Visst är det konstigt ändå?

Rapport för en spyhink 90:

Härom dagen när jag njöt av det vackra vädret från mitt nya akterdäck såg jag att någon spejade intresserat åt mitt håll från den andra sidan av det lilla sundet som jag ligger vid.
Vad kan nu detta vara tänkte jag och började själv ivrigt spana fast i motsatt riktning så att säga.
Det föreföll som att personen ifråga var någon sorts konstnär som då följaktligen försökte avbilda den i mitt tycke vackra utsikten åt mitt håll.

Jag vart ju naturligtvis nyfiken så jag grenslade mitt fordon och åkte runt för att beskåda det konstnärliga arbetet.

Där på den andra stranden fick jag så förmånen att störa den skapande konstnärinnan Daga Wennerström.
Hon var just i färd med att avbilda båtarna på det lilla varvet som jag huserar vid så naturligtvis blev jag nyfiken på hur det kunde ta sig ut genom konstnärens ögon.


Jag är en enkel man med inte alltför vidlyftiga ambitioner att förstå mig på konst men jag tyckte att det såg trevligt ut så jag tog ett fotografi av samma motiv så att mina läsare också skall förstå vad det föreställer.



Nå vi kom att Samspråka en stund om motivet och om konst i allmänhet och eftersom jag gillade det jag såg så frågade jag om hon möjligen inte kunde förfärdiga något liknande åt mig.
Jodå det kunde hon visst det och påföljande dag kom hon med tre olika varianter av samma motiv som jag fick välja bland.

Jag valde den som ni kan se här ovan och nu hänger den hemma hos mig.
Det kommer den visserligen att göra hos fyrtionio andra personer också men min är i alla fall nummer ett av femtio stycken vilket kanske mina eventuella barnbarn kan ha glädje av i framtiden.
Så nu ska jag gå på vernissage och frottera mig med den övriga kultureliten.
Om du vill gå du med så kommer adressen här.




Och konstnären hittar du här.



Sensmoral:
Skönheten sitter i betraktarens öga.

Er konstige PD