Republik Nu - eller med detsamma?

Fristånde redaktionellt inlägg för en Spyhink 4:


Med anledning av den under tisdagen den 24/2 2009, eklaterade förlovningen mellan fröken Bernadotte och Herr Westling vill vi lyckönska de unga tu och hoppas de får ett långt liv tillsammans.



Vad gäller samma förlovnings Mellan Sveriges Kronprionsessa och samme herrr Westling medverkan till att cementera de gamla feodala värdena och i dess följd jantelag och hukande inför öveheten vill vi endast beklaga.

Var och en som inser vådan av att låta ett lands högsta ämbäte ärvas och hur detta strider mot folkstyrets grundprinciper om lika värde för alla människor borde seriöst överväga att lämna Monarkin (jämför hur olika ateister och vissa troende lämnar Svenska Kyrkan).


(klicka på bilden och gå med i Republikanska Föreningen)



Här får ni en god möjlighet att påverka Sveriges konstitution och avsäga er Monarkin

/redaktionen för Spyhinken

Fetisdagsdagen

I dag är det Tisdag (hela dagen)
men inte vilken tisdag som helst inte!

Idag firar vi Fettisdagsdagen 2009 - och PD ska faktiskt, trots sin väl tilltagna kropphydda, trycka i sig minst en semla idag.


Firman bjuder och PD lade sej tidigt för att liksom träna upp sej in för den stora dagen.



Så gån I för den skull ut och inhandlen ett knippe semblor och förtären dessa
(helst som sk hetvägg)!


/Rillarn
för den gambla Hinken



Läs om Semla (hetvägg) och uppmärksamma särskilt huru Gustav den tredjes Farsa faktiskt dog efter en måltid med hetvägg!!

Vi kan ju inte ha ett så här flamsigt inlägg utan att vara seriösa på slutet och trycka på att merpartern av våra seriösa inlägg vilka visserligen inte utgör den absoluta majoriteten, faktiskt är just seriösa
se exempelvis!

Rökstopp

/red

KOL inte så COOL

Rapport från en spyhink 81:

En dag när jag satt och tömde några bägare tillsammans med min yngste son TD så kom vi in på arbetsmiljö i allmänhet och dammig sådan i synnerhet.

Jag var tolv år gammal när jag började ösa grus i lastrummet på MFA och sen dess har jag hållit till där det dammar och ryker till och från under mitt yrkesverksamma liv för att inte tala om allt som bullrar också.

Till det har jag naturligtvis rökt också sedan jag var tretton till fyrtiofemårsåldern ungefär när jag kom på att det gick lika bra med snus.

Jag försökte förklara för honom att det inte är så lämpligt att hålla på med detta, om man inte använder lämplig skyddsutrustning för att förhindra att man drar ner skit i lungorna.

Problemet är tyckte vi båda att om det redan är svettigt och varmt så blir det bara ändå värre om man dessutom arbetar med munskydd.

När jag var ung löste man det problemet med att helt enkelt skita i munskydd det var ju i alla fall bara till för tjejer och eftersom man tyckte att man var en riktig man så behövdes det inte dylika tingestar samma sak med bullerskydd och allt annat som bara var i vägen.

Idag så löser man tydligen problemet med att använda dyra och exklusiva slipmaskiner med inbyggd dammsugare så att minimalt med damm skall hamna i lungorna.

Att han på mornarna harklar upp slembollar med damm måste väl betyda att det inte funkar så bra i alla fall.

Då säger fadern till sonen; Var rädd om dig använd munskydd så du inte hamnar i samma sits som jag!

Jamen jag skall ju inte hålla på med det så länge till så det gör nog inget, blir svaret.

Då står vi där igen skulle jag vilja säga.

Den gamle som har facit i hand och den unge som tror att han är odödlig och förmodligen kommer att ha svårt att få luft han med när han blir äldre och först då inser att den gamle hade rätt.

Sensmoral:

Var rädd om dig ingen annan är det.

Er erfarne

PD

Läs om KOL

Mer om KOL

Mer om Tobak

Enligt Sokrates måste varje generation göra sina egna misstag. Men detta behöver inte innebära att stänga ute allt som äldre redan vet!

För att lätta upp detta extremt grå och seriösa inslag har jag redaktionen dristat sig lägga in ett litet ljudklipp från Statsradion.

Det är vårt realtivt nya radarpar Mia och Klara. Ett slags modernt Hasse&Tage - fast med snippor mellan benen i stället alltså.

Känsliga läsare av Hinken - om dylika existerar - ombeds helt förbigå detta inslag.

/red

Djur jag mött 3: "Sigge"

Rapport för en Spyhink 80:

Sigge var en Tax som kom in i mitt liv för bara ett par år sedan och egentligen skulle hans dagar vara ändade redan då.

Tid var redan bokad hos veterinären för den sista resan in i evigheten eftersom han som så många andra taxar som kommit upp i åren hade ont i ryggen och kunde knappt röra sig trots medicinering med antiinflammatorisk antibiotika.

Men så en dag träffade Sigge mig för första gången och började plötsligt att krya på sig så till den grad att han slapp åka till veterinären den gången.

