Uppmuntran ala PD

Rapport från en Spyhink 85:

Jag har känt mig en smula dyster på sista tiden på grund av diverse världsliga motgångar.
Så då tänkte jag att jag behövde muntra upp mig lite.
Hur gör man då när man skall försöka bli på bättre humör tänkte jag.
Och efter att ha surfat runt lite i cyberrymden på diverse bloggar här och där så förstod jag att shopping är det ultimata medlet mot dysterhet.
Jag har ju lite fobier för att ranta runt i butiker och trängas med andra lyckotörstande medborgare men tänkte att jag får välan offra mig för den goda saken.
Sagt och gjort jag begav mig ut i vimlet i ett av stadens köptempel och funderade över vad som skulle kunna tänkas muntra upp just mig.
Då får jag syn på en liten exklusiv butik med hyllor och diskar dignande av muntrationer.


Här ska shoppas tänkte jag och försåg mig med försvarliga kvantiteter av butikens utbud.
När jag hade förlustat mig färdigt i den butiken var det så väl ordnat att jag bara behövde gå in i butiken bredvid för att än en gång drabbas av extatisk eufori av allt som den butiken hade att erbjuda.
Även i den andra butiken plockade jag till mig av varorna av hjärtans lust och försåg mig från hyllor och staplar tills jag knappt orkade bära mer.


Så rustad för glädje och gamman tyckte jag att det kanske skulle vara ändå roligare om jag delade guds gåvor med någon.

Så jag tog och åkte hem till min gode vän Y och erbjöd honom att dela min glädje.


Hunden D såg först en smula skeptisk ut när jag kånkade in alla varor men när hon hade fått lukta på vissa delar av bagaget så tyckte även hon att det var helt okay.


Ja sen förlustade vi oss tills vi vart trötta och dästa och resten är en helt annan historia.

Sensmoral:
Delad glädje är hälften var.

Er något mindre dystre PD