En vintrig ansiktsbehandling

Rapport från en Spyhink 103:

Det var ett tag sedan jag nedtecknade någon anekdot här på bloggen.
Och jag har länge tyckt att det är dags för en sådan men minnena har inte velat falla på plats riktigt.
Men så av en händelse när jag ägnade mig åt något helt annat trillade polletten ner så här följer nu ett minne från min tid i skolan.

Mitt förhållande till mina lärare har välan aldrig varit det bästa och inte vart det bättre efter detta.
En vintrig frukostrast någon gång i slutet av sextiotalet stod jag och några andra illbattingar på skolgården och hade tråkigt.
Vinter och kallt inbjuder ju inte till några större excesser men något måste man ju hitta på tyckte vi.
Då kommer plötsligt gymnastikläraren gående över skolgården och eftersom jag alltid har varit en spontan gosse som dessutom aldrig har räds utmaningar så tog jag nu upp en näve snö och släntrade fram till den av oss gossar hatade gymnastikläraren.
Mina kamrater som anade att här vankades det något nytt spektakel drog sig närmare och ställde sig i en ring runtomkring oss.
Nu ska jag mula magistern sa jag.
Det törs du inte svarade den atletiske läraren.
Han kunde ha svarat nästan vad som helst för att slippa få snö i fysionomin utom just det.
Säger man till en av skolans busar att dom inte vågar något är det detsamma som att be om det.
Så jag tittade min lärare i ögonen och log sen mulade jag honom grundligt.
I ren reflex gav han mig en högerkrok på mitt vänstra öra och det var ingen liten smäll skall jag gärna erkänna.
Lärare får inte slå små barn det fick dom inte då heller men jag har alltid varit av åsikten att den som ger sig in i leken får leken tåla så vi enades om att vi var kvitt.

Min gymnastiklärare tyckte väl inte bättre om mig efter den händelsen men han behandlade mig alltid med en viss respekt efter detta.

Sensmoral:Vill du inte ha snö i nian ska du säga att du vill ha det.

Er respektable PD.