Hinkens granskning av valet del 3: politikernas väljarförakt

I mitt tidigare inlägg om våra politikers moraliska vandel nämnde jag deras förakt för medborgarna i lite mer generella ordalag.
Den här gången tänkte jag vara lite mer specifik.
Alla torde ha teliaaffären i gott minne somliga kanske till och med har kvar aktier, vilka förmodligen aldrig någonsin kommer uppnå det värde som Björn Rosengren ( som själv aldrig köpte några) på stod var ett rimligt värde.
Med facit i hand vet vi idag att staten då företrädd av socialdemokratisk regering sålde ut av svenska folket redan ägt bolag till svenska folket.
???
Dessutom sattes ett rent kriminellt överpris!
Jag kan ju bara säga att om Rosengren företrätt ett bolag i näringslivet hade han antagligen hamnat i fängelse för bedrägeri.
Om jag lurat STATEN på liknande sätt hade jag med säkerhet och inte förmodligen suttit av tid i fängelse. Straffet hade blivit mycket långt.
Vid den stora så kallde psykiatrireformen som utreddes och effektuerades av socialdemokraten Bo Holmberg så tvingades i princip alla psykiskt sjuka i hela landet (undantaget redan kända kriminaldårar) ut från sina någorlunda trygga och skyddade levnadsförhållanden på mentalsjukhusen. (Dessa har sedemera omvandlats till bostadsrätter). Så stod de helt plötsligt ensamma med en pillerburk i ena näven och en nyckel till en lägenhet i den andra och med en förmaning att nu sköta sej och ta sin medicin själva.
Åtta år senare mördades utrikesminister Ann Lindh (s), Bo holmbergs fru, av en psyksjuk yngling, vilken strax innan nekats psykiatrihjälp
Ska vi då tycka synd om Bosse?
I SVT och andra media talar Göran (statsministern ) Persson om "en nationell tragedi".
Hade du varit den drabbade skulle det knappats talats om någon tragedi alls.
Isjälva verket handlar tragedin om att Psykiskt sjuka hamnar i misär och hemlöshet helt utan kontroll.
Då skulle man nu kunna tycka att med nuvarande borgerliga regering där dessutom det ledande partiet själva kallar sej det nya arbetarpartiet kunde tänkas ha en mer human inriktning.
Regeringen har cementerat en arbetsmarknadspolitik som driver sjuka och svaga till självmord i ren förtvivlan över den behandling de utsätts för av det nya "fina" sjukförsäkringssystemet.
Detta ska ju som bekant ska se till att alla, hur sjuka de än är, kommer i arbete vare det finns eller ej.
Alla som kan tänka själva förstår ju att det enbart handlar om att spara pengar. Kosta vad det kosta vill i mänskligt lidande.
Vi kan då fråga oss: Vad får vi för dessa sparade pengar?
Sannolikt ingenting!
Pengarna ska antagligen gå till diverse tveksamma projekt och utredningar - till både höger och vänster.

Slutsats: Oavsett partifärg är den lilla sjuka människan en försumbar brick i det stora spelet om våra skattepengar.

Sensmoral: Vem ska man tro på?

Eder kroniskt rebelliske
PD

Hinkens granskning av valet del 2: Politikerföraktet

Våra politiker vill ju gärna tala om det dom kallar politikerförakt.

