Rapport från en spyhink 50:
För nå´n månad sedan fick jag ett telefonsamtal som först gjorde mig en smula förbryllad men senare vart efter samtalet pågick gjorde mig väldigt glad till sinnes.
Naturligtvis hörde jag inte det men jag spelade med och höll god min tills han avslöjade sig och talade om vem han var.
Tiderna förändras och det gjorde även vi så nå´nstans i femtonårsåldern förlorade vi varandra och alla kontakter flöt ut i sanden - tills, han plötsligt en dag ringer och undrar om jag hör vem han är.
Naturligtvis tyckte vi att det skulle vara på sin plats för ett litet återseende och storsint so
Jag har noterat att väldigt många människor har klagat på SJ den senaste tiden.
Visserligen åker jag tåg väldigt sällan det var väl sådär trettio år sen sist så jag hade mina dubier men jag vart faktiskt positivt överraskad för en gångs skull.
Det var bekvämt förhållandevis snabbt och dessutom tyckte jag att det var billigt i motsats till vad man kan läsa om i pressen så jag var helt nöjd med tågresan dit.
Nåväl när jag steg av tåget och började min vandring emot utgången så ser jag på långt håll min gamle vän han såg ut precis som jag mindes honom fast vart efter jag närmade mig så insåg jag att även han hade blivit en smula äldre.
Nåväl allt har en ände så även min lilla utflykt till LH:s residens så på söndagen vart det hemresa.
Jag tänker inte påstå att det gick lika friktionsfritt som ditresan men alla som nån gång har åtnjutit SL:s service skulle nog tycka att det var en tämmeligen behaglig resa dom också så det snackas mycket strunt om SJ frågan är om det inte bara handlar om att folk är jävligt bortskämda och skriker i högan sky så fort dom stöter på patrull (jag kanske hade tur men jag har rest land och rike runt i gamla bilar och fått lära mig att ha tålamod med tingens ordning).
Till detta vill jag bara tillägga att det naturligtvis måste bli lite oftare som jag träffar min gamle vän LH så vem vet fortsättning kanske följer.
Sensmoral:
Bara för att du inte har hört ifrån någon så behöver det inte betyda att vederbörande är förlorad.
Er nyfunne vän
PD
17 augusti 2008
En resa i tid och rum eller bara ett kärt återseende
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Även om inlägget är gammalt så måste jag bara kommentera denna underbara anekdot! Det lät som ni hade härliga dagar och fann den gamla kontakten, så att säga. Jag tror att det ibland är det som skrämmer oss från att höra av oss till "Di gamle". Tänk om vi inte har nåt att säga?? Ja du vet vad jag menar! Dumt! Javisst men såna är vi oftast. Jag skall snart kontakta min gamla väninna så får vi se vad som händer!? Din sensmoral är underbar,förresten!
SvaraRadera