Vi kom att trivas riktigt bra med varandra Sigge och jag Faktiskt så bra att Sigges matte lämnade honom i min omvårdnad när hon skulle resa bort.

Jag tror faktiskt att han tyckte att det var riktigt kul att bo på båt ibland det var väl bara när det gungade som värst som han var en smula konfunderad.

Sigge var ju som sagt var en tax och taxar brukar kunna vara ganska tuffa hundar och Sigge var ju inte precis något undantag från den regeln snarare tvärt om så kunde han vara en riktig tvärvigg ibland.

En gång bet han mig i näven så att blodet skvätte men vafan jag fick ju skylla mig själv som tog ifrån honom ett smaskigt fläskben som han hade hittat i soporna.

Han hade en hundkollega om dagarna en Rotveiler vid namn Lakrits som han regerade över efter eget gottfinnande visserligen var och är Lakrits en av dom absolut snällaste hundarna som jag har träffat men ändå.

Sigge blev bara piggare och en dag fick han för sig att han skulle företaga sig en promenad på egen hand ute på stadens gator om tur var så stötte han på våran brevbärare och han plockade upp Sigge och lät honom följa med på postrundan tills dom kom till oss på firman.

Men så kom då dagen när allt fick ett abrupt slut Sigge var glad och pigg på förmiddagen men kroknade vid lunch tid och på eftermiddagen bestämdes det att han måste till veterinären och där tog det slut.

Det lilla taxhjärtat orkade inte mer och Sigge fick somna in och nu ligger han och gnager på vilka ben han vill, på dom sälla jaktmarkerna.

Sensmoral:

Bara för att man har korta ben behöver det inte betyda att man är liten.

Mannen som talar med hundar

PD

För att eventuella läsare ska kunna följa med i den efterföljande debatteen ser jag mej nödd att helt fräckt saxa ut det stycke från bloggen Area 1056 däe bloggaren höjer "Spyhinken" till skyarna.

/red
_______________ citat __________________

den 19 februari 2009

Det gäller att ha kul

Förutom alla nyhetskanaler så brukar jag göra ett svep igenom olika bloggar här och där och hittar ett och annat guldkorn.
Tycker att hela den här utvecklingen med bloggande och dess avarter är fantastiskt spännande.
Det tar inte lång stund förrän man inser att det dels sitter människor med en ansenlig talang för skrivandets ädla konst, dels att det finns folk som har minst lika skruvad humor som en själv.
Därför händer det att jag rekommenderar privatpersoners sidor/bloggar, som i detta fallet.

Har veckan varit besvärlig? Borde chefen exporteras till Colombia? Har de andra barnen varit dumma mot dig?
Ta då en titt i "Spyhinken"!
Jag sitter alltid och flinar efter att jag varit en tur dit.

Fler rekommendationer kommer...

Mvh*´¨)
¸.•´¸.•*´¨) ¸.•*¨)
(¸.•´ (¸.• 1056

1 kommentarer:

PD sa...

Alltså det är inte utan att man känner sig en smula hedrad.
PD.

_______________slut citat _______________

Hur man fyller igen generationsklyftan

Rapport för en Spyhink 79:

En kväll i höstas satt den gode Y och jag och pokulerade på sjöpärlan när en yngling påkallade Y.s uppmärksamhet och undrade om Y möjligen kände igen honom.

Det gjorde nu inte Y så den unge mannen B berättade då hur dom kände varandra.

Det var ju några år sedan så av ganska lättförklarliga skäl kunde Y inte känna igen B eftersom B då hade varit en liten pojke.

Nåväl vi kom att svinga några bägare tillsammans med den unge B och hans kamrat medans vi diskuterade både ditt och datt.

Ett antal timmar senare hade jag tydligen sagt något som av B uppfattades som kränkande varför han blev väldigt upprörd och ville göra upp.

Det får i sådana fall ske utanför sade jag eftersom jag inte ville att krögaren skulle drabbas av några nya bekymmer (läs tidigare inlägg).

Väl ute på gatan fortsatte nu den hetsiga diskussionen men eftersom jag numera tycker att det är fånigt att slåss så lyckades jag med verbala medel omvända den unge mannen.

Vi beslöt att försonas över ytterligare en bägare men insåg att det nog fick bli nån annan stans eftersom vi inte ville pröva den gode krögarens tålamod mer den kvällen.

Y åkte hem den andre ynglingen försvann och kvar stod dom två tidigare antagonisterna.

Det blev en bulle till söder och en i mitt tycke anständig krog Judit o Bertil som fick fungera som vatten hål.

Mat och öl beställdes in men eftersom krogen var fullsatt så tog det lite tid och jag fick ånyo lugna ner den hetlevrade ynglingen.

Efter aväten måltid och urdruckna öl drog vi vidare och mellanlandade på ett otal pubar och någon stans kom vi ifrån varandra.

Så då var det bara att vandra hem i höstnatten eftersom jag iallafall tyckte att jag hade fått nog.

Sensmoral:

Tar du jävulen i båten får du ro honom hem eller slänga honom i sjön.

Eder diplomatiske PD