Politikerna har nog inte samma definition av ordet "politikerförakt" som jag
Det jag vill kalla politikerförakt är det förakt, som politiker visar sina medborgare, genom att ständigt åsidosätta den representativa demokratin, vilken borde utgöras av folkets vilja . Denna demokrati utgörs istället av våra politikers tillfälliga åsikter , vilka dessutom är lika flyktiga som aromatiska kolväten.Dom visar ständigt att den politiska överheten kan och vet mycket bättre än oss vanliga ”obildade och dessutom debila” medborgare.
Ett exempel: Folkomröstning.
Om utslaget blir som politikerna vill är så är det ledande i annat fall så endast vägledande och behöver därför inte vidare beaktas .
Ytterligare ett exempel: En politiker som företräder ett parti vilket vill minska våra resor med flyg, bil och båt till förmån för järnvägen som i tid och otid flyger hem till familjen i Finland samtidigt som vederbörande anser att vi vanliga dödliga borde simma eller ro.
Ett tredje exempel: En politiker som företräder ett parti vars åsikt är att företagare ofta fuskar tycks ha skrivit regelboken för hur detta ska gå till när hon själv var egen företagare.
Att hon dessutom har haft väldigt svårt att skilja på sin privata ekonomi och skattebetalarnas är ju något som idag från partihåll kallas för fula påhopp.
Hade hon jobbat i det privata näringslivet så hade hon sannolikt fårtt sparken.
Idag är hon partiledare!
Slutsats: Dom gör som dom själva vill – oavsett hur du/vi har röstat.
Och det kallar dom – ”demokrati”
Frågan är vad vi kallar det?
Jag kallar det i alla fall inte för demokrati utan skulle hellre vilja använda ordet despoti.
För att vara rättvis så spelar det ingen roll vilket parti du röstar på.Det blir i alla fall inte riktigt som du hade tänkt dig snarare tvärtom.
Med detta som bakgrund är det kanske inte helt oväsentligt med en fullständigt opartisk granskning av de båda politiska blockens trovärdighet.
Jag har i ett tidigare inlägg lovat granska varje parti för sig – men av personliga skäl som jag ej kunnat råda över har tiden runnit iväg. Så nu får det bli en granskning av de olika blocken. Med rådande konstitution är det ju ändå detta som räknas även om jag personligen mycket väl kan tänka mej blocköverskridande lösningar.
Folkomröstningen som är styrande är väl egentligen det enda demokratiska alternativet men då behövde vi inga politiker. Detta vill ju naturligtvis inte våra folkvalda veta av.
Vad handlar nu detta egentligen om? Jo, självklart pengar! Våra pengar. Våra skattepengar.
Skatt har sitt ursprung i bibeln. Då ansåg man att en tiondel av inkomsten var ett rimlig uttag.
Idag med alla våra kloka politiker och deras kloka rådgivare och dessas kloka rådgivare, så ser skattebilden något annorlunda ut.
Under biblisk tid var tiondel en ett maximum som kunde tas ut utan att folk gjorde uppror. Idag tas det oförblommerat ut mer än mångdubbelt.
När Astrid Lindgren skrev sin Pomperipossasaga, efter att ha anmodats betala 110! procent i skatt så ändrades skattesatsen. Visserligen har ju detta aldrig hänt en vanlig människa men hon hade rätt i alla fall. På den tiden hade Sverige en socialdemokratisk regering.
Idag däremot, med en borgerlig alliansregering måste till och med cancersjuka ut och söka jobb på öppna marknaden och ibland flytta till anvisat jobb på annan ort. Drivkraften till detta är som vanligt politikernas skattetörst.

Själv har jag ju en ohygglig öltörst. Och även detta tillgodoser ju våra politikers skattetörst.


Därmed vill jag klargöra att politik egentligen enbart handlar om pengar och åter pengar.
Frågan är nu Vad vill du lägga dina pengar på?
Mer öl eller fler politiker – valet är ditt .
Sensmoral: Ju fler kockar desto dyrare soppa.

Eder skeptiske PD

PS
Kom i håg att Du och jag är politikernas arbetsgivare.
DS

Har han stannat i västen eller är han bara ute och sylar?

Nu har det ju gått flera månader sedan Du kära läsare fick ta del av något nytt äventyr från allas vår käre PD.
Var är han?
Vad gör han?
Vad händer???

Har han äntligen blivit insydd för någon av sina många förseelser eller har han flytt fältet undan kronofogdar och borgenärer?

Är han deprimerad eller helt enkelt bara helt less på livet ekonomin och kärleken. (Det kan vara i en annan o-ordning åxå - men vad faan!

Jag vet inte alls, trots att jag är den som rattar hela bloggen s å s.
PD är och har alltid varit om än oerhört vänlig och kamratlig en mussla och glidare.
Det har Du väl redan begripit käre läsare - men jag berättar det i alla fall.

Sist jag snackade med snubben så var han oerhört upptagen med att renovera motorn på sin ägandes bogserbåt.
Denna kördes ju sönder i vintras under en bunkringsresa.

Nu i helgen ska vännen PD tillsammans med andra medspelare i livets stora roultettespel logera och dinera ute i min och hyrestantens boningar. Det brukar gå vilt till, ska jag säga.
Allt om detta är verkligen inte berättat ännu.

Det hela föranleds av att vännen PD (han med Hinken) ska få hjälp att hämta hem sin lilla "racer boat".
Förhoppningsvis kommer detta att sätt eld i ändan på husse att renovera objektet i fråga.


Vi återkommer när PD sovit av sig ett antal rus och skruvat färdigt i maskinrummet.

Bästa Hälsningar
Redaktörn