07 november 2009

En mulen söndag i November - eller hur jag övervann min skräck för vattnet och äntligen kastade loss från kajen

Rapport för en Spyhink 99:

Söndagen den första november en gråtrist och helt meningslös dag vad gör man då?
Katten Archibald, och jag satt i alla fall denna söndagsmorgon vid vårt frukostkaffe och undrade det.

Då får jag den lysande iden att en liten båttur kanske skulle kunna vara trevligt.
Och eftersom jag har ägnat mig åt kajsegling dom sex månader jag innehaft mitt nya fartyg,
kunde det ju faktiskt vara kul med lite omväxling.

När jag var nere i maskinrummet och startade hjälpkärran så bestämde sig katten för att han inte ville åka med så han hoppade iland.
Just en snygg besättning man har.

Nåväl en båtresa måste ju ha ett mål och i Waxholm hade jag en bekant som hade en bostadspråm som han behövde bogseringshjälp till sin nya kajplats med så då styrde jag naturligtvis mitt stolta skepp
mot sagda skärgårdsmetropol.
Väl framme i Waxholm blev jag furnerad med kaffe och bullar innan vi kopplade släpet och begav oss tillbaka till det lilla varvet som jag huserar vid.

Det var nämligen så att pråmägaren skulle bli min nya granne och eftersom han ville till sin nya kajplats, så fick jag väl släpa honom dit.
Det blev en lugn och fridsam bogsering helt utan missöden och malörer men när vi kom fram så var ju naturligtvis kajplatsen som min nya granne fått sig tilldelad fortfarande upptagen, av den tidigare hyresgästen.

Så vi ordnade med en liten ”studiecirkel”, det vill säga jag cirkulerade runt på fjärden medan nya grannen studerade möjligheterna att pressa sig in till kaj.
Med lite god vilja och en del andra metoder löste sig det lilla problemet och jag kunde äntligen leverera pråmen till sin destination.














Det hela hade tagit så där en åtta timmar i anspråk så när jag nalkades min egen förtöjningsplats stod katten och jamade förtvivlat i land.
Han trodde väl att jag hade givit mig iväg för gott men vid åsynen av sin husses farkost vart han så ivrig att han inte hade tid att vänta tills jag fått iland tamparna utan fullständigt dödsföraktande hoppade han ombord redan innan jag hade kommit intill men det gick bra det med.

Sensmoral:
Bättre sent än aldrig.



PD - Sjöfararen


Kanske en något konstig ordning på de trevliga bilderna - men försök använda bloggers verktyg själva så får ni se hur gott det är!
/red

 
eXTReMe Tracker