021

Dåren goes artistic






Jag har börjat syssla lite med digital fotokonst på gamla dar.
Så jag tänkte dela med mig av några verk som jag har gjort.

Och om någon skulle vilja köpa något av verken eller kanske vara modell för något kommande verk så kontakta mig.

31 mars 2021

Long Time No See

Länge sedan jag publicerade något här men fick en utmaning för några dagar sedan och tänkte att ni ville se hur det blev:
Mankini detta djävulens klädesplagg skall jag nu posera i för er här endast för att jag aldrig kan nobba en utmaning.
Så titta och njut eller blunda och kräks.
PS. om någon antar utmaningen så kontakta mig så publicerar jag era bilder här i nytt/nya inlägg.









Och är det någon som känner sig snuvad på konfekten så säg bara till så kan i få en bild till.
Sensmoral: Den som inget vågar den vinner inte heller något.












24 februari 2014

Astrologisk närkontakt utan anslutning

Astrologisk närkontakt utan anslutning

En gång för många herrans år sedan 
(fattar inte varför en ateist uttrycker sej så - men i alla fall),
 var jag på ett bröllop hos en gammal buksvåger som nu gifte sej med en helt annan tjej.
Hon var mycket attraktiv förutom hennes Nårskka dialekt, 
Men de kanske inte behövde prata så mycket...

I alla fall så,
 väl hemkomna efter ceremonien till parets fina lya ovanför själva kyrkan,
där de vigdes faktiskt,
 satt vi som inbjudna och drack en del vin och åt 
en del mat som jag inte alls minns vad det var. 
Förutom att brudens moder ville tafsa på undertcknad,
 var det en mycket trevlig fest ända tills en 
viss BertYoga ”nånting”, vilken utgav sej för att vara 
en av de skickligaste astrologen i landet, skulle försöka dupera mej 
och några andra med sin oöverträffliga förmåga.

Han trixade med sk accendenter i Jungfrun
 och descendenter i Stenbåcken och ritade schaman på ett kollegieblock så det knattrade om honom av självupphetsning.
Jag undrar nästan om han inte hade självaste ”dissidenten i Fejsbåcken*”, åxå?!

När han gått igenom ett par tre andras eländen och öden var det så min tur.
- Han frågade mej vilket tecken jag var född i.
- Det vet jag inte svarade, jag med en liten vit lögn.
- Men vilket datum då?
- Min bäste herr YogaBerra, svarade jag, om du nu är så ini rackarns skicklig 
att du kan leva på att skriva håroskåp i flera veckotidningar 
varje vecka, då borde du väl kunna svara mej på vilket sk stjärntecken jag är född i själv!
-          

Han rodnade faktiskt och flyttade sej raskt in i ett angränsande rum.

Sensmoral:
Om Du vet själv - behöver du ingen astrolog!



* Det trettonde tecknet i Zodiaken

02 maj 2012

Favorit i repris "Russindiskot typ"

För att på något sätt tillfredsställa alla de som börjar tycka att det är en aning länge sedan vi tilldeades ett nytt inlägg på allas vår "Hinken" har redaktören på eget bevåg och utan skyddsnät beslutat att republicera ett av de enligt min åsikt mera lyckade inläggen från tiden då PD tänkte lite mer på att roa omvärlden än att oroa densamma.
______________________________________________________________________________
Somalier, hemmafruar och flator –  PD på  fyrtioårsfest i tiden

 Rapport för en Spyhink 98:

Jag haver idag bevistat ett födelsekalas för en mig närstående person.
Han fyllde fyrtio och det är välan inget särskilt med det kan man tycka…

…johodå!
Naturligtvis var det inte helt enkelt för en gammal heterosexuell nationalist som mig att få det att gå ihop. Och nu undrar jag om du som till äventyrs läser detta är av samma åsikt som jag!?

Först hade jag ett djupt samtal med en snubbe som ursprungligen var ifrån Somalia om rasism.
Och det han hade att säga om saken var helt enkelt att somalier i hans tycke var dom mest rasistiska människorna på vår jord.
Men så kan det välan inte vara ändå, sade jag. För jag har ju blivit varse, att det är vi svenskar om man undantar vissa tyskar vilka fortfarande tror på det tusenåriga riket, som är dom mest främlingsfientliga världsmedborgarna av alla.

-Nej, sade han, vi somalier har genom årtusenden ansett oss vara förmer än andra folk!
Nåväl vi fortsatte vår lilla diskussion angående olika folkslags syn på varandra och upptäckte att vi trots våra skilda bakgrunder var helt överens.

