En resa i tid och rum eller bara ett kärt återseende

Rapport från en spyhink 50:

För nå´n månad sedan fick jag ett telefonsamtal som först gjorde mig en smula förbryllad men senare vart efter samtalet pågick gjorde mig väldigt glad till sinnes.

Det var en gammal vapendragare som jag inte hade sett på fyrtio år som hade lyckats leta rätt på mig genom diverse outgrundliga omvägar och således befinner sig talandes i min telefon och undrar om jag hör vem det är.

Naturligtvis hörde jag inte det men jag spelade med och höll god min tills han avslöjade sig och talade om vem han var.
Det var LH min gamle kamrat som jag träffade första gången på väg till den allra första dagen i skolan och det visade sig att vi skulle bli klasskompisar så naturligtvis vart vi oskiljaktliga under några år efter det.

Tiderna förändras och det gjorde även vi så nå´nstans i femtonårsåldern förlorade vi varandra och alla kontakter flöt ut i sanden - tills, han plötsligt en dag ringer och undrar om jag hör vem han är.

Naturligtvis tyckte vi att det skulle vara på sin plats för ett litet återseende och storsint som han är så bjöd han in mig till sitt hem i en liten idyllisk kommun vid mälarens strand och vem kan nobba till det inte jag i alla fall (som jag har sagt tidigare så kommer jag om jag blir inbjuden).

Jag har noterat att väldigt många människor har klagat på SJ den senaste tiden.
Visserligen åker jag tåg väldigt sällan det var väl sådär trettio år sen sist så jag hade mina dubier men jag vart faktiskt positivt överraskad för en gångs skull.
Det var bekvämt förhållandevis snabbt och dessutom tyckte jag att det var billigt i motsats till vad man kan läsa om i pressen så jag var helt nöjd med tågresan dit.

Nåväl när jag steg av tåget och började min vandring emot utgången så ser jag på långt håll min gamle vän han såg ut precis som jag mindes honom fast vart efter jag närmade mig så insåg jag att även han hade blivit en smula äldre.
Det visade sig att han hade tagit sig vidare genom livet via diverse irrgångar och numera var en högt aktad medlem i samhället till skillnad ifrån undertecknad.

<blockquoute> <span style="font-style: italic;">Rapport från en spyhink :</span> För nå´n månad sedan fick jag ett telefonsamtal som först gjorde mig en smula förbryllad men senare vart efter samtalet pågick gjorde mig väldigt glad till sinnes. Det var en gammal vapendragare som jag inte hade sett på fyrtio år som hade lyckats leta rätt på mig genom diverse outgrundliga omvägar och således befinner sig talandes i min telefon och undrar om jag hör vem det är. Naturligtvis hörde jag inte det men jag spelade med och höll god min ända han avslöjade sig och talade om vem han var. Det var LH min gamle kamrat som jag träffade första gången på väg till den allra första dagen i skolan och det visade sig att vi skulle bli klasskompisar så naturligtvis vart vi oskiljaktliga under några år efter det. Tiderna förändras och det gjorde även vi så nå´nstans i femtonårsåldern förlorade vi varandra och alla kontakter flöt ut i sanden - tills, han plötsligt en dag ringer och undrar om jag hör vem han är. Naturligtvis tyckte vi att det skulle vara på sin plats för ett litet återseende och storsint som han är så bjöd han in mig till sitt hem i en liten idyllisk kommun vid mälarens strand och vem kan nobba till det inte jag i alla fall (som jag har sagt tidigare så kommer jag om jag blir inbjuden). Jag har noterat att väldigt många människor har klagat på SJ den senaste tiden. Visserligen åker jag tåg väldigt sällan det var väl sådär trettio år sen sist så jag hade mina dubier men jag vart faktiskt positivt överraskad för en gångs skull. Det var bekvämt förhållandevis snabbt och dessutom tyckte jag att det var billigt i motsats till vad man kan läsa om i pressen så jag var helt nöjd med tågresan dit. Nåväl när jag steg av tåget och började min vandring emot utgången så ser jag på långt håll min gamle vän han såg ut precis som jag mindes honom fast vart efter jag närmade mig så insåg jag att även han hade blivit en smula äldre. Det visade sig att han hade tagit sig vidare genom livet via diverse irrgångar och numera var en högt aktad medlem i samhället till skillnad ifrån undertecknad. Och i egenskap av att han var nån sorts direktör eller nåt liknande så fick jag en grundlig rundvandring på hans nuvarande verksamhetsfält vilket inkluderade allt från kontor till verkstäder. Kontor har jag aldrig förstått mig på men verkstäderna det var imponerande och en del av personalen tog sig tid att förklara hur det gick till för en liten enkel smed så jag gick därifrån med en lite bättre insikt om hur det fungerar i deras vardagliga nit och det är jag djupt tacksam för. Han har en storsint hustru den där LH så hon höll god min och stod ut med sällskapet dom dagar som jag var där trots att vi ägnade oss åt diverse manliga aktiviteter som öldrickande och anekdot berättande heder åt en sådan kvinna (jag har upplevt motsatsen så jag vet vad jag talar om). Nåväl allt har en ände så även min lilla utflykt till LH:s residens så på söndagen vart det hemresa. Jag tänker inte påstå att det gick lika friktionsfritt som ditresan men alla som nån gång har åtnjutit SL:s service skulle nog tycka att det var en tämmeligen behaglig resa dom också så det snackas mycket strunt om SJ frågan är om det inte bara handlar om att folk är jävligt bortskämda och skriker i högan sky så fort dom stöter på patrull (jag kanske hade tur men jag har rest land och rike runt i gamla bilar och fått lära mig att ha tålamod med tingens ordning). Till detta vill jag bara tillägga att det naturligtvis måste bli lite oftare som jag träffar min gamle vän LH så vem vet fortsättning kanske följer. <span style="font-style: italic;">Sensmoral: Bara för att du inte har hört ifrån någon så behöver det inte betyda att vederbörande är förlorad.</span><br /> Er nyfunne vän PD </blockquoute>Och i egenskap av att han var nån sorts direktör eller nåt liknande så fick jag en grundlig rundvandring på hans nuvarande verksamhetsfält vilket inkluderade allt från kontor till verkstäder.


