Rapport från en spyhink 7:
Detta utspelar sig någon gång under sjuttiotalets mitt. Jag, min syster Å och några till var hemma hos LN, som då bodde ute i sundbyberg.
Annledningen till sammankomsten var att vi skulle festa och ha roligt vilket som vanligt betydde att vi skulle dricka sprit och bli fulla.
Vi hade tidigare under aftonen försökt att komma in på Lorry men dels var vi kanske lite för unga jämfört med ställets övriga publik och dels hade vi nog morskat upp oss lite i överkant för att det skulle passera obemärkt.
Så vi gick hem till LN i stället eftersom han bodde i närheten och hade gott om dricka hemma.
Kvällen förflöt under stoj och glam vart efter berusningen tilltog och fram på nattkröken frågade syster Å, om vi nästa dag kanske ville komma med och titta på en handbollsmatch som hon skulle delta i som målvakt för IKT.
Självklart tyckte vi alla att det skulle bli roligt att titta på damhandboll så vi lovade att hänga på.
På morgonen hade entusiasmen över att åka någonstans, över huvudtaget, av lättförklarade skäl falnat något. Men sagt är sagt så det var bara att bita ihop.
För att klara av något så ansträngande som att titta på handboll måste man först äta en god och närande frukost så vi kokade gröt på havregryn som vi hittade i skafferiet och bredde även några smörgåsar till dom som inte tyckte om gröt.
När så gröten skulle avnjutas konstaterades det att det inte fanns någon mjölk ( detta var medans jag ännu kunde förtära denna dryck ) men det fanns fortfarande kvar en försvarlig mängd Finlandia som ju kunde duga utmärkt som substitut för mjölken.
Det vart mycket lyckat vi fick till och med koka mera gröt.
Så stärkta gav vi oss iväg för att med gemensamma ansträngningar heja fram vårat tillfälliga favoritlag mot seger.
Det var i alla fall vad vi hade tänkt från början men vartefter som frukosten började ta över våra små reptilhjärnor urartade det hela i sliskiga kommentarer om spelarnas fysiska företräden i stället för rent sportsliga.
När så drygt halva matchen hade spelats fick domaren nog och visade ut publiken åtminstone den del av publiken som var berusad och eftersom detta var damhandboll i en lägre serie så var det nästan hela publiken.
Tursamt nog för domaren så ville jag inte skämma ut lillasyster mer så vi accepterade domslutet och lommade ut.
Hur det gick i själva matchen?
Ingen aning.
Sensmoral:
"akta dig för den farliga gröten"
/PD
