Visst är det konstigt ändå?

Rapport för en spyhink 90:

Härom dagen när jag njöt av det vackra vädret från mitt nya akterdäck såg jag att någon spejade intresserat åt mitt håll från den andra sidan av det lilla sundet som jag ligger vid.
Vad kan nu detta vara tänkte jag och började själv ivrigt spana fast i motsatt riktning så att säga.
Det föreföll som att personen ifråga var någon sorts konstnär som då följaktligen försökte avbilda den i mitt tycke vackra utsikten åt mitt håll.

Jag vart ju naturligtvis nyfiken så jag grenslade mitt fordon och åkte runt för att beskåda det konstnärliga arbetet.

Där på den andra stranden fick jag så förmånen att störa den skapande konstnärinnan Daga Wennerström.
Hon var just i färd med att avbilda båtarna på det lilla varvet som jag huserar vid så naturligtvis blev jag nyfiken på hur det kunde ta sig ut genom konstnärens ögon.


Jag är en enkel man med inte alltför vidlyftiga ambitioner att förstå mig på konst men jag tyckte att det såg trevligt ut så jag tog ett fotografi av samma motiv så att mina läsare också skall förstå vad det föreställer.



Nå vi kom att Samspråka en stund om motivet och om konst i allmänhet och eftersom jag gillade det jag såg så frågade jag om hon möjligen inte kunde förfärdiga något liknande åt mig.
Jodå det kunde hon visst det och påföljande dag kom hon med tre olika varianter av samma motiv som jag fick välja bland.

Jag valde den som ni kan se här ovan och nu hänger den hemma hos mig.
Det kommer den visserligen att göra hos fyrtionio andra personer också men min är i alla fall nummer ett av femtio stycken vilket kanske mina eventuella barnbarn kan ha glädje av i framtiden.
Så nu ska jag gå på vernissage och frottera mig med den övriga kultureliten.
Om du vill gå du med så kommer adressen här.




Och konstnären hittar du här.



Sensmoral:
Skönheten sitter i betraktarens öga.

Er konstige PD

Välkommen till mitt nya hem

Rapport för en Spyhink 89:

Det har varit så en tid att lille PD har känt sig en smula dyster.
Trots försök med både shopping och brudraggning har det inte direkt känts bättre.
Så vad göra?
Tja den här gången tänkte jag att ett frontalangrepp på pudelns kärna kanske skulle vara på sin plats.

Själva problemet har ju som ni kanske har förstått av tidigare inlägg bestått i att min bostad har blivit en smula vansklig att vistas i.
Så något radikalt måste göras för att lille PDs sinnesfrid skulle bli i balans igen.
Då finns det ett antal alternativ för att lura den ständigt lurande Davy Jones.
Dock kan jag säga att flytta iland det är inte ett alternativ hellre drunknar jag.
Då återstår bara två valmöjligheter.
Täta den befintliga gamla skorven eller skaffa något annat.
Den gamla bostaden har ju egentligen bara varit ett provisorium i väntan på något mera beständigt.
Så då återstår ju egentligen bara ett alternativ nämligen att byta fartyg.

Nu är det så att ett gammalt ordspråk säger att när nöden är som störst är hjälpen som närmast.
Så var det nu också.
Och simsalabim så trampar jag nu däcket på ett fartyg som bara har funnits där och väntat på att jag skulle förstå att det var vi två.
Så nu säger jag välkomna till mitt nya hem.



Ni skall nu få en liten rundvandring i mitt nya rike.
Om vi börjar på akterdäck så kan man redan där se att det är en viss skillnad mot tidigare.




Fartyget har så väldiga proportioner att man måste förflytta sig med moped över däck för att hinna till styrhytten i tid för att manövrera efter att man lossat tamparna.



Och väl i styrhytten är det bara att greppa ratten för att styra ut på dom vida blå vidderna.



Och lämna dom gamla bekymren efter sig.


Nåväl man ska bo också inte bara roa sig så titta gärna ner i min lilla kajuta där djupt ner under havsytan skall jag nu bo.



Men morgonkaffet avnjuter jag nog med lite utsikt över environgerna och det är ju inte direkt den sämsta utsikt man kan ha



eller hur?
Så nu sitter PD där och tittar på utsikten och han är så lycklig.

Sensmoral:
Ge inte upp hjälpen är närmare än du tror.

Eder euforiske PD

Fjolleri

Rapport för en Spyhink 88:

Ibland kan jag inte låta bli att förvånas över människans fåfänglighet.
Jag hörde idag på radion att svenska män i allt större utsträckning önskar sig en större penis.
Varför då?
Det är väl tillräckligt besvärligt som det är.
Ta bara en sådan sak som att sätta sig ner om man inte passar sig kan man giva sig attan på att den kommer i kläm.
Och hur skulle det då inte bli om den var större?

Nej vad fan pojkar lär er använda det ni har fått istället.
Det står väl inte på förrän ni ska fylla pungen med Botox också så den blir slät och fin.
Störtlöjligt säger jag.
Fast det är ju klart själv använder jag ju bara min till att kissa med.




Men det duger den alldeles ypperligt till.

Men större vill jag inte ha den jag får ont i ryggen så det räcker ändå när jag halar fram den vid ovannämnda tillfällen.

Dessutom är det inte helt ovanligt att det efter sådana ingrepp blir problem med potensen och då kan man undra vad det skall vara för glädje med det.
Visa upp den i bastun kanske?

Sensmoral:
Det är innehållet inte kartongen som räknas.

Eder nykissade PD



För den vetgire läsaren bör påpekas att den inlagda bilden censurerats.
Detta för att bibehålla vitaliteten och moralen hos läsekretsen.
Dessutom vill vi inte dra på oss några anmälningar för att vi syssla med senofila inlägg.

Hälsa FRA så mycket!
/red

Det kunde jag ge mej faderulingen på

Rapport för en spyhink 87:

I dag måndag 4/5 kunde man enligt ett flertal medier få veta att man blir fet av frukt.
Hade jag vetat det när jag var i tioårsåldern hade jag nog inte pallat så många äpplen som jag gjorde.



Hela mitt liv ödelades den dagen jag började hemsöka diverse fruktodlingar i närområdet och jag var för evigt dömd att bli fet.
Hade det inte varit för dessa sataniska äpplen hade jag fortfarande sett ut som en ung Adonis.



Men frukt var ansett som nyttigt på den tiden så man tog för sig var man kom åt.
Jag har hela tiden trott att det är alla ölen som jag under åren konsumerat som byggde denna kropp.


Men nu vet jag bättre det är bananerna och äpplena som jag i ungdomligt oförstånd glufsade i mig som är boven i dramat.

Skäms på sig socialstyrelsen som i åratal har propagerat för denna livsfarliga diet.

Sensmoral:
Vad du än gör ät inget idag imorgon kan det vara giftigt.

Eder uppsvällde PD