Favorit i repris "Russindiskot typ"

För att på något sätt tillfredsställa alla de som börjar tycka att det är en aning länge sedan vi tilldeades ett nytt inlägg på allas vår "Hinken" har redaktören på eget bevåg och utan skyddsnät beslutat att republicera ett av de enligt min åsikt mera lyckade inläggen från tiden då PD tänkte lite mer på att roa omvärlden än att oroa densamma.
______________________________________________________________________________
Somalier, hemmafruar och flator –  PD på  fyrtioårsfest i tiden

 Rapport för en Spyhink 98:

Jag haver idag bevistat ett födelsekalas för en mig närstående person.
Han fyllde fyrtio och det är välan inget särskilt med det kan man tycka…

…johodå!
Naturligtvis var det inte helt enkelt för en gammal heterosexuell nationalist som mig att få det att gå ihop. Och nu undrar jag om du som till äventyrs läser detta är av samma åsikt som jag!?

Först hade jag ett djupt samtal med en snubbe som ursprungligen var ifrån Somalia om rasism.
Och det han hade att säga om saken var helt enkelt att somalier i hans tycke var dom mest rasistiska människorna på vår jord.
Men så kan det välan inte vara ändå, sade jag. För jag har ju blivit varse, att det är vi svenskar om man undantar vissa tyskar vilka fortfarande tror på det tusenåriga riket, som är dom mest främlingsfientliga världsmedborgarna av alla.

-Nej, sade han, vi somalier har genom årtusenden ansett oss vara förmer än andra folk!
Nåväl vi fortsatte vår lilla diskussion angående olika folkslags syn på varandra och upptäckte att vi trots våra skilda bakgrunder var helt överens.

Det kan ju verka en smula märkligt att en man som kommer ifrån Afrika berättar för mig, att afrikaner har fördomar om andra folk, efter som vi har fått lära oss här i Sverige att det endast är vi svenskar, som hyser rädsla och avsky över någon som inte tillhör den egna gruppen.
Jag tog rent av till med svenskens ringa förståelse för dom som av en eller annan anledning har hamnat utanför dom sociala normerna.
Men nej då även detta existerar i Afrika.
Nåväl, efter en ingående gemensam utredning av sagda ämne, kom vi till slut överens om att vi var lika goda kålsupare bägge två.
Endast med det lilla undantaget att våra svenska beslutsfattare i sin nit att vara fördomsfria satte iranier och irakier i samma flyktingläger mitt under brinnande krig mellan sagda stater under åttiotalet.
Och detta kunde min somaliske vän vidimera eftersom han under den tiden verkat som tolk för sina landsmän som också var förvisade till samma flyktingläger
och följaktligen de facto fruktade för sina liv eftersom känslorna svallade hett mellan dom olika arabstaterna och den som bara råkade ha talat med någon alltså låg en smula pyrt till.
Det gick faktiskt så långt att personalen inte vågade gå till jobbet.
Ja till slut var vi överens om, att det faktiskt är individen och inte folkslaget, som avgör om man gillar varandra eller inte.

Vi var överens om en hel del annat också som våra folkvalda styr och ställer med. Genom yrkespolitikernas nit att negligera faktiska problem - minskar endast sympatierna för äkta demokrati - istället för att öka dem.

Ja sen hade jag en djup och analytisk diskussion om kvinnors shoppingberoende med en representant för det motsatta könet.
Naturligtvis inbillade jag mig i min enfald att det var min omvittnade oemotståndlighet som hon hade fallit för men nej då hon var av segare virke än så. (Halva inne?!)
När vi hade dryftat ämnet shopping till min oförställda leda och jag istället sade att jag kunde tänka mig helt andra umgängesformer än att kuta runt i butiker
Då talade hon om att hon var lyckligt gift och hade en massa barn.
Ja den idyllen vill inte jag spräcka i alla fall.

