Rapport från en Spyhink 91:
När det nu drar ihop sig till återutsändning av den i hela Ryssviken berömda filmen som spelades in i våran fristad tänkte jag att ni kanske vore intresserade av hur jag hamnade där.
Efter att jag hade flyttat tillbaka till mina hemtrakter efter avslutade affärer i dom nordligare delarna av vårt land rådde en viss misstämning mellan mig och skattmasen samt en del andra fordringsägare.
Så för att få lite lugn och ro och slicka mina sår behövde jag en diskret reträttplats där jag kunde få vara ifred från kronofogdar och annat löst folk.
Så via diverse sommarstugor och husvagnar fick jag till slut möjlighet att inrätta mitt boende ombord på ett uttjänt gammalt "kronvrak".
En före detta minsvepare skulle nu bli mitt hem fyrtiofem meter lång och byggd av så där en tvåhundra ton mahogny.
Min nya bostad var belamrad med en del bråte men även en del inkomstbringande metaller och det tog en hel sommar att röja av det värsta så att jag fick lite utrymme att röra mig på.
När jag flyttade dit var det bara en gammal pensionerad och alkoholiserad finne som bodde där före mig.
Ben som han hette hade även en gammal hund Birka som var from som ett lamm men hon skällde ständigt.
Det tillsammans med den berusade finnens skrålande gjorde att det aldrig kändes ensamt där nere.
När sen den gamle finnen fick problem med hjärtat och inte fick bo kvar längre för dom sociala myndigheterna (dom ordnade faktiskt en lägenhet åt honom) hade det redan hunnit flytta in några andra så det vart inte ensamt då heller.
Sen började det flytta in fler och fler efter att området hade bytt ägare så vi fick ett eget litet samhälle där nere.
Det var en salig blandning av olika kompetenser så vi kompletterade varandra och hjälptes åt för att underlätta livet i vår vik.
Sen fanns det ju naturligtvis dom som tyckte att dom var lite finare än oss andra men dom umgicks vi inte med och dom höll sig i sin hörna av hamnen.
Det bodde även en mördare ett tag där nere.
Han var skum han men eftersom han ansågs vara psykiskt sjuk fick han röra sig fritt i samhället.
Han försökte dupera oss och så split och splittring i lägret och det var nära att han lyckades.
Men bluffen avslöjades och han flyttade skyndsamt därifrån efter att han blivit underrättad om vad som skulle hända om han inte flyttade.
Ja sen dök det ju som bekant upp ett par flickor med kameror som filmade oss under alla möjliga förhållanden.
Och resultatet kan ni titta på Söndagen 14/6 kl 20.00 på SVT 2.
Jag har tidigare skrivit en recension av filmen den heter Småflickor med kamera i Ryssviken och den kan ni ju läsa om ni vill.
Sensmoral: Bra karl reder sig själv men med lite hjälp går det lättare.
Eder nästan domesticerade
PD
12 juni 2009
Flytten (Flykten) till Ryssviken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för tipset, jag läste det just när filmen hade börjat och knäppte genast på teven. Det var en fin och intressant film, men också lite sorglig.
SvaraRaderaHoppas att du och ungarna hittade en annan trygg hamn att ankra vid.
Charlie.
SvaraRaderaJo då om det kan du läsa här i bloggen.
Det var inlagt 27/4 08 och heter Flytten från Ryssviken "UR ASKAN I ELDEN"
PD.