Våra politiker vill ju gärna tala om det dom kallar politikerförakt.
Politikerna har nog inte samma definition av ordet "politikerförakt" som jag
Det jag vill kalla politikerförakt är det förakt, som politiker visar sina medborgare, genom att ständigt åsidosätta den representativa demokratin, vilken borde utgöras av folkets vilja . Denna demokrati utgörs istället av våra politikers tillfälliga åsikter , vilka dessutom är lika flyktiga som aromatiska kolväten.Dom visar ständigt att den politiska överheten kan och vet mycket bättre än oss vanliga ”obildade och dessutom debila” medborgare.
Ett exempel: Folkomröstning.
Om utslaget blir som politikerna vill är så är det ledande i annat fall så endast vägledande och behöver därför inte vidare beaktas .
Ytterligare ett exempel: En politiker som företräder ett parti vilket vill minska våra resor med flyg, bil och båt till förmån för järnvägen som i tid och otid flyger hem till familjen i Finland samtidigt som vederbörande anser att vi vanliga dödliga borde simma eller ro.
Ett tredje exempel: En politiker som företräder ett parti vars åsikt är att företagare ofta fuskar tycks ha skrivit regelboken för hur detta ska gå till när hon själv var egen företagare.
Att hon dessutom har haft väldigt svårt att skilja på sin privata ekonomi och skattebetalarnas är ju något som idag från partihåll kallas för fula påhopp.
Hade hon jobbat i det privata näringslivet så hade hon sannolikt fårtt sparken.
Idag är hon partiledare!
Slutsats: Dom gör som dom själva vill – oavsett hur du/vi har röstat.
Och det kallar dom – ”demokrati”
Frågan är vad vi kallar det?
Jag kallar det i alla fall inte för demokrati utan skulle hellre vilja använda ordet despoti.
För att vara rättvis så spelar det ingen roll vilket parti du röstar på.Det blir i alla fall inte riktigt som du hade tänkt dig snarare tvärtom.
Med detta som bakgrund är det kanske inte helt oväsentligt med en fullständigt opartisk granskning av de båda politiska blockens trovärdighet.
Jag har i ett tidigare inlägg lovat granska varje parti för sig – men av personliga skäl som jag ej kunnat råda över har tiden runnit iväg. Så nu får det bli en granskning av de olika blocken. Med rådande konstitution är det ju ändå detta som räknas även om jag personligen mycket väl kan tänka mej blocköverskridande lösningar.
Folkomröstningen som är styrande är väl egentligen det enda demokratiska alternativet men då behövde vi inga politiker. Detta vill ju naturligtvis inte våra folkvalda veta av.
Vad handlar nu detta egentligen om? Jo, självklart pengar! Våra pengar. Våra skattepengar.
Skatt har sitt ursprung i bibeln. Då ansåg man att en tiondel av inkomsten var ett rimlig uttag.
Idag med alla våra kloka politiker och deras kloka rådgivare och dessas kloka rådgivare, så ser skattebilden något annorlunda ut.
Under biblisk tid var tiondel en ett maximum som kunde tas ut utan att folk gjorde uppror. Idag tas det oförblommerat ut mer än mångdubbelt.
När Astrid Lindgren skrev sin Pomperipossasaga, efter att ha anmodats betala 110! procent i skatt så ändrades skattesatsen. Visserligen har ju detta aldrig hänt en vanlig människa men hon hade rätt i alla fall. På den tiden hade Sverige en socialdemokratisk regering.
Idag däremot, med en borgerlig alliansregering måste till och med cancersjuka ut och söka jobb på öppna marknaden och ibland flytta till anvisat jobb på annan ort. Drivkraften till detta är som vanligt politikernas skattetörst.
Själv har jag ju en ohygglig öltörst. Och även detta tillgodoser ju våra politikers skattetörst.

Därmed vill jag klargöra att politik egentligen enbart handlar om pengar och åter pengar.
Frågan är nu Vad vill du lägga dina pengar på?
Mer öl eller fler politiker – valet är ditt .
Sensmoral: Ju fler kockar desto dyrare soppa.
Eder skeptiske PD
PS
Kom i håg att Du och jag är politikernas arbetsgivare.
DS