Det kan ju verka en smula märkligt att en man som kommer ifrån Afrika berättar för mig, att afrikaner har fördomar om andra folk, efter som vi har fått lära oss här i Sverige att det endast är vi svenskar, som hyser rädsla och avsky över någon som inte tillhör den egna gruppen.
Jag tog rent av till med svenskens ringa förståelse för dom som av en eller annan anledning har hamnat utanför dom sociala normerna.
Men nej då även detta existerar i Afrika.
Nåväl, efter en ingående gemensam utredning av sagda ämne, kom vi till slut överens om att vi var lika goda kålsupare bägge två.
Endast med det lilla undantaget att våra svenska beslutsfattare i sin nit att vara fördomsfria satte iranier och irakier i samma flyktingläger mitt under brinnande krig mellan sagda stater under åttiotalet.
Och detta kunde min somaliske vän vidimera eftersom han under den tiden verkat som tolk för sina landsmän som också var förvisade till samma flyktingläger
och följaktligen de facto fruktade för sina liv eftersom känslorna svallade hett mellan dom olika arabstaterna och den som bara råkade ha talat med någon alltså låg en smula pyrt till.
Det gick faktiskt så långt att personalen inte vågade gå till jobbet.
Ja till slut var vi överens om, att det faktiskt är individen och inte folkslaget, som avgör om man gillar varandra eller inte.

Vi var överens om en hel del annat också som våra folkvalda styr och ställer med. Genom yrkespolitikernas nit att negligera faktiska problem - minskar endast sympatierna för äkta demokrati - istället för att öka dem.

Ja sen hade jag en djup och analytisk diskussion om kvinnors shoppingberoende med en representant för det motsatta könet.
Naturligtvis inbillade jag mig i min enfald att det var min omvittnade oemotståndlighet som hon hade fallit för men nej då hon var av segare virke än så. (Halva inne?!)
När vi hade dryftat ämnet shopping till min oförställda leda och jag istället sade att jag kunde tänka mig helt andra umgängesformer än att kuta runt i butiker
Då talade hon om att hon var lyckligt gift och hade en massa barn.
Ja den idyllen vill inte jag spräcka i alla fall.

Så då kom jag i samspråk med tvenne unga damer som inte var så värst attraherade av min person och det mest beroende av att dom var mera attraherade av varandra.
Hur som helst så talade vi om deras relation och om manligt och kvinnligt i en sådan konstellation.
Nej det tyckte dom inte att det var någon skillnad i fråga om manlighet eller kvinnlighet nej inte alls.
Att den ena såg ut som mig så när som på skägget och den andra mera liknade sinnebilden av en älva det ansåg dom nog mera vara en tillfällighet.
Fan tro´t!
Hur som helst så fann jag umgänget med dom båda unga damerna både stimulerande och lättsamt.
Tänk att få sitta och pokulera med tvenne damer utan någon som helst baktanke.
Det ni.
Kort sagt vi hade kul ihop. (Det har säkert dom åxå /red)


Sensmoral:
Välkommen till verkligheten.





Eder luttrade PD


Redaktören har hittat en liten goding som antagligen helt personifierar PDs egentliga preferenser vad gälloer valet av moatje.


Hon är ju inte bara ung nog att vara hans sondotter. Hon är ju dessutom begåvad med en EGEN HINK
(Dom övriga bilderna har jag i vanlig ordning åxå snott lite här och där. De bilder jag fann på somalier var så ruskiga att de inte passade ens här därav den soliga strålande YinYan-bilden - som tecken på samförstånd i antagoni).
/red


(Originalutgåvans adress för den som klykar hur man använder en sån)
http://www.blogger.com/blogger.g?blogID=7781013934178371186#editor/target=post;postID=5071992264401934704

Vi ser fram emot nya glada tillrop och en mindre anständig och seriös PD

/Red


PS
Det kanske förtjänar påpekas att det inte är fyrtio år sedan inlägget först publicerades
DS