Kontor har jag aldrig förstått mig på men verkstäderna det var imponerande och en del av personalen tog sig tid att förklara hur det gick till för en liten enkel smed så jag gick därifrån med en lite bättre insikt om hur det fungerar i deras vardagliga nit och det är jag djupt tacksam för.


Han har en storsint hustru den där LH så hon höll god min och stod ut med sällskapet dom dagar som jag var där trots att vi ägnade oss åt diverse manliga aktiviteter som öldrickande och anekdot berättande heder åt en sådan kvinna (jag har upplevt motsatsen så jag vet vad jag talar om).
Nåväl allt har en ände så även min lilla utflykt till LH:s residens så på söndagen vart det hemresa.

Jag tänker inte påstå att det gick lika friktionsfritt som ditresan men alla som nån gång har åtnjutit SL:s service skulle nog tycka att det var en tämmeligen behaglig resa dom också så det snackas mycket strunt om SJ frågan är om det inte bara handlar om att folk är jävligt bortskämda och skriker i högan sky så fort dom stöter på patrull (jag kanske hade tur men jag har rest land och rike runt i gamla bilar och fått lära mig att ha tålamod med tingens ordning).

Till detta vill jag bara tillägga att det naturligtvis måste bli lite oftare som jag träffar min gamle vän LH så vem vet fortsättning kanske följer.

Sensmoral:
Bara för att du inte har hört ifrån någon så behöver det inte betyda att vederbörande är förlorad.

Er nyfunne vän
PD

Århundradets kräftskiva

Rapport från en spyhink 49:

Det är väl inte helt ovanligt att människor runt om i världen har något minne av en eller annan kräftskiva som dom kommer ihåg just för att det var något spesiellt med eller runt omkring den.

Här följer ett av mina minnen om en sådan.

Runt slutet av sextiotalet - början sjuttiotalet nån gång, så var vi några gossar som hade bestämt oss för att fiska och dessutom förtära någon sorts insekter som kallas kräftor.
Det torde ha varit i augusti månad eftersom dom då har bytt ut sina gamla skal mot nya fina dito och dessutom är lovliga att fiska då.

En av mina goda vänner L bodde vid en liten för det ändamålet lämplig sjö där han dessutom hade rätt att fiska sådana.

Dessa små märkliga insekter fångas lämpligast i burar som man har betat med tillexempel mört som man följaktligen får försöka fånga innan själva kräftfisket kan komma igång. Det är sålunda en omständig procedur som måste förberedas noga.

