Rapport från en spyhink: 1
När den här historien utspelar sig i förra århundradet i mitten på sextitalet hade jag och ett par goda vänner genomsökt min faders vin och sprit förråd som faktiskt var ganska omfattande trots att han inte var så värst hård på borsten (eller kanske just därför ).
När vi hade valt ut ett antal dyra och förhoppningsvis goda sorter kom vi på att vi kunde ju inte ta med oss alla flaskorna det tog för stor plats och skulle också märkas genom betydligt glesnande led i buteljraderna. Vad göra?
Efter en stunds överläggningar enades vi om att bara ett transport kärl behövdes för att transportera varorna till säker plats.
Så vi tog en av moderns konservburkar, en sån där gammal hederlig historia av glas som tätades med en gummiring och ett glaslock, rymmandes sådär en och en halv liter vätska.
När burken var till två tredjedelar fylld med olika drycker brända och jästa så tyckte vi att det kunde räcka och begav oss till en lugn och fridfull plats i skogen.
Väl på plats i skogens trygga famn började vi att dela på vårt rov döm om vår förvåning när vi upptäckte att det nog inte alls var meningen att blanda en cocktail på alla dessa goda drycker ( smaken var nog alldeles för vuxen för oss ) utan man skulle kanske i alla fall njuta dom var för sig.
Efter några klunkar och manliga läten förklarade mina båda kamrater att dom hade fått nog och ville hälla ut den vämjeliga soppan. Rösterna stod två mot en men eftersom spriten var min så enades vi om att det räckte om jag drack.
När vi så hade suttit i skogen och diskuterat så vuxet som bara pojkar i tolv-trettonårsåldern kan, började det bli lite enformigt så vi började röra oss mot bebyggda trakter.
Allt efter som dagen gick och innehållet i burken krympte så smakade det bara bättre och bättre, Benen blev mjukare och allt bara snurrade.
När jag sent omsider kom till sans hade mina två kamrater avvikit men ersatts av två poliser som försökte att få mig att säga något vettigt men min tunga hade tydligen tillsammans med min hjärna blivit bedövad så det kom bara fram frustanden och stönanden blandade med diverse virrigheter. Kort sagt jag var helt oförmögen att kommunicera med de båda poliserna.
Min far hade många vänner och bekanta i kommunen, även en och annan polis så det krävdes väl inget större detektiv arbete att utröna vart jag skulle.
Dom körde mig hem i en för ändamålet specialinredd Volvo Duett, det såkallade spyskåpet och det var nog tur det eftersom min mage hade börjat att uppträda egendomligt ( jag som hade mått så bra )
Sensmoral:
Blanda aldrig gin med annan sprit!
Jag kan efter detta inte dricka gin - utan att det vänder och kommer upp igen omgående.
/Hinkarn