Så då kom jag i samspråk med tvenne unga damer som inte var så värst attraherade av min person och det mest beroende av att dom var mera attraherade av varandra.
Hur som helst så talade vi om deras relation och om manligt och kvinnligt i en sådan konstellation.
Nej det tyckte dom inte att det var någon skillnad i fråga om manlighet eller kvinnlighet nej inte alls.
Att den ena såg ut som mig så när som på skägget och den andra mera liknade sinnebilden av en älva det ansåg dom nog mera vara en tillfällighet.
Fan tro´t!
Hur som helst så fann jag umgänget med dom båda unga damerna både stimulerande och lättsamt.
Tänk att få sitta och pokulera med tvenne damer utan någon som helst baktanke.
Det ni.
Kort sagt vi hade kul ihop. (Det har säkert dom åxå /red)


Sensmoral:
Välkommen till verkligheten.




Eder luttrade PD


Redaktören har hittat en liten goding som antagligen helt personifierar PDs egentliga preferenser vad gälloer valet av moatje.


Hon är ju inte bara ung nog att vara hans sondotter. Hon är ju dessutom begåvad med en EGEN HINK
(Dom övriga bilderna har jag i vanlig ordning åxå snott lite här och där. De bilder jag fann på somalier var så ruskiga att de inte passade ens här därav den soliga strålande YinYan-bilden - som tecken på samförstånd i antagoni).
/red


(Originalutgåvans adress för den som klykar hur man använder en sån)
http://www.blogger.com/blogger.g?blogID=7781013934178371186#editor/target=post;postID=5071992264401934704

Vi ser fram emot nya glada tillrop och en mindre anständig och seriös PD

/Red


PS
Det kanske förtjänar påpekas att det inte är fyrtio år sedan inlägget först publicerades
DS

Djur jag mött VI: Kynna - den jagade jägaren

Varg tiken Kynna även kallad Ivla har jag förvisso inte mött i verkliga livet men jag och många med mig har kommit henne nära på ett själsligt plan efter att vi har följt hennes vandring genom livet och i dom småländska skogarna.
Hon föddes i Norge och fick sitt namn Kynna efter sin födelseplats, hennes far var en invandrad finskrysk varg och av den anledningen kom Kynna att bli en mycket viktig individ i den svenska vargpopulationen.
Hon skulle föra in nytt blod till den genetiskt något inavlade svenska vargstammen.
Hon försågs med en GPS sändare för att forskare skulle kunna hålla reda på var hon befann sig och hur hennes vandringsmönster såg ut.
Hon var den första varg som på många ja väldigt många år etablerade ett revir i dom sydligare delarna av landet och det ansågs vara en fördel eftersom hon på så sätt inte skulle störa rennäringen i dom nordligare delarna av landet.
Hon gjorde allt rätt Och hennes revir var stort och sträckte sig in i två olika län väldigt olika skulle det visa sig.
I början var det inte några problem med henne hon jagade rådjur och småvilt och allt var frid och fröjd ända till hon en dag begick misstaget att riva får i det nordligare av dom två länen.
Trots att lagen säger att alla till buds stående medel för att skydda sin tamboskap från vargangrepp måste vara uppfyllda (man hade till och med fåren gående på lösdrift i skogen och iddes inte hägna in dom trots att detta var fullt möjligt) beviljades en så kallad skyddsjakt av länsstyrelse och naturvårdsverk och nu var cirkusen i gång.
Skogen fylldes av mordiska män med bössor som förgäves försökte få Kynna i siktet men hon var duktig på att hålla sig undan och tiden gick och tidsfristen för jakten gick ut.
Hon hade helt enkelt uppehållit sig i det sydligare länet där man inte ansåg att skyddsjakt var befogat.
Men som av en outgrundlig händelse gick det i det nordligare länet några får lösa i skogen långt in i november trots att utegångssäsongen brukar vara slut i början av oktober och nu var Kynna tillbaka och än en gång lockades hon att riva får och nu var jakten i gång igen.
Den här gången tog man hjälp av den GPS sändare hon var försedd med för att kunna hitta henne.
Vår varg var skicklig men mot helikoptrar och satellitspårning finns det ingen varg som kan vinna och den tolfte november år 2011 föll hon från en kula avlossad från ett jakttorn i en kraftledningsgata.
Du är saknad av många Kynna och du är inte glömd kampen för din upprättelse och för att dom som är verkligt skyldiga ska lagföras och straffas går vidare och kommer inte avslutas förrän så har skett.
Vila i frid du vackra varg.

Sensmoral: Som jägaren känner sig själv känner han också vargen.

--
Er PD

Varguppropet

Skriv under mot licensjakt här