En afton med hembygdsföreningen

Rapport för en Spyhink 78:


Jag fick härförleden en inbjudan till en maritim afton bland kommentarerna på denna blogg.

Det var förra årets Nacka bo som i samarbete med en hembygdsförening arrangerade en liten föredrags stund uppe på "Kackberga".

Kvällens ämne var maritim verksamhet i och omkring Svindersviken i Nacka kommun.

Det var representanter för diverse båtklubbar som berättade om sina respektive klubbars verksamhet och historia.

Där var även en i hela Ryssviken mycket känd regissör som berättade om sin film "Ryssviken".

Och där hade dom tänkt att undertecknad skulle fungera som expertkommentator om människorna som bodde i Ryssviken på den gamla goda tiden när jag själv bodde där.

Och storsint som jag är så ville jag naturligtvis inte göra alla deltagare och arrangörer ledsna så jag infann mig i god tid till den lilla sammankomsten.


Det hela började med att en äldre gentleman stod och pratade idrottsminnen i en kvart och jag är ju måttligt intresserad av idrott men en ganska intressant detalj var att det som idag kallas Svenska ishockey förbundet hade sin vagga i Finnboda varv och det var ju lite kul tyckte jag.


Sedan var det en parant kvinna som höll en genomgång av verksamheten för Gäddvikens segelsällskap och deras hundraåriga historia.


Efter det steg det fram en bagare och höll i presentationen av Hästholmens båtsällskap vilket även det var lärorikt.


Så långt gånget av aftonen vart det tid för förfriskningar och lite mingel och alla som känner mig förstår att besvikelsen var stor när förfriskningen bestod av neskaffe men det var iallafall bulle till och det till det facila priset av tjugo kronor.



Efter själva minglandet var det dags att titta på film i fem minuter men eftersom det var något krakel med ljudet fick vi se filmen två gånger och det var ju bra tyckte jag eftersom filmen handlade om mig.

Sen var det då dags för regissören och mig att äntra Thalias tiljor och redogöra för tillblivelsen av och innehållet i sagda film.

Jag fick så gott jag kunde svara på frågor från den överväldigade publiken och det hela avlöpte som det var tänkt.

Efter vårat bejublade framförande var det så dags för en av SVT:s medarbetare att tala om Svindersviks båtklubb och deras vedermödor genom åren.


Efter det var det meningen att en karriärkoordinator från KTH skulle tala om eventuell framtida pendelbåtstrafik men han koordinerade till ett litet förargligt benbrott istället så han kunde inte komma.

Ja sen var det hela slut och alla tackade för sig och gick hem.


Sensmoral:
Tala är silver titta på film är guld.

Eder förmodligen snart i TV sofforna förekommande

PD



Ett förtydligande är på sin palts:
Kackberga kallas i folkmun det berg som egentligen heter Henriksdalsberget.
Anledningen därtill är naturligtvis att under sagda berg ligger det kända Henriksdals reningsverk.
De boende på berget använder vanligen en helt annat smeknamn, "Henkan".
/red