Funderingar på nattkröken - II

Rapport från en Spyhink 93:

Det är midsommar och det är utlovat att det skall bli en utvärtes blöt sådan.
Det är dessutom finanskris så väldigt många människor får lov att stanna hemma i regnet i brist på medel att ta sig till soligare breddgrader.
Även jag.
Nu är det så att den arma slembollen som jag har mellan öronen höll mig vaken härom natten sökandes efter en lösning på problemet.
Och här under tänkte jag redovisa resultatet av sagda geleklumps uträkningar.

PDs tips till er som vill ha solbränna fastän det regnar:
Först får man rota runt i gömmorna för att hitta tvenne oumbärliga ting.
Den ena är den gamla qvartslampan som du hittade på loppis för tjugo år sedan ungefär.
Den riggar du upp på lämpligt sätt för att bestråla din lekamen med dom undergörande strålarna.
Efter det går du ut på balkongen och hämtar in solstolen som placeras på lämpligt sätt för bästa
bränna.



För att inte dina grannar ska börja titta lite underligt på dig nästa gång du möter dom är det nu lämpligt att täcka för fönstren med något ogenomskinligt.
Svarta plastsäckar kan man fästa upp med häftklammer i fönsterkarmarna.
Ni som har gardiner kan nöja er med att dra för dessa.
Så är det dags att gå ut i garaget och hämta svetsbrillorna för att skydda ögonen mot allt för stark bestrålning.
Sen är det bara att avtäcka den bleksiktiga kroppen sätta på skivan med Yngve Stor som var den andra grejen du fick gräva fram ur dina gömmor.
Så sätter du dig i din solstol och kör ner fötterna i kattlådan som du hämtat i badrummet för att få lite sandstrandskänsla lyssnar till Hawaiimusiken och drömmer dig bort från Svedala medans den gamla qvartslampans strålar smeker din kropp.

Sensmoral:
Varför gå över ån efter vatten?

Eder soldyrkande
PD

Ryssviken - Hur gick det sen

Rapport för en spyhink 92:

När nu den berömda filmen har återutsänts har det liksom efter förra gången kommit en hel del förfrågningar om vad som hände sen.
Och efter moget övervägande har jag bestämt mig för att iallafall i allmänna ordalag försöka redovisa det.
Hur det gick för mig det har jag ju skrivit om här tidigare i Flytten från Ryssviken ur askan i elden och den som inte har läst det kan ju roa sig med att göra det.
Dom övriga hyresgästerna har gått lite olika öden tillmötes men det synes mig som att majoriteten har fått ge upp.
Det är ganska svårt att hålla kontakten med alla som bodde där så jag kan inte redovisa alla men av dom som jag fortfarande har kontakt med är vi fyra stycken som fortfarande har båt.
Två av dom har fått nya problem med kajplats och en av dom har flyttat iland eftersom han ligger på svaj utan elanslutning.
En av husbåtarna ligger fortfarande kvar i marinstaden men eftersom marinstaden har hamnat på dekis är det osäkert vad som händer med den.
Det ligger också tre nya husbåtar i marinstaden som ägarna har betalat åtskilliga miljoner för och deras framtid är vad jag förstår lika oviss den.
Så mig synes det som att det hela var ganska onödigt i slutändan.

Sensmoral:
Har vi sett det förut?

Er kritiskt granskande
PD


Mer bakgrund:
Om Marinstaden (fd Ryssviken) och dess ekonomi ur Dagens Insustri
/red

Flytten (Flykten) till Ryssviken

Rapport från en Spyhink 91:

När det nu drar ihop sig till återutsändning av den i hela Ryssviken berömda filmen som spelades in i våran fristad tänkte jag att ni kanske vore intresserade av hur jag hamnade där.
Efter att jag hade flyttat tillbaka till mina hemtrakter efter avslutade affärer i dom nordligare delarna av vårt land rådde en viss misstämning mellan mig och skattmasen samt en del andra fordringsägare.


Så för att få lite lugn och ro och slicka mina sår behövde jag en diskret reträttplats där jag kunde få vara ifred från kronofogdar och annat löst folk.
Så via diverse sommarstugor och husvagnar fick jag till slut möjlighet att inrätta mitt boende ombord på ett uttjänt gammalt "kronvrak".



En före detta minsvepare skulle nu bli mitt hem fyrtiofem meter lång och byggd av så där en tvåhundra ton mahogny.


Min nya bostad var belamrad med en del bråte men även en del inkomstbringande metaller och det tog en hel sommar att röja av det värsta så att jag fick lite utrymme att röra mig på.
När jag flyttade dit var det bara en gammal pensionerad och alkoholiserad finne som bodde där före mig.
Ben som han hette hade även en gammal hund Birka som var from som ett lamm men hon skällde ständigt.
Det tillsammans med den berusade finnens skrålande gjorde att det aldrig kändes ensamt där nere.
När sen den gamle finnen fick problem med hjärtat och inte fick bo kvar längre för dom sociala myndigheterna (dom ordnade faktiskt en lägenhet åt honom) hade det redan hunnit flytta in några andra så det vart inte ensamt då heller.
Sen började det flytta in fler och fler efter att området hade bytt ägare så vi fick ett eget litet samhälle där nere.
Det var en salig blandning av olika kompetenser så vi kompletterade varandra och hjälptes åt för att underlätta livet i vår vik.
Sen fanns det ju naturligtvis dom som tyckte att dom var lite finare än oss andra men dom umgicks vi inte med och dom höll sig i sin hörna av hamnen.


Det bodde även en mördare ett tag där nere.
Han var skum han men eftersom han ansågs vara psykiskt sjuk fick han röra sig fritt i samhället.
Han försökte dupera oss och så split och splittring i lägret och det var nära att han lyckades.
Men bluffen avslöjades och han flyttade skyndsamt därifrån efter att han blivit underrättad om vad som skulle hända om han inte flyttade.
Ja sen dök det ju som bekant upp ett par flickor med kameror som filmade oss under alla möjliga förhållanden.
Och resultatet kan ni titta på Söndagen 14/6 kl 20.00 på SVT 2.
Jag har tidigare skrivit en recension av filmen den heter Småflickor med kamera i Ryssviken och den kan ni ju läsa om ni vill.


Sensmoral: Bra karl reder sig själv men med lite hjälp går det lättare.

Eder nästan domesticerade
PD