Århundradets kräftskiva

Rapport från en spyhink 49:

Det är väl inte helt ovanligt att människor runt om i världen har något minne av en eller annan kräftskiva som dom kommer ihåg just för att det var något spesiellt med eller runt omkring den.

Här följer ett av mina minnen om en sådan.

Runt slutet av sextiotalet - början sjuttiotalet nån gång, så var vi några gossar som hade bestämt oss för att fiska och dessutom förtära någon sorts insekter som kallas kräftor.
Det torde ha varit i augusti månad eftersom dom då har bytt ut sina gamla skal mot nya fina dito och dessutom är lovliga att fiska då.

En av mina goda vänner L bodde vid en liten för det ändamålet lämplig sjö där han dessutom hade rätt att fiska sådana.

Dessa små märkliga insekter fångas lämpligast i burar som man har betat med tillexempel mört som man följaktligen får försöka fånga innan själva kräftfisket kan komma igång. Det är sålunda en omständig procedur som måste förberedas noga.

Mörten fiskas på dagen och kräftburarna agnas och placeras ut på kvällen och eftersom kräftorna är nattdjur bedrivs fisket på natten.

Vi var väl så där fyra fem grabbar som deltog i fiskafänget den natten och rodde runt och vittjade burar men som dom ständigt lika missnöjda varelser vi var så tyckte vi att vi fick alldeles för lite kräftor och började fundera på hur vi skulle kunna få fler.

Olika förslag framlades men förkastades genast tills en av gossarna kom med en tyckte vi briljant ide.

Vi skulle simmandes under vattnet tjuvvittja alla andra burar i den lilla sjön i alla fall så pass många att vi hade fått tillräckligt så att det räckte till vårt kalas som vi ämnade anordna för att avnjuta läckerheterna tillsammans med därför lämpliga drycker.

Två gossar skulle utföra dykattacken och dom andra skulle avvakta på lämpligt avstånd med båten så att det inte skulle märkas att vi var inne på olovligt vatten.

Eftersom både jag och AA var tämligen goda simmare efter ett antal tidigare eskapader med hembyggda båtar så fick vi agera grodmän.

Med en ståltrådskorg hängande i ett snöre runt halsen gled jag ner i det mörka vattnet och började simma mot målet tillsammans med AA som var utrustad med en vattentät ficklampa så att vi skulle se vad vi gjorde. När korgen var fylld anträdde vi vår undervattensreträtt ut ur målområdet.

Det var nu så att i den här sjön växte det även näckrosor vackra men förrädiska blommor med långa sega stjälkar och naturligtvis så trasslade korgen in sig bland dessa.

Jag vet inte om ni någon gång har funnit er sitta fast under vatten men vid sådana tillfällen drabbas man av en väldig lust att komma upp och andas så jag sprattlade och ryckte och drog med påföljd att jag bara trasslade in mig ändå mer.

Den gode AA hade utan problem tagit sig till båten och pojkarna undrade nu vart jag hade tagit vägen plötsligt får dom höra ett frustande läte som fick dom att stelna till och undra om det var Nessie som hade bytt sjö men det var ju bara jag som äntligen hade lyckats få upp munnen över ytan och försökte andas.

AA var snabbtänkt nog att inse att jag hade ett litet problem av något slag och behövde hjälp och skyndade till undsättning.

Vi enades om att nu skulle nog dom små skaldjuren räcka och avslutade fiskafänget för den gången.

Dagen efter kokade L:s mormor vår fångst efter ett gammalt hemligt recept medans vi pojkar anförskaffade dom våta varorna och donade med övriga arrangemang för en lyckad fest samtidigt som vi läskade våra torra strupar med mellanöl.

Vi läskade oss faktiskt i så hög grad att när vi vaknade på morgonen dagen efter så stod kräftorna kvar i skafferiet så då kunde vi ju ha en ny fest men det det är en helt annan historia.

Sensmoral:
Hade jag inte kommit loss så hade det varit kräftorna som hade ätit mig.

Er som alltid
lika festfixerade PD