Varg tiken Kynna även kallad Ivla har jag förvisso inte mött i verkliga livet men jag och många med mig har kommit henne nära på ett själsligt plan efter att vi har följt hennes vandring genom livet och i dom småländska skogarna.
Hon föddes i Norge och fick sitt namn Kynna efter sin födelseplats, hennes far var en invandrad finskrysk varg och av den anledningen kom Kynna att bli en mycket viktig individ i den svenska vargpopulationen.
Hon skulle föra in nytt blod till den genetiskt något inavlade svenska vargstammen.
Hon försågs med en GPS sändare för att forskare skulle kunna hålla reda på var hon befann sig och hur hennes vandringsmönster såg ut.
Hon var den första varg som på många ja väldigt många år etablerade ett revir i dom sydligare delarna av landet och det ansågs vara en fördel eftersom hon på så sätt inte skulle störa rennäringen i dom nordligare delarna av landet.
Hon gjorde allt rätt Och hennes revir var stort och sträckte sig in i två olika län väldigt olika skulle det visa sig.
I början var det inte några problem med henne hon jagade rådjur och småvilt och allt var frid och fröjd ända till hon en dag begick misstaget att riva får i det nordligare av dom två länen.
Trots att lagen säger att alla till buds stående medel för att skydda sin tamboskap från vargangrepp måste vara uppfyllda (man hade till och med fåren gående på lösdrift i skogen och iddes inte hägna in dom trots att detta var fullt möjligt) beviljades en så kallad skyddsjakt av länsstyrelse och naturvårdsverk och nu var cirkusen i gång.
Skogen fylldes av mordiska män med bössor som förgäves försökte få Kynna i siktet men hon var duktig på att hålla sig undan och tiden gick och tidsfristen för jakten gick ut.
Hon hade helt enkelt uppehållit sig i det sydligare länet där man inte ansåg att skyddsjakt var befogat.
Men som av en outgrundlig händelse gick det i det nordligare länet några får lösa i skogen långt in i november trots att utegångssäsongen brukar vara slut i början av oktober och nu var Kynna tillbaka och än en gång lockades hon att riva får och nu var jakten i gång igen.
Den här gången tog man hjälp av den GPS sändare hon var försedd med för att kunna hitta henne.
Vår varg var skicklig men mot helikoptrar och satellitspårning finns det ingen varg som kan vinna och den tolfte november år 2011 föll hon från en kula avlossad från ett jakttorn i en kraftledningsgata.
Du är saknad av många Kynna och du är inte glömd kampen för din upprättelse och för att dom som är verkligt skyldiga ska lagföras och straffas går vidare och kommer inte avslutas förrän så har skett.
Vila i frid du vackra varg.
Sensmoral: Som jägaren känner sig själv känner han också vargen.
--
Er PD
Skriv under mot licensjakt här
Vi är naturligtvis väldigt glada på redaktionen över att PD äntligen rest sej ur askorna och publicerar med stolthet detta inlägg. Go for it PD!
SvaraRaderaJa fast man kan väl inte kalla det för jakt, när man skjuter ner något som har GPS. Det är väl ganska jaktlöst att sparka ihjäl någon som ligger ner.
SvaraRaderaJag är inte emot jakt, men detta är slakt.
Magi till dig från Tini Tut
Tack för magin Tini den kan behövas.
SvaraRaderaOch nej det ovanstående kan inte kallas jakt med bästa vilja i värden.
Lynchning är nog ett mer riktigt omnämnande.
Jag är generellt inte emot jakt jag heller men då skall man själv äta bytet.
I dag bedrivs det på många håll någon sorts avarter där folk betalar en slant och får stå en hel dag och panga på efter vilt som drivs upp framför dom.
Sen får kropparna ligga kvar där dom faller eller i bästa fall samlas ihop och grävs ner.
Skadskjutet vilt lämnas åt sitt öde.
PD.