17 februari 2012

Djur jag mött VI: Kynna - den jagade jägaren

Varg tiken Kynna även kallad Ivla har jag förvisso inte mött i verkliga livet men jag och många med mig har kommit henne nära på ett själsligt plan efter att vi har följt hennes vandring genom livet och i dom småländska skogarna.
Hon föddes i Norge och fick sitt namn Kynna efter sin födelseplats, hennes far var en invandrad finskrysk varg och av den anledningen kom Kynna att bli en mycket viktig individ i den svenska vargpopulationen.
Hon skulle föra in nytt blod till den genetiskt något inavlade svenska vargstammen.
Hon försågs med en GPS sändare för att forskare skulle kunna hålla reda på var hon befann sig och hur hennes vandringsmönster såg ut.
Hon var den första varg som på många ja väldigt många år etablerade ett revir i dom sydligare delarna av landet och det ansågs vara en fördel eftersom hon på så sätt inte skulle störa rennäringen i dom nordligare delarna av landet.
Hon gjorde allt rätt Och hennes revir var stort och sträckte sig in i två olika län väldigt olika skulle det visa sig.
I början var det inte några problem med henne hon jagade rådjur och småvilt och allt var frid och fröjd ända till hon en dag begick misstaget att riva får i det nordligare av dom två länen.
Trots att lagen säger att alla till buds stående medel för att skydda sin tamboskap från vargangrepp måste vara uppfyllda (man hade till och med fåren gående på lösdrift i skogen och iddes inte hägna in dom trots att detta var fullt möjligt) beviljades en så kallad skyddsjakt av länsstyrelse och naturvårdsverk och nu var cirkusen i gång.
Skogen fylldes av mordiska män med bössor som förgäves försökte få Kynna i siktet men hon var duktig på att hålla sig undan och tiden gick och tidsfristen för jakten gick ut.
Hon hade helt enkelt uppehållit sig i det sydligare länet där man inte ansåg att skyddsjakt var befogat.
Men som av en outgrundlig händelse gick det i det nordligare länet några får lösa i skogen långt in i november trots att utegångssäsongen brukar vara slut i början av oktober och nu var Kynna tillbaka och än en gång lockades hon att riva får och nu var jakten i gång igen.
Den här gången tog man hjälp av den GPS sändare hon var försedd med för att kunna hitta henne.
Vår varg var skicklig men mot helikoptrar och satellitspårning finns det ingen varg som kan vinna och den tolfte november år 2011 föll hon från en kula avlossad från ett jakttorn i en kraftledningsgata.
Du är saknad av många Kynna och du är inte glömd kampen för din upprättelse och för att dom som är verkligt skyldiga ska lagföras och straffas går vidare och kommer inte avslutas förrän så har skett.
Vila i frid du vackra varg.

Sensmoral: Som jägaren känner sig själv känner han också vargen.

--
Er PD

Varguppropet

Skriv under mot licensjakt här

05 juni 2011

Monumentet växer fram

Nu har jag varit ute flera gånger på "Asfaltholmen", även kallad den gröna ön efter Irland, eller om det nu var Irpanne-ön efter Grönland. Det fläktar inte ens alltid där, trots att det är vatten runt om hela arealen. Dessutom har asfaltytan dubblerats och grönsaksditon halverats under tiden jag växt upp.
Nu var det så att min Morfar byggde en mur för i början på förra seklet. och min salig Far gjorde om det hela med en ytterligare mur utanför den gamla för sådär femti år sen.
Den har ju utsatts för ett och annat oväder och erosion sedan dess.
Så går det ett halvt sekel och så är det alltså min tur att bidra till historien.
Numera är det min lillsyrra som bebor familjehuset och hon är ju tjej liksom och bättre på datorer och sån´t.
Det känns om om rasbranten som fastigheten består av och följaktligen huset ligger på har blivt ännu brantare med åren. Men det kan ju bero på min kropps tilltagande spolform kombinerat med diverse andra åkommor.
Sagt och gjort upp på moppen och iväg till från Boholmen till Hembygdens dito.


(Bakom betonblandaren ser man en skymt av det blivande Monumentet)


I dagar har jag nu slitit i mitt anletes svett ordagrant och allt annat än bildlikt talat. Grävt och plockat undan stanarna som ska återanvändas och grusat ut i gropen som ska vara frostfri så att Monumentet står lite längre denna gång.
Idag har jag varit så ledbruten och klen att jag stannat hemma trots att vädret var tjänligt under 20 grader Celcius och inget regn.



Så här ser det ut idag på byggplatsen.





Bästa hälsningar
Er PD

(Inlagt av Redaktörn)

20 september 2010

Hinkens granskning av valet del 4:


När jag nu under stor vånda skriver detta på kvällen före valdagen kan jag bara konstatera att jag inte har blivit ett dugg klokare efter att ha försökt följa med i dom olika debatterna.

Jag kan nog bara säga att kandidaterna till kommande mandatperiods styrande har talat fullständig sanning en enda gång och det var under partiledardebatten när dom sa att dom andra ljög.

Det rödgröna blocket tänker uppenbarligen leda in Sverige i en ny lånekarusell nu när vi just har tagit oss igenom en tung skuldsanering.
Och den borgerliga alliansen hade tänkt sig att köra på i samma spår som dom har börjat med.

Båda sidor talar gärna vitt och brett om det farliga med att SD skulle kunna ta sig in i riksdagen det dom inte säger är att dom har bjudit in dom själva genom att inte ta till sig väljarnas missnöje utan istället försökt sopa besvärliga frågor under mattan.

Ingen av dom får mitt förtroende den här gången heller utan jag stannar hemma och gör något annat i stället.


Sensmoral: Att rösta för själva röstandets skull är ju egentligen bara slöseri med resurser.
Er politiske vilde PD.


Tillägg i efterskott efter läsares kommentar:

Funderade en stund på vad Du menade TiniTut

Så kom jag på det (tror jag) så här alltså inga Skator eller Sparvhökar utan endast personer som kan ge svar på tal och verkligen förstår att i Liberalernas Sverige är alla Jämlik men vissa mer än de övriga.



Bästa hälsningar

/red



 
eXTReMe Tracker