Mörten fiskas på dagen och kräftburarna agnas och placeras ut på kvällen och eftersom kräftorna är nattdjur bedrivs fisket på natten.

Vi var väl så där fyra fem grabbar som deltog i fiskafänget den natten och rodde runt och vittjade burar men som dom ständigt lika missnöjda varelser vi var så tyckte vi att vi fick alldeles för lite kräftor och började fundera på hur vi skulle kunna få fler.

Olika förslag framlades men förkastades genast tills en av gossarna kom med en tyckte vi briljant ide.

Vi skulle simmandes under vattnet tjuvvittja alla andra burar i den lilla sjön i alla fall så pass många att vi hade fått tillräckligt så att det räckte till vårt kalas som vi ämnade anordna för att avnjuta läckerheterna tillsammans med därför lämpliga drycker.

Två gossar skulle utföra dykattacken och dom andra skulle avvakta på lämpligt avstånd med båten så att det inte skulle märkas att vi var inne på olovligt vatten.

Eftersom både jag och AA var tämligen goda simmare efter ett antal tidigare eskapader med hembyggda båtar så fick vi agera grodmän.

Med en ståltrådskorg hängande i ett snöre runt halsen gled jag ner i det mörka vattnet och började simma mot målet tillsammans med AA som var utrustad med en vattentät ficklampa så att vi skulle se vad vi gjorde. När korgen var fylld anträdde vi vår undervattensreträtt ut ur målområdet.

Det var nu så att i den här sjön växte det även näckrosor vackra men förrädiska blommor med långa sega stjälkar och naturligtvis så trasslade korgen in sig bland dessa.

Jag vet inte om ni någon gång har funnit er sitta fast under vatten men vid sådana tillfällen drabbas man av en väldig lust att komma upp och andas så jag sprattlade och ryckte och drog med påföljd att jag bara trasslade in mig ändå mer.

Den gode AA hade utan problem tagit sig till båten och pojkarna undrade nu vart jag hade tagit vägen plötsligt får dom höra ett frustande läte som fick dom att stelna till och undra om det var Nessie som hade bytt sjö men det var ju bara jag som äntligen hade lyckats få upp munnen över ytan och försökte andas.

AA var snabbtänkt nog att inse att jag hade ett litet problem av något slag och behövde hjälp och skyndade till undsättning.

Vi enades om att nu skulle nog dom små skaldjuren räcka och avslutade fiskafänget för den gången.

Dagen efter kokade L:s mormor vår fångst efter ett gammalt hemligt recept medans vi pojkar anförskaffade dom våta varorna och donade med övriga arrangemang för en lyckad fest samtidigt som vi läskade våra torra strupar med mellanöl.

Vi läskade oss faktiskt i så hög grad att när vi vaknade på morgonen dagen efter så stod kräftorna kvar i skafferiet så då kunde vi ju ha en ny fest men det det är en helt annan historia.

Sensmoral:
Hade jag inte kommit loss så hade det varit kräftorna som hade ätit mig.

Er som alltid
lika festfixerade PD

Tuttifrutti balletti eller saker och ting som jag hetsar upp mig över

Rapport för en spyhink 48:

En fråga om moral. Det har kommit till min kännedom att diverse små flickor protesterar emot att inte få gå barbröstade i badhusen. Jag förstår inte problemet.

Om jag skulle klampa runt på badstranden så kan ja titta på hur många tuttar jag vill. Vad är skillnaden?



Badhus kontra badstrand?

Nu är det inte så att jag klampar runt på våra badstränder för att titta på tuttar. Eftersom jag inte går på badstränder alls.

Av den enkla anledningen att jag inte badar i havet. Men hade jag velat titta på tuttar hade jag väl gått till badstanden.

Så om jag till äventyrs skulle kliva in på något badhus och damerna knallade runt med blottad bringa, skulle jag inte ens höja på ögonbrynen. För det vore ju som att vandra omkring på vilken badstrand som helst.


Så var ligger problemet?

Är jag tvungen ta av mej badbyxorna (jag äger ju inte ens några), för att statuera exempel?

OK, är det det ni nu vill, så visst ska vi väl kunna effektuera det.

Klicka på länken så får ni skåda PilleNocken.


Sensmoral:
Har man sagt A – får man visa B(allen)

Eder fullständigt avsexualiserade

PD
(va?)