Nummer 100!

Sent ska syndarn vakna sägs det ju men här kommer nu ett inlägg!

Rapport för en Spyhink 100:

Det är December, kallt och snöigt och vinden viner runt den lilla båten och piskar upp om inte stämningen så i alla fall vågorna.Då sitter jag här i vintermörkret och drar mig till minnes jularna som har flutit förbi under åren.

Redan som barn var jag en liten gosse som med tindrande ögon satt och väntade på att farsan skulle gå ut och köpa tidningen, så att tomten kunde komma nån gång.
Det var ett eländes väntande kommer jag ihåg att jag tyckte.
Först skulle det tittas på Kalle anka och tjuren Ferdinand och allt vad dom hette.
Det var ju visserligen inte så pjåkigt men man visste ju att Piff och Puff skulle besegra Kalle i deras eget lilla inbördeskrig eftersom dom alltid hade gjort det under alla tidigare år.
När så Bengt Feldreichs ljuva stämma så sakteliga tonade ut var det äntligen dags:
Att äta julmiddag.
Jag har välan aldrig haft något emot att äta men var det tvunget att ta sån tid.
Det var omständiga procedurer dom där julmiddagarna faten skulle rensas inget fick förfaras och att resa sig och gå innan alla hade ätit färdigt var ju inte att tänka på.Nåväl till slut var fat och karotter rensade och kaffet avnjutet så då kunde fadern börja fundera på det där med tidningen vilket ju kunde sägas vara rätt oartigt eftersom tomten var lite purken på honom enär han aldrig var hemma vid tomtens visiter.

Så kom då tomten till slut och avlämnade sina presenter som bland annat bestod av mormors hemstickade raggsockor.
Det var lite mysko med dom där raggsockorna vill jag minnas för ju äldre mormor blev desto märkligare blev sockorna.
Jag är nog den enda som har stoltserat med sockor som även haft tummar.
Nåväl åren har gått och tomten tycker inte att det är någon mening med att komma till mig om det ska va på det viset - så han förlägger numera sina besök hemma hos någon annan.


Det är lite synd tycker jag eftersom jag saknar dom där sockorna nu när det börjar bli kallt.

Sensmoral: Nåja tomtar på loftet har jag ju i alla fall.
Er nostalgiske PD

En annan tomte i verksta´n