Snyltandet - en jultradition : 2

Rapport från en spyhink 101:

Det lackar mot jul och i samband med det brukar det förekomma diverse traditioner som upprepas årligen.
Jag har tidigare redogjort för julbadet så här följer en annan liten årligen återkommande tradition.
"SNYLTANDET".
Om man som jag är ensamstående utan dom mest basala kunskaperna i matlagning så kan julen lätt bli lite påver.
För att få uppleva dom kulinariska höjdpunkterna som förekommer vid denna tid på året kan man välja mellan diverse olika alternativ.
Ett är att skaffa sig en hushållerska som kan röra ihop dessa läckerheter.
Men det innebär diverse andra olägenheter så det alternativet väljer jag nog bort.
Ett annat är att man går på krogen och frossar i den julmat som kan erbjudas där.
Men med tanke på dyrtider och ekonomisk kris så faller det alternativet bort det med.

Då återstår det av mig till fulländning utvecklade tredje alternativet att objuden nässla mig in hos vänner och bekanta när dom ska till att smörja kråset med julens alla små läckerheter.
Det går ju inte att bara klampa in och fråga vad det blir för mat.
Nej här krävs det en smula finess om det ska lyckas.
Noggrann planering är A och O om det skall lyckas att snika åt sig av omgivningens överflöd.
I god tid före attacken, helst flera dagar före, är det lämpligt att man lånar någon mojäng av det tilltänkta offret. Det kan vara vad som helst från borrmaskin till en kopp socker.
Pengar är dock ingen bra ide eftersom dom tenderar att ta slut och då har man ju inget att lämna igen.
Sedan är det bara att välja en lämplig tidpunkt så att man dyker upp mitt i maten.
Då står man där och ser oskyldig ut och säger "Oj sitter ni och äter det var inte meningen. Ska jag komma tillbaka senare?".

I dom flesta fall blir man ju naturligtvis inbjuden att ta del av bordets håvor för vem vill väl verka ogästvänlig till jul.
Det är dock säkrast att man besöker någon annan nästa jul för att det inte ska verka misstänkt.
Sensmoral: Delad njutning dubbel njutning.

Eder utstuderade
PD


Bilden förställer bostadens utsikt på julaftonens morgon 2009

Nummer 100!

Sent ska syndarn vakna sägs det ju men här kommer nu ett inlägg!

Rapport för en Spyhink 100:

Det är December, kallt och snöigt och vinden viner runt den lilla båten och piskar upp om inte stämningen så i alla fall vågorna.Då sitter jag här i vintermörkret och drar mig till minnes jularna som har flutit förbi under åren.

Redan som barn var jag en liten gosse som med tindrande ögon satt och väntade på att farsan skulle gå ut och köpa tidningen, så att tomten kunde komma nån gång.
Det var ett eländes väntande kommer jag ihåg att jag tyckte.
Först skulle det tittas på Kalle anka och tjuren Ferdinand och allt vad dom hette.
Det var ju visserligen inte så pjåkigt men man visste ju att Piff och Puff skulle besegra Kalle i deras eget lilla inbördeskrig eftersom dom alltid hade gjort det under alla tidigare år.
När så Bengt Feldreichs ljuva stämma så sakteliga tonade ut var det äntligen dags:
Att äta julmiddag.
Jag har välan aldrig haft något emot att äta men var det tvunget att ta sån tid.
Det var omständiga procedurer dom där julmiddagarna faten skulle rensas inget fick förfaras och att resa sig och gå innan alla hade ätit färdigt var ju inte att tänka på.Nåväl till slut var fat och karotter rensade och kaffet avnjutet så då kunde fadern börja fundera på det där med tidningen vilket ju kunde sägas vara rätt oartigt eftersom tomten var lite purken på honom enär han aldrig var hemma vid tomtens visiter.

Så kom då tomten till slut och avlämnade sina presenter som bland annat bestod av mormors hemstickade raggsockor.
Det var lite mysko med dom där raggsockorna vill jag minnas för ju äldre mormor blev desto märkligare blev sockorna.
Jag är nog den enda som har stoltserat med sockor som även haft tummar.
Nåväl åren har gått och tomten tycker inte att det är någon mening med att komma till mig om det ska va på det viset - så han förlägger numera sina besök hemma hos någon annan.


Det är lite synd tycker jag eftersom jag saknar dom där sockorna nu när det börjar bli kallt.

Sensmoral: Nåja tomtar på loftet har jag ju i alla fall.
Er nostalgiske PD

En annan tomte i